Känner inte att jag behöver det. Och jag litar inte på folk.

ZeCloud:

Känner inte att jag behöver det.

Så du har kommit ur denna äta-dåligt-svacka?

ZeCloud:

Och jag litar inte på folk.

På vilket sätt litar du inte på folk? Vore intressant att förstå det, särskilt för dig själv. Vad är det med andra som gör att du inte litar på dem? Är det en rädsla att de ska tycka konstigt om dig? Att de ska utnyttja dig? Att de ska skvallra om det du sagt i förtroende?

Om du ska komma nånstans i livet behöver du kunna lita på folk (rent allmänt). Ska du gå i skolan måste du lita på att dina betyg blir rättvist satta, dina arbeten och prov bedömda rättvist, att läraren läser det du lämnat in, lyssnar, osv. Är du i ett förhållande måste du kunna lita på att din partner lyssnar på dig, behandlar dig med respekt, och att det du säger och gör är något värt för din partner.

Börjar du jobba, ja, då är tillit och respekt något du skriver under på i och med kontraktet.

I varje "officiell" relation så finns det straff om man bryter tilliten. Jobbar du och bryter mot kodexen, ja, då kan du få sparken. Bryter chefen mot det, då kan han/hon straffas.

Kanske, om du nu kommit över din äta-dåligt-period, skulle du gå till ungdomsmottagnigen för att prata om tillit?

jason:

Så du har kommit ur denna äta-dåligt-svacka?

Nopes.

jason:

Vad är det med andra som gör att du inte litar på dem?

jason:

Att de ska tycka konstigt om dig? Att de ska utnyttja dig? Att de ska skvallra om det du sagt i förtroende?

^
Allt det. Det har hänt mig förut.

ZeCloud:

Nopes.

Så hur är det då inte längre ett problem? Hur har du löst detta?

ZeCloud:

Allt det. Det har hänt mig förut.

Men det är så att leva. Alla blir vi svikna, missförstådda, utnyttjade någon gång. Men det är inte alla som behandlar en så. Det är kanske en promille av allamänniskor man känner/känt som har behandlat en så.

Låt inte the bad people förstöra för the good people.