Tja. Det här är nog första gången på flera, flera år som jag vänder mig till UM med ett seriöst och stort problem. Det här är något som tyngt mig väldigt och jag har haft ett par smärre sammanbrott över detta. För att det här inte bara ska bli en enda jäääääättelång wall of text så kommer jag dela upp den med underrubriker n shit! Oyeah!
Det jag vill ha utav det här är väl egentligen ingen direkt lösning. Jag vill mer bara ventilera mina tankar, höra efter om någon annan är i en liknande sits eller bara få någon annans perspektiv på mina tankar och min situation.
LISTA
1. Mitt problem och mina tankar kring det
2. Bakgrund om mig
3. Övriga tankar kring detta som jag inte riktigt vet vart jag annars ska få dem att passa in i texten
4. Heta tips för arbets- och sysslolösa
5. Epilog
1. Mitt problem och mina tankar kring det
Oj, vet inte ens riktigt hur jag ska börja. Jag kom nu till våren in på juristlinjen i Uppsala. Detta är något som jag har velat väldigt länge då jag jättegärna vill jobba med miljöfrågor eller på något annat vis hjälpa världen och/eller människor.
När jag fick den första kursinfo:n började jag dock tveka litegrann. Det verkade rätt tråkigt och jag var dessutom väldigt rädd för att jag inte alls skulle passa in där med alla schtekar-brats. Att jag skulle bli utfryst eller så. Nu vet jag dock att alla här inte är stekare och nästan alla utav dem som är stekare är faktiskt också folk och helt normala.
But I digress, nu är det så här att jag har de tre-fyra senaste dagarna haft väldigt fluktuerande ångest. Detta p.g.a. att jag helt enkelt inte vet om det här är rätt för mig. Jag är rädd för att jag inte kommer kunna hålla igång med det tempo som jag tror att de kräver av en här på juristlinjen. Vid intagningen kom jag nämligen in på mitt högskoleprovsbetyg. Då låg jag på den absolut nedersta gränsen. Jag vet egentligen inte heller hur särskilt intressant det här känns. Det får mig att tänka att det ju finns så många andra sätt att jobba med miljöfrågor. Fast samtidigt tänker jag ju också att t.ex. en läkare måste fylla sin skalle med hur mycket plugg som helst innan denne kan göra det den verkligen vill - hjälpa människor.
Men det känns jättedumt att ha ångest över detta. Jag har liksom inte ens provat på det, och ändå är jag nästan inställd på att jag "bara tar mig igenom den här terminen" för att sedan söka annat. Och det känns synd eftersom att jag velat det här så länge nu.
Mina föräldrar är förstående när jag pratar om detta med dem, men det känns samtidigt som att de ändå gärna ser mig på juristlinjen. Och det får mig att känna att deras råd och tankar kring detta kanske inte är helt opartiska direkt. Även om mycket av det de säger säkert kommer direkt ifrån hjärtat. Det här får mig hur som helst att känna att valet inte riktigt är mitt längre. Utan att jag på något vis lotsas lite hitåt.
2. Bakgrund om mig
Jag har mått bra och dåligt i perioder. Den senaste dåliga perioden var under gymnasiet. Under tvåan slöt jag mig inuti mig själv och vågade knappt gå utanför min källare. I trean mådde jag 1000x bättre och efter studenten var jag verkligen, verkligen på topp. Detta höll i sig hela hösten trots ett eländigt jobb som telefonförsäljare.
Men sen fick jag kicken/slutade ifrån det jobbet. Då satt jag i ungefär två månader i min källare utan att göra särskilt mycket. När jag väl gjorde något hade jag ju askul. T.ex. att vara med kompisar, rita, träna, umgås med flickvän, etc. Men till slut blev luckorna mellan att man gjorde dessa saker större. Och jag gick ner mig en hel del. Det här gjorde att mitt självförtroende och min självbild gick väldigt neråt under kortare perioder. Se "4. Heta tips för arbetslösa och sysslolösa" för heta tips om du just nu eller inom en snar framtid kommer vara arbets- och sysslolös.
3. Övriga tankar kring detta som jag inte riktigt vet vart jag annars ska få dem att passa in i texten
Jag tror själv att jag är så rädd för detta, att jag har sån ångest och att jag söker efter fel med denna utbildning därför att det var tryggt att sitta inne och inte göra något. Det var tråkigt, det var jävligt, men det var tryggt. Den här utbildningen är något helt nytt för mig och det skrämmer mig som fan.
4. Heta tips för arbetslösa och sysslolösa
Hej du främmande själ! Är du just nu sysslo- och/eller arbetslös eller kommer du snart att bli det? Ett stycke hett tips ifrån mig till dig: håll dig aktiv!!!
