Gehenna, har ofta blivt skrivet med ordet helvetet, dvs en plats där döda pinas. Men är det så?

Gehenna.
Grek.-lat. form av det hebr. uttrycket gē hinnọm, ”Hinnoms dal”.

Det svenska ordet "helvete" är bildat av fornsvenskans häl, "dödsrike", och vite, "straff", dvs. "straff i dödsriket". I en del bibelöversättningar används det som återgivning av det grekiska ordet gẹenna och i några översättningar som återgivning av det hebreiska she’ol och det grekiska haidēs.

I Gustav Vasas bibel från 1541 används "helvete" på 61 av de 65 ställen där grundtexten har she’ol, på alla de 10 ställen där grundtexten har haidēs och på alla de 12 ställen där grundtexten har gẹenna. I stort sett detsamma gäller för Karl XII:s bibel. I 1917 års översättning använde man inte "helvetet" utan återgav konsekvent she’ol och haidēs med "dödsriket" och lät gẹenna stå oöversatt ("Gehenna"). I Bibel 2000 används "dödsriket" praktiskt taget genomgående där she’ol och haidēs förekommer; däremot har man återinfört "helvetet" som återgivning av gẹenna. Några svenska biblar som getts ut på senare tid (Re, SFB) använder "helvete" även som återgivning av haidēs.

När det gäller den engelsktalande världen används "hell" ("helvete") i King James Version (från 1611) 31 gånger för she’ol och 10 gånger för haidēs. I den katolska Douayöversättningen (utgiven 1610) är she’ol översatt med "hell" 64 gånger. I English Revised Version (den brittiska revideringen av King James Version), som kom ut i sin helhet 1885, behöll man "hell" som översättning av she’ol på 14 ställen, medan man på andra ställen använde en transkribering av det hebreiska ordet ("Sheol"). På de flesta ställen använde man "grave" eller "pit". I American Standard Version (1901), som också är en revidering av King James Version, transkriberades det hebreiska ordet she’ol på alla de 65 ställen där det förekommer. I båda revideringarna använde man en transkribering av det grekiska ordet haidēs ("Hades") på de 10 ställen där det förekommer, medan man fortsatte att översätta gẹenna (som kan transkriberas "Gehenna") med "hell", vilket man också har gjort i många andra nutida översättningar.

Tendensen är alltså att man alltmer avstår från att använda ordet "helvete" i de hebreiska skrifterna, medan man fortsätter att använda det i de grekiska skrifterna, då som återgivning av gẹenna.

Det råder så gott som allmän enighet om att "helvete" inte är en lämplig översättning av she’ol och haidēs. Angående detta sägs det i Vine’s Expository Dictionary of Old and New Testament Words (1981, band 2, sidan 187): "HADES ... Det motsvarar Gamla testamentets 'Sheol'. I den auktoriserade engelska översättningen av Gamla testamentet och Nya testamentet är det olyckligt nog översatt med 'helvetet'." I Collier’s Encyclopedia (1986, band 12, sidan 28) sägs det under ordet "Hell" ("helvete"): "I första hand står det för det hebreiska Sheol i Gamla testamentet och det grekiska Hades i Septuaginta och Nya testamentet. Eftersom Sheol i gammaltestamentlig tid helt enkelt betecknade de dödas boning för alla utan åtskillnad, är ordet ’helvete’, som det uppfattas i dag, ingen lyckad översättning."

Nationalencyklopedin anger att ordet "helvete" är en "benämning på den del av underjorden eller dödsriket som utgör de dödas straffort", och Svensk ordbok ger definitionen "plats där de fördömda tänks vara tvungna att vistas och pinas". De föreställningar om ett pinorum som man i dag förknippar med ordet helvete återfinns i Dantes Divina Commedia och i Miltons Paradise Lost.

