Hej jag ska berätta nåt dumt jag gjorde i 2018 och det kommer jag aldrig glömma 
en period mådde jag dåligt och ville inte ens gå ut eller umgås med nån .
Jag var borta två månader från skolan 
en dag bestämmde jag att avsluta den här skit.
Jag letar i mitt hus efter tabletter . Men jag hittade inte 
så jag åkte buss till stan sen gick jag till Göteborg central station och bestämmde mig att jag skulle begå självmord 
jag mycket ledsen och gråta i bussen 
flera försökte ta kontakt med mig i bussen och kolla om jag behöver hjälp men jag ville inte det 
jag försätter men väg sen stog** jag vid en bro och ringde min mamma och säga hejdå till henne han var överraskat och visste inte vad är det som händer 
jag så till henne förlåt mig för allting jag är död snart. ta hand om pappa och bli inte ledsen jag väljer dö för att det inte värt att jag leva 
han började skrika och fråga vad är det som händer hon fråga vart är du vad ska du göra . Snälla ....... nej jag kan inte utan dig 
men jag stängde av min mobil 
efter det ringde hon min boende och berättade till personal och vill veta om jag är hemma eller inte 
så fick hon veta att jag ska drå och gymma 
och jag hade gympa kläder med mig för att personal var oroliga och vill inte släppa ut mig själv utan anledning vart jag ska till 
så jag stog vid bro och ville hoppa men jag var rädd att jag inte dör 
så jag gick till spårvagnen och väntar på tåget sen kom tåget o jag spräng mot den och ville hoppa och det var en som stoppa mig eller kan jag säga han hoppa på mig och ringde polisen jag lämnade platsen och gick till stan i Frölunda torg och vill gömma med hus en kompis men plötsligt tog polisen mig och körde direkt mot Halmstad till pysiskvård eller jag vet inte vad den kalla 
polisen håller på mig från båda sidor och drå en mig inne i vården jag vill fan inte gå där målet var att jag skulle dö 
jag fick vara där i tre veckor och det var en avdelning för ungdomar bara jag fick masa tabletter och jag fick egen rum men dörren ska var öppet hela tiden och det var en sjuksköterska som kom till mig varann fem minuter typ 
det lämnade inte mig själv alls. hon skulle sova i mitt rum nästan hon kontrellarde mig mycket och frågar om jag vill äta nåt 
andra dagen blev jag tvungen att byta min kläder jag fick spicala kläder som tillhör till psykiska vård med telefon nummer på 
alltså jag kunde inte göra nåt alls det var som heleveten nästan 
jag fick inte använda mobil alls 
o det var mycket bråk mellan ungdomar där o i nätt var det bara två personal som jobbar i avdelning 
jag kunde gå runt i avdelning i frid 
men alla dörrar var stängt 
jag berättar det till er 
det har hänt med mig faktiskt 
jag hoppas inte att nån hamnar där det så jävla äckligt liv där
nu är jag hemma 
och gör inte som mig 
bye