Jag har hållit detta inom mig alltför länge, och satt precis och sökte runt på olika diskussioner på nätet om "små bröst" osv.. Fann denna och läste saker som fick mig att känna igen mig totalt. Fast nu är det ju såhär att jag är bara 13 år. Ni andra som verkligen mår skit för att vara plattbröstad är minst 15 år. Men iallafall så mår jag inte bra ändå.

Såhär är det. I princip alla mina vänner har stora/normala bröst. Jag har inga. Jag har helt plattbröstad och kan nästan gråta när jag ser min vän i bh. Jag vet att det låter barnsligt men mitt hopp om att någon gång få bröst finns inte.

Under ett höstlov för två år sedan kom min vän på en idé om att fejka brösten. Jag var trött på att vara så plattbröstad även fast jag var 12 år, vilket är rätt så ungt. Men jag höll på med en kille som bara INTE fick tro att jag var en liten barnunge... Så, jag skaffa mig ett par Bh-ar och började stoppa inlägg i dom. Rätt förvånade folk i klassen efter lovet.. Men nackdelen var ju att jag inte fick visa mig i duschen eller i typ.. bh. För då skulle ju dom förstås se... Jag väntade alltid efter alla andrat duschat färdigt efter gympan och klädde på mig i toalettrummet. Inget fick se något... Vad jag minns nu så hade jag ibland TVÅ bh-ar på mig. Och när vi skulle bada så hade jag en bh under bikinin och ursäktade mig med att det syntes igenom annars. Jag skäms så fort jag tänker på det. Mobbad blev jag också senare. Vissa gick runt och sade; Oooh, hur många strumpor har du i BH-n idag dÅ?

oSV.. Jag mådde så otroligt dåligt och det gör jag fortfarande. Jag kan inte bara ta av mig BH-arna och låtsas som ingenting. För folk kommer att märka. Folk som trott att jag verkligen har bröst. Just nu är det sommarlov och jag kan inte gå i bikini. Jag kan inte gå i linnen och inga urringade fina sommarklänningar. Förra sommaren använde jag tjocktröjor under varma dagar, samt täckande kläder. Nu går jag i t-shirtar och har dragit sakta med säkert ner på den såkallade "fejkade bröststorleken". Jag använder EN BH och MAX två inlägg. Mina kompisars bröst bara växer och växer, men mina står still.. Kanske någon gång har dom gjort lite ont, men sen har det inte hänt något mer. Nästan varje dag önskar jag mig så innerligt större bröst.

Nu kommer väl alla att säga; Du är för ung! Vänta och se! Det kommer att gå jätte fort! Så småning om så börjar dom växa.

Jaha? Men NÄR? Och tänk om dom verkligen inte GÖR det heller? När jag läser allt detta ni skriver ser jag att vissa är 17 år? Och en är 12 som tydligen har stora bröst. Min mamma är inte stor i bysten, och min mormor likaså. Jag är så rädd att jag aldrig kommer att utvecklas. Jovisst, mensen men inte i bysten. Jag har alltid varit pinnsmal även fast jag äter&äter. Jag kan äta chips, bullar, mackor, godis osv. HUR mycket som helst utan att gå upp i vikt. Jag är väldigt kort också. Hur mycket jag än äter kommer jag inte upp i vikten över 40 kg. Det är hemskt.

Jag behöver verkligen tips, hjälp och stöd.

Jag vill kunna gå runt i fina sommarklänningar, snygga bikinisar och tighta linnen. Jag vill kunna se kvinnlig ut och kunna vistas omring människor utan fejkade bröst.

Kram / sarah.