Men tanken på en plats där de döda plågas i eld går mycket längre tillbaka än till Dante eller Milton. I Grolier Universal Encyclopedia (1971, band 9, sidan 205) sägs det under uppslagsordet "Hell" ("helvete"): "Hinduer och buddhister tänker sig helvetet som en plats för andlig rening och slutlig återställelse. Enligt muslimsk tradition anses det vara en plats där man lider ett evigt straff." Tanken på lidande efter döden återfinns i de hedniska religiösa lärorna hos forntida folk i Babylon och Egypten. I babylonisk och assyrisk religion "är underjorden ... utmålad som en plats full av skräck och under uppsikt av mäktiga och våldsinriktade gudar och demoner". Även om gamla egyptiska texter inte säger att enskilda individer skall brinna i all evighet, skildras ändå "den andra världen" som en plats med "avgrunder av eld" för "de fördömda". (The Religion of Babylonia and Assyria, Morris Jastrow j:r, 1898, sid. 581; The Book of the Dead, med förord av E. Wallis Budge, 1960, sidorna 135, 144, 149, 151, 153, 161, 200)

Läran om ett brinnande helvete har i hundratals år varit en grundläggande lära i kristenheten. Det är lätt att förstå bakgrunden till följande uttalande i The Encyclopedia Americana (1956, band XIV, sidan 81) angående den praxis man har följt i engelskspråkiga bibelöversättningar: "Det har uppstått mycket förvirring och många missförstånd till följd av att tidiga bibelöversättare genomgående översatte det hebreiska ordet Sheol och de grekiska orden Hades och Gehenna med 'hell' [helvete]. Att man sedan har transkriberat dessa ord i reviderade utgåvor av Bibeln har inte varit tillräckligt för att bringa ordning i förvirringen och undanröja missförstånden."
Att orden transkriberas och återges konsekvent gör det ändå möjligt för den som studerar Bibeln med ett öppet sinne att jämföra de bibelställen där orden förekommer i grundtexten och därigenom komma fram till den rätta förståelsen av dem.

Namnet Gehenna förekommer 12 gånger i de kristna grekiska skrifterna, och medan många översättare tar sig friheten att återge det med "helvetet" finns det en rad nutida översättningar som helt enkelt transkriberar det grekiska ordet gẹenna. (Matteus kapitel 5 vers 22, ED, Gi, NV, Ro, SFB, 1917)

Den djupa och smala Hinnoms dal, som alltså senare blev känd under sitt grekiska namn, låg söder och sydväst om det forntida Jerusalem. Den heter i dag Wadi ar-Rababi (Ge Ben Hinnom). (Josua kapitel 15 vers 8, kapitel 18 vers 16 och Jeremia kapitel 19 verserna 2 och 6) De judeiska kungarna Ahas och Manasse bedrev avgudadyrkan där och offrade människor åt Baal genom att bränna upp dem i eld. (2 Krönikeboken kapitel 28 verserna 1 och 3 och kapitel 33 verserna och 6 och Jeremia kapitel 7 verserna 31 och 32 och kapitel 32 vers 35) För att förhindra att dalen på nytt togs i bruk för sådana religiösa ändamål lät den trogne kung Josia skända den, i synnerhet den del som kallades Tofet. (2 Kungaboken kapitel 23 vers 10)

ÄNDRAT 2008-02-17 01:50
Gehenna, har ofta blivt skrivet med ordet helvetet, dvs en plats där döda pinas. Men är det så?

Gehenna.
Grek.-lat. form av det hebr. uttrycket gē hinnọm, ”Hinnoms dal”.

Det svenska ordet "helvete" är bildat av fornsvenskans häl, "dödsrike", och vite, "straff", dvs. "straff i dödsriket". I en del bibelöversättningar används det som återgivning av det grekiska ordet gẹenna och i några översättningar som återgivning av det hebreiska she’ol och det grekiska haidēs.