Seriöst, innan de där två månaderna av sysslolöshet trodde jag att det skulle bli som ett sommarlov. Men det blir inte det. För alla andra fortsätter med sina liv. Någon går en utbildning, någon flyttar iväg och jobbar, någon gör lumpen, osv. Medan du sitter och inte gör så mycket alls. Det är jävligt pissigt. För desto längre du sitter desto mer glider du ner i den dekadenta avgrundsgrop som arbetslösheten är. Och det kruxiga med denna avgrundsgrop är att det är jättejobbigt att krypa upp ur den. För väggarna är jättehala och det finns typ inget fotfäste och så har någon släckt lampan högre upp och vägrar tända den även fast du skriker att de ska.
SÅ, håll dig aktiv! Gör upp ett schema över saker som du ska göra varje dag. Typ:
* Gå en promenad i en timme
* Stick och simma
* Jogga
* Träna
* Börja spela ett instrument
* Lär dig ett språk
* Gå en kurs i någonting
* Åk in till centrum och försök rita av någon som ser lite lustig ut
* Sök jobb
* Arbeta som volontär
Detta är bara några saker som jag kommer på rakt av, valet är ditt. Men aktivera dig för bövelen.
5. Epilog
Nu har jag skrivit ner alla mina tankar angående detta. Tror jag. Jo, det där är nog så som jag känner. Soft om du läste hela. Om du bara läste någon del så visst. Hoppas att den delen var intressant i alla fall!
Det känns faktiskt redan lite bättre bara av att få ösa ut så här. Innan satt jag och tyckte att världen var hård, kall och grå. Trodde att det väl helt enkelt bara var så här att växa upp. Att det var något att acceptera. Men jag inser lite mer nu att det där kanske mest bara var i mitt huvud.
Dina tankar angående detta?
Förstår hur du känner osv, har dock inget att tillföra.
Nintendo:
Förstår hur du känner osv, har dock inget att tillföra.
Oki, cool att någon annan har det likadant. Eller ja, inte att jag vill att du ska ha det så men du fattar.
Hur ser din situation ut i övrigt? Vilken utbildning ska du gå/går du, etc?
xsaosinx:
Då låg jag på den absolut nedersta gränsen.
Flera personer i min klass (förvisso folkhögskola men det är högskolenivå på utbildningen) som jag trodde inte passade in i klassen som dessutom kom in på sämre grunder än jag tycker jag har klarat sig ibland bättre än mig på en hel del saker i skolan. Så tänk inte sådär, du är inte dålig bara för att du kom in på låga poäng.
Du gör ditt bästa, du kan inte göra mer än så. Försök till sommaren och se hur det går och ge inte upp ännu.
Det tar tid att komma in i nya situationer, låt det ta den tiden som behövs ![[y]](/img/smilies/thumbup.gif)
xsaosinx:
Hur ser din situation ut i övrigt? Vilken utbildning ska du gå/går du, etc?
Går blandning mellan statsvetenskap och medie- och kommunikationskunskap, ska börja andra terminen.
Hade antagligen inte vågat påbörja utbildning och flytta 50 mil om jag inte hade haft fast punk har uppe i form av Tobbish. Mest pga av att haft samma problem med psykiskt hälsa, fast min har gått uppåt sen 1an i gymnasiet. Spenderade dock väldigt lång tid med att inte göra något vettigt, vilket antagligen inte var så bra (oki, läste komvux på distans och fick bra betyg, men spenderade den mesta tiden med att ligga hemma och spela wow/se på tv-serier).
xsaosinx:
Den här utbildningen är något helt nytt för mig och det skrämmer mig som fan.
Där har vi det Det är alltid läskigt att göra något nytt, oavsett om man gillar det eller inte. Jag tycker inte att du ska ge upp ännu. Tänk positivt och ser hur det känns efter ett tag. Blir det inte bättre kan du ju sluta.
Mm, jag håller med, det var verkligen
xsaosinx:
wall of text
Knarko:
som jag trodde inte passade in i klassen som dessutom kom in på sämre grunder än jag tycker jag har klarat sig ibland bättre än mig på en hel del saker i skolan.
Woah, vilka tankar du har om människor. "Låga poäng = efterbliven och trög människa". Är det så ni "övermänniskor" tänker? Känns bra.
OnT: Även om jag inte tänker plugga på juristlinjen, så känner jag igen mig i tankemönstret, så att säga. Man tvivlar mer eller mindre alltid på sin egen förmåga. Nya saker är läskiga. Jag gillar det inte.
Men du kommer att klara det. Du verkar förstå varför du känner som du gör, och då kan du också försöka förändra det. Tryggheten du fann hemma kan du lika gärna få känna där borta på den nya utbildningen.
fick för mig att du skulle avregga när jag såg tråden, blev rädd!![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
men ah, förstår dig, det är helt normalt att känna sådär.
var jätteosäker när jag började plugga till civilingenjör, funderade på om jag inte hellre ville plugga till jurist el samhällsvetare typ. jag bestämde mig iaf att göra som du tänkt, att gå en termin och se hur det gick. jag känner nu att det verkligen var ett bra val! Var rädd att det skulle vara för svårt för mig och att jag inte skulle passa in, men klarade till och med en mattekurs som väldigt många andra misslyckades med och fick till och med D på den. Jag har också lärt känna massor av människor och fått massor av nya vänner.
jag har ju bara träffat dig två ggr, men av det jag sett av dig tror jag verkligen inte att du behöver oroa dig för att bli utfrusen. du är inte konstig, luktar inte illa och är inte socialt handikappad, snarare skulle jag vilja kalla dig socialt begåvad, jag tror verkligen inte att du kommer behöva oroa dig för det!
sen är det klart att du måste vara inställd på att det kan bli tufft, men det är bara att göra sitt bästa och se varman hamnar!
lycka till!
