Går väl inte? Tänk på saker som gör dig glad istället.

tetrapack:

Hur fan blir man av med minnen man inte vill minnas?

Man ersätter dem med minnen man vill minnas.

Tiden läker alla sår sägs det. Stämmer inte alltid helt, men det ligger mycket sanning i det.

Kanske kan hjälpa att prata med någon, nära eller utomstående, även om du inte kan bli av med minnena så kanske det kan kännas bättre 🙂

:S

Du kanske behöver hjälp med att komma över dem ...

Vi kan byta? Jag kommer inte ihåg något

Så, ett sätt är ju att försöka tränga bort alla tankar. Likgiltighet. Men det är inget som fungerar på lång sikt. Försök bearbeta dina minnen och acceptera dem. Det som har hänt har hänt. Fokusera på framtiden.

Allt ni säger är sant. men ja har bearbetat dom. tydligen inte helt. får jobba på det mera. de jobbiga är att dom drar ner en som fan.

WITLo:

Vi kan byta?

JA tack!

det går inte

Går inte, man kan av en slump bli påmind igen. Och då är det svårt att bryta sig ur dem tankebanorna. Jag får det där problemet dagligen.

ettanvändarnamn:

det går inte

Jag vet det och de är sorgligt.

tetrapack:

dom tränger sig på när som

Vet precis hur det är.

Jag tar medeciner för att hantera det och sen när jag är mer avslappnad och det inte är lika jobbigt så pratar jag om det med folk jag litar på och min psykolog för att få det uträtt. Så att det inte kommer tillbaka.

Dock är det ju bäst om man inte tar mediciner, enligt många. Men jag tycker att det är bra för då kan man sortera allt på ett bättre sätt.

galenolga:

Vet precis hur det är.

Har själv tagit mediciner. Men jag tar inga mera någonsin igen. blev helt konstig av dom.
Försöker med psykolog, men har inte råd nu. men jag litar på henne (har haft henne i två år)

eternal sunshine of the spotless mind!

tetrapack:

blev helt konstig av dom.

Det har jag upplevt av vissa. Men det är ju otroligt individuellt hur man reagerar på alla dessa mediciner för psykiska problem.

Jag valde att leta efter rätt medicin och nu tar jag den jag hittade på halva minsta dosen och det är lagom så att jag inte får flashbacks men jag är fortfarande klar i huvudet, vilket många klagar på - att dem känner sig dumma av dessa mediciner.

Jag förtränger dem men jag vet inte riktigt hur jag gör. Jag gör nog ingenting. Antar att det är min kropp som är bussig och förstår att jag inte har tid att tänka på dåliga händelser.

Kan veta att någonting hänt men när jag tänker och försöker se på detaljerna så är det svart. Som en blackout, typ.