ZeCloud:

tänker typ "Nej, varför åt du det där?! Du har misslyckats, du kommer aldrig bli smal, tjockis. Nu ska du inte äta förrän -nåt klockslag-" och liknande. Har känt så ett tag nu.

ZeCloud:

Känner mig stolt när jag lyckats stå emot mat, eller när jag slänger mat jag inte ätit upp, även om det bara är små smulor, känner att allt räknas. Känner mig fet i princip hela tiden, även fast folk har sagt att jag inte är det

ZeCloud:

Går ofta hungrig, jag känner att jag borde äta men min kropp och mitt huvud vill inte och de låter mig inte.

ZeCloud:

Är det här ett tecken på en ätstörning eller är jag bara deppig just nu? Det har inte hänt något som skulle kunna göra mig deprimerad, men jag vet inte...

tycker det låter som ätstörning, iallafall början på. tror det skulle vara bra för dig att prata med någon (har dock ingen koll på sådant men kommer säkerligen in andra i tråden som har koll på vart man ska vända sig)

Om du har en ganska muskulös kropp så är det nog därför du är "överviktig" enligt ISOBMI grejen. När jag hade som mest muskler så var jag också överviktig, plus så väger muskler mer än fett så tror inte att du har något att oroa dig över egentligen.

Av egen erfarenhet så tycker jag att du ska ta tag i det innan det går för långt, plus att du skriver att du redan har svält dig själv en gång så med största sannolikhet kommer du få en ätstörning eftersom du tänker i dom banorna.

Oh... Jag Vill prata med någon, men absolut ingen i familjen, Aldrig. Vet bara inte vart jag kan vända mig... Bor i en rätt liten stad så om jag ska till nån ungdomsmottagning till exempel så måste jag åka ganska långt och jag kan inte göra det på egen hand...

Ätstörd verkar du vara i vilket fall

Det känns inte så bara, det är ju sånt som liksom bara "inte händer". Trots att ni säger det så tror jag inte på det.

min pojkvän tvingade mig till ungdomsmottagningen. där pratar jag med en kurator ca 1 gång/vecka och träffar läkaren ibland.
ring dem och berätta och fråga vad de kan erbjuda.

Postlapsaria:

ungdomsmottagningen

ZeCloud:

Bor i en rätt liten stad så om jag ska till nån ungdomsmottagning till exempel så måste jag åka ganska långt och jag kan inte göra det på egen hand

ZeCloud:

Bor i en rätt liten stad så om jag ska till nån ungdomsmottagning till exempel så måste jag åka ganska långt och jag kan inte göra det på egen hand

Det finns väl åtminstone en vårdcentral där du bor. Prata med en läkare, så kan han/hon skicka en remiss om det behövs, till en dietist, sukgymnast, kurator, psykolog och så, om inte vårdcentralen kan erbjuda det.

Kolla på ditt landstings hemsida. Även mindre orter brukar ha resande ungdomsmottagningar. Typ att en gång i veckan så lånar de en vårdcentral t ex och har drop-in. Du kan säkert boka tid också. Etc etc.

jason:

Prata med en läkare, så kan han/hon skicka en remiss om det behövs, till en dietist, sukgymnast, kurator, psykolog och så, om inte vårdcentralen kan erbjuda det.

Jo, men det är bara det att jag vill inte att min familj ska veta och jag kan omöjligt fixa allt själv. Vågar inte berätta hur jag känner, och jag vet inte ens Hur jag skulle säga det. Är jätterädd för vad de kommer tycka. Vi är "nära", men vi bara undviker att prata om sådant.

ZeCloud:

Jo, men det är bara det att jag vill inte att min familj ska veta

De kommer inte veta om du går till en vårdcentral. Möjligtvis kan de veta det om du går dit på lektionstid eller att du säger till dem att "äh, sticker till vårdcentralen".

Alltså, folk går till vårdcentralen av olika anledningar. Det vet din familj om.

Du behöver inte berätta för någon annan att du har dessa bekymmer. Det berättar du för läkaren. Läkaren kommer inte ringa mamma eller pappa och berätta vad du sagt.

Är det väldigt allvarligt, att du till exempel utgör en fara för dig själv, eller att du måste hospitaliseras... Ja, då kan föräldrarna veta om att "så är läget" (men de kan inte veta vad din diagnos är, vad du sagt, vad du känner, osv).

För att boka tid på en vårdcentral ringer du dit under kontorstid och om det är telefonkö, kan du säkert lämna ett nummer så att de ringer upp dig (välj ditt mobilnummer isf!).

jason:

De kommer inte veta om du går till en vårdcentral. Möjligtvis kan de veta det om du går dit på lektionstid eller att du säger till dem att "äh, sticker till vårdcentralen".

Nej, det såklart.. Men det är också det att jag inte Vill. Liksom, jag vill verkligen inte. Inte alls.
Och mina föräldrar kommer försöka pressa ur mig vad det är om jag gör så, det är jag säker på.

ZeCloud:

Nej, det såklart.. Men det är också det att jag inte Vill. Liksom, jag vill verkligen inte. Inte alls.

Då går du till vårdcentralen innan dina bekymmer syns. För om du inte stoppar dem så kommer folk märka av dem. Och så är det inte alls lika roligt.

Du kan väl hitta på nåt som inte är "allvarligt"? Att du misstänker du har en hemorrojd eller så, eller att du hör susningar i örat och vill kolla upp sånt. Om de nu frågar.

Det blir mer frågor om du inte går dit förstås.

Googlade och såg att det faktiskt fanns en ungdomsmottagning väldigt nära där jag Bor till och med. Bra att veta, men dit kommer jag inte gå.

ZeCloud:

men dit kommer jag inte gå.

varför?