I Gustav Vasas bibel från 1541 används "helvete" på 61 av de 65 ställen där grundtexten har she’ol, på alla de 10 ställen där grundtexten har haidēs och på alla de 12 ställen där grundtexten har gẹenna. I stort sett detsamma gäller för Karl XII:s bibel. I 1917 års översättning använde man inte "helvetet" utan återgav konsekvent she’ol och haidēs med "dödsriket" och lät gẹenna stå oöversatt ("Gehenna"). I Bibel 2000 används "dödsriket" praktiskt taget genomgående där she’ol och haidēs förekommer; däremot har man återinfört "helvetet" som återgivning av gẹenna. Några svenska biblar som getts ut på senare tid (Re, SFB) använder "helvete" även som återgivning av haidēs.

När det gäller den engelsktalande världen används "hell" ("helvete") i King James Version (från 1611) 31 gånger för she’ol och 10 gånger för haidēs. I den katolska Douayöversättningen (utgiven 1610) är she’ol översatt med "hell" 64 gånger. I English Revised Version (den brittiska revideringen av King James Version), som kom ut i sin helhet 1885, behöll man "hell" som översättning av she’ol på 14 ställen, medan man på andra ställen använde en transkribering av det hebreiska ordet ("Sheol"). På de flesta ställen använde man "grave" eller "pit". I American Standard Version (1901), som också är en revidering av King James Version, transkriberades det hebreiska ordet she’ol på alla de 65 ställen där det förekommer. I båda revideringarna använde man en transkribering av det grekiska ordet haidēs ("Hades") på de 10 ställen där det förekommer, medan man fortsatte att översätta gẹenna (som kan transkriberas "Gehenna") med "hell", vilket man också har gjort i många andra nutida översättningar.

Tendensen är alltså att man alltmer avstår från att använda ordet "helvete" i de hebreiska skrifterna, medan man fortsätter att använda det i de grekiska skrifterna, då som återgivning av gẹenna.

Det råder så gott som allmän enighet om att "helvete" inte är en lämplig översättning av she’ol och haidēs. Angående detta sägs det i Vine’s Expository Dictionary of Old and New Testament Words (1981, band 2, sidan 187): "HADES ... Det motsvarar Gamla testamentets 'Sheol'. I den auktoriserade engelska översättningen av Gamla testamentet och Nya testamentet är det olyckligt nog översatt med 'helvetet'." I Collier’s Encyclopedia (1986, band 12, sidan 28) sägs det under ordet "Hell" ("helvete"): "I första hand står det för det hebreiska Sheol i Gamla testamentet och det grekiska Hades i Septuaginta och Nya testamentet. Eftersom Sheol i gammaltestamentlig tid helt enkelt betecknade de dödas boning för alla utan åtskillnad, är ordet ’helvete’, som det uppfattas i dag, ingen lyckad översättning."

Nationalencyklopedin anger att ordet "helvete" är en "benämning på den del av underjorden eller dödsriket som utgör de dödas straffort", och Svensk ordbok ger definitionen "plats där de fördömda tänks vara tvungna att vistas och pinas". De föreställningar om ett pinorum som man i dag förknippar med ordet helvete återfinns i Dantes Divina Commedia och i Miltons Paradise Lost.

Men tanken på en plats där de döda plågas i eld går mycket längre tillbaka än till Dante eller Milton. I Grolier Universal Encyclopedia (1971, band 9, sidan 205) sägs det under uppslagsordet "Hell" ("helvete"): "Hinduer och buddhister tänker sig helvetet som en plats för andlig rening och slutlig återställelse. Enligt muslimsk tradition anses det vara en plats där man lider ett evigt straff." Tanken på lidande efter döden återfinns i de hedniska religiösa lärorna hos forntida folk i Babylon och Egypten. I babylonisk och assyrisk religion "är underjorden ... utmålad som en plats full av skräck och under uppsikt av mäktiga och våldsinriktade gudar och demoner". Även om gamla egyptiska texter inte säger att enskilda individer skall brinna i all evighet, skildras ändå "den andra världen" som en plats med "avgrunder av eld" för "de fördömda". (The Religion of Babylonia and Assyria, Morris Jastrow j:r, 1898, sid. 581; The Book of the Dead, med förord av E. Wallis Budge, 1960, sidorna 135, 144, 149, 151, 153, 161, 200)