Dold text: orkar ej läsa igenom, d1 är säkert konstigt skrivet osv
Renesmee:
Woah, vilka tankar du har om människor. "Låga poäng = efterbliven och trög människa". Är det så ni "övermänniskor" tänker? Känns bra.
tror nog att du missuppfattade meningen med det jag skrev 😛
med tanke på vilken jag utbildning vi läser och med tanke på hur dessa som jag tänker på beter sig och vilka tankar de har om vissa grupper så känns det inte som rätt utbildning för dem.
och som jag skrev sen, vissa av dem har klarat sig bättre än mig, vilket iof inte är helt sant nu längre då de har massa kompletteringar och jag nästan inget.
Knarko:
Det tar tid att komma in i nya situationer, låt det ta den tiden som behövs
Tack, det det där hjälpte faktiskt väldigt mycket med min osäkerhet. På riktigt!
Nintendo:
Går blandning mellan statsvetenskap och medie- och kommunikationskunskap, ska börja andra terminen.
Alright, är det intressant?
Nintendo:
Hade antagligen inte vågat påbörja utbildning och flytta 50 mil om jag inte hade haft fast punk har uppe i form av Tobbish.
Haha ja, shit, det förstår jag. Strongt att du körde ändå!
kraamisz:
Där har vi det
Ja, jag tror faktiskt också detta nu. Speciellt nu när jag läst alla era tankar och råd. Tack!
Renesmee:
Men du kommer att klara det. Du verkar förstå varför du känner som du gör, och då kan du också försöka förändra det.
Tack, känns mycket bättre nu när jag fått ventilera tankarna och fått pepp. Har dessutom kommit till en ny insikt om varför jag känner som jag gör. Eller ja, tror i alla fall att det är så. Berättar längre ner!
Blivande_japan:
men ah, förstår dig, det är helt normalt att känna sådär.
var jätteosäker när jag började plugga till civilingenjör, funderade på om jag inte hellre ville plugga till jurist el samhällsvetare typ. jag bestämde mig iaf att göra som du tänkt, att gå en termin och se hur det gick.
Phew, vad skönt att andra också tänker så här! Kändes faktiskt dumt nog (men som man av någon anledning ändå ofta tror i såna här situationer) att jag var ensam i världen om'et.
Blivande_japan:
Var rädd att det skulle vara för svårt för mig och att jag inte skulle passa in, men klarade till och med en mattekurs som väldigt många andra misslyckades med och fick till och med D på den. Jag har också lärt känna massor av människor och fått massor av nya vänner.
Fan vad soft att det gick vägen för dig. 😀 Grattis!
Blivande_japan:
snarare skulle jag vilja kalla dig socialt begåvad, jag tror verkligen inte att du kommer behöva oroa dig för det!
Aw, tack. Blev smickrad på riktigt av detta. Väldigt bra och välbehövd pepp!
Blivande_japan:
lycka till!
Tack!
Min nya insikt: Jag är inte rädd för juristlinjen. Jag är rädd för att plugga. Det känns mycket lättare att hantera, därför att jag vet att jag vill plugga. Det här är bara ett farthinder som jag måste över. Om det var juridiken som jag var rädd för vore det jobbigare. För då finns också rädslan över att välja fel.
Klart att jag inte vet just nu om det här är rätt heller, men jag vet liksom inte heller om det är fel! Känns dumt att oroa sig över det nu.
Tack alla! Ni hjälpte mig jättemycket med detta. UM, I love you. ![[love]](/img/smilies/love.gif)
xsaosinx:
UM, I love you.
UM forever
xsaosinx:
Alright, är det intressant?
Både ja och nej, det är väldigt skilda delar och vissa är sjukt tråkiga. Men så är det nog i alla utbildningar.
xsaosinx:
Haha ja, shit, det förstår jag. Strongt att du körde ändå!
Känns skönt att ha sambo med fast anställning att falla tillbaka på om allt skulle köra ihop sig totalt ![[blush]](/img/smilies/blush.gif)
Har aldrig mått dålig och är kasst på att förstå. Vilket gör mig till en idiot.
Men verkar som att du är rädd för att satsa?
Men ville skriva att hoppas det fixar sig! Du är en fin grabb! I alla fall i mina drömmar.
xsaosinx:
Mitt problem
http://www.prisjakt.nu/bok.php?p=70048
Boken som löser ditt problem . Plugga smart och lär dig mer!
Köpte den idag faktiskt för 222kr.
