Jag lade nyss märke till en sak om mig själv, som jag gör dagligen, typ hela tiden, men aldrig riktigt tänkt på eller lagt märke till.
Jag pratar med mig själv, väldigt mycket, vilket kanske inte är så ovanligt för en isolerad människa med social fobi. Men det stannar inte där, jag brukar bygga upp scenarion med sociala interaktioner i mina tankar, och sedan försöka hitta korrekta formuleringar för att svara på saker vid tidigare nämda hypotetiska konversationer, det brukar sluta med att jag för en dialog med mig själv, som två olika människor samtidigt.
Är det normalt?
Dold text: Som vanligt är det inte personen i filmen som har skrivit brevet
Viljans Triumf:
Är det normalt?
Gissa
The Elin:
Gissa
Jag vågar inte
anothe day - anothe ordbajs
jag brukar göradet ibland
Viljans Triumf:
Jag vågar inte
Genius GZA:
anothe day - anothe ordbajs
Va?
tjockboll:
jag brukar göradet ibland
Jag gör det typ konstant
Så gör jag fast ej högt HEHE oftast :\
The Elin:
Viljans Triumf:
Jag gör det typ konstant
jobbigt. brukar du döpa dem också?
oggelgoggel:
Så gör jag fast ej högt HEHE oftast :\
Jag gör det högt, ibland blir det väldigt livliga diskussioner mellan mig själv och mig själv.
Är det sjukt eller vad?
Dold text: Troligtvis "vad".
tjockboll:
jobbigt. brukar du döpa dem också?
Nej, de hypotetiska personerna är i inte mer definierade än vad som är nödvändigt
Hähä, lite sjukt kanske? Dunno.
oggelgoggel:
Hähä, lite sjukt kanske? Dunno.
Vem vet då?
Viljans Triumf:
Nej, de hypotetiska personerna är i inte mer definierade än vad som är nödvändigt
brukar de hypotetiska personerna återkomma vid fler tillfällen?