Läran om ett brinnande helvete har i hundratals år varit en grundläggande lära i kristenheten. Det är lätt att förstå bakgrunden till följande uttalande i The Encyclopedia Americana (1956, band XIV, sidan 81) angående den praxis man har följt i engelskspråkiga bibelöversättningar: "Det har uppstått mycket förvirring och många missförstånd till följd av att tidiga bibelöversättare genomgående översatte det hebreiska ordet Sheol och de grekiska orden Hades och Gehenna med 'hell' [helvete]. Att man sedan har transkriberat dessa ord i reviderade utgåvor av Bibeln har inte varit tillräckligt för att bringa ordning i förvirringen och undanröja missförstånden."
Att orden transkriberas och återges konsekvent gör det ändå möjligt för den som studerar Bibeln med ett öppet sinne att jämföra de bibelställen där orden förekommer i grundtexten och därigenom komma fram till den rätta förståelsen av dem.

Namnet Gehenna förekommer 12 gånger i de kristna grekiska skrifterna, och medan många översättare tar sig friheten att återge det med "helvetet" finns det en rad nutida översättningar som helt enkelt transkriberar det grekiska ordet gẹenna. (Matteus kapitel 5 vers 22, ED, Gi, NV, Ro, SFB, 1917)

Den djupa och smala Hinnoms dal, som alltså senare blev känd under sitt grekiska namn, låg söder och sydväst om det forntida Jerusalem. Den heter i dag Wadi ar-Rababi (Ge Ben Hinnom). (Josua kapitel 15 vers 8, kapitel 18 vers 16 och Jeremia kapitel 19 verserna 2 och 6) De judeiska kungarna Ahas och Manasse bedrev avgudadyrkan där och offrade människor åt Baal genom att bränna upp dem i eld. (2 Krönikeboken kapitel 28 verserna 1 och 3 och kapitel 33 verserna och 6 och Jeremia kapitel 7 verserna 31 och 32 och kapitel 32 vers 35) För att förhindra att dalen på nytt togs i bruk för sådana religiösa ändamål lät den trogne kung Josia skända den, i synnerhet den del som kallades Tofet. (2 Kungaboken kapitel 23 vers 10)

ÄNDRAT 2008-02-17 01:51
Namnet Gehenna förekommer 12 gånger i de kristna grekiska skrifterna, och medan många översättare tar sig friheten att återge det med "helvetet" finns det en rad nutida översättningar som helt enkelt transkriberar det grekiska ordet gẹenna. (Matteus kapitel 5 vers 22, ED, Gi, NV, Ro, SFB, 1917)

Den djupa och smala Hinnoms dal, som alltså senare blev känd under sitt grekiska namn, låg söder och sydväst om det forntida Jerusalem. Den heter i dag Wadi ar-Rababi (Ge Ben Hinnom). (Josua kapitel 15 vers 8, kapitel 18 vers 16 och Jeremia kapitel 19 verserna 2 och 6) De judeiska kungarna Ahas och Manasse bedrev avgudadyrkan där och offrade människor åt Baal genom att bränna upp dem i eld. (2 Krönikeboken kapitel 28 verserna 1 och 3 och kapitel 33 verserna och 6 och Jeremia kapitel 7 verserna 31 och 32 och kapitel 32 vers 35) För att förhindra att dalen på nytt togs i bruk för sådana religiösa ändamål lät den trogne kung Josia skända den, i synnerhet den del som kallades Tofet. (2 Kungaboken kapitel 23 vers 10)

ÄNDRAT 2008-02-17 01:50
Gehenna, har ofta blivt skrivet med ordet helvetet, dvs en plats där döda pinas. Men är det så?

Gehenna.
Grek.-lat. form av det hebr. uttrycket gē hinnọm, ”Hinnoms dal”.

Det svenska ordet "helvete" är bildat av fornsvenskans häl, "dödsrike", och vite, "straff", dvs. "straff i dödsriket". I en del bibelöversättningar används det som återgivning av det grekiska ordet gẹenna och i några översättningar som återgivning av det hebreiska she’ol och det grekiska haidēs.

I Gustav Vasas bibel från 1541 används "helvete" på 61 av de 65 ställen där grundtexten har she’ol, på alla de 10 ställen där grundtexten har haidēs och på alla de 12 ställen där grundtexten har gẹenna. I stort sett detsamma gäller för Karl XII:s bibel. I 1917 års översättning använde man inte "helvetet" utan återgav konsekvent she’ol och haidēs med "dödsriket" och lät gẹenna stå oöversatt ("Gehenna"). I Bibel 2000 används "dödsriket" praktiskt taget genomgående där she’ol och haidēs förekommer; däremot har man återinfört "helvetet" som återgivning av gẹenna. Några svenska biblar som getts ut på senare tid (Re, SFB) använder "helvete" även som återgivning av haidēs.

När det gäller den engelsktalande världen används "hell" ("helvete") i King James Version (från 1611) 31 gånger för she’ol och 10 gånger för haidēs. I den katolska Douayöversättningen (utgiven 1610) är she’ol översatt med "hell" 64 gånger. I English Revised Version (den brittiska revideringen av King James Version), som kom ut i sin helhet 1885, behöll man "hell" som översättning av she’ol på 14 ställen, medan man på andra ställen använde en transkribering av det hebreiska ordet ("Sheol"). På de flesta ställen använde man "grave" eller "pit". I American Standard Version (1901), som också är en revidering av King James Version, transkriberades det hebreiska ordet she’ol på alla de 65 ställen där det förekommer. I båda revideringarna använde man en transkribering av det grekiska ordet haidēs ("Hades") på de 10 ställen där det förekommer, medan man fortsatte att översätta gẹenna (som kan transkriberas "Gehenna") med "hell", vilket man också har gjort i många andra nutida översättningar.

Tendensen är alltså att man alltmer avstår från att använda ordet "helvete" i de hebreiska skrifterna, medan man fortsätter att använda det i de grekiska skrifterna, då som återgivning av gẹenna.

Det råder så gott som allmän enighet om att "helvete" inte är en lämplig översättning av she’ol och haidēs. Angående detta sägs det i Vine’s Expository Dictionary of Old and New Testament Words (1981, band 2, sidan 187): "HADES ... Det motsvarar Gamla testamentets 'Sheol'. I den auktoriserade engelska översättningen av Gamla testamentet och Nya testamentet är det olyckligt nog översatt med 'helvetet'." I Collier’s Encyclopedia (1986, band 12, sidan 28) sägs det under ordet "Hell" ("helvete"): "I första hand står det för det hebreiska Sheol i Gamla testamentet och det grekiska Hades i Septuaginta och Nya testamentet. Eftersom Sheol i gammaltestamentlig tid helt enkelt betecknade de dödas boning för alla utan åtskillnad, är ordet ’helvete’, som det uppfattas i dag, ingen lyckad översättning."

Nationalencyklopedin anger att ordet "helvete" är en "benämning på den del av underjorden eller dödsriket som utgör de dödas straffort", och Svensk ordbok ger definitionen "plats där de fördömda tänks vara tvungna att vistas och pinas". De föreställningar om ett pinorum som man i dag förknippar med ordet helvete återfinns i Dantes Divina Commedia och i Miltons Paradise Lost.

Men tanken på en plats där de döda plågas i eld går mycket längre tillbaka än till Dante eller Milton. I Grolier Universal Encyclopedia (1971, band 9, sidan 205) sägs det under uppslagsordet "Hell" ("helvete"): "Hinduer och buddhister tänker sig helvetet som en plats för andlig rening och slutlig återställelse. Enligt muslimsk tradition anses det vara en plats där man lider ett evigt straff." Tanken på lidande efter döden återfinns i de hedniska religiösa lärorna hos forntida folk i Babylon och Egypten. I babylonisk och assyrisk religion "är underjorden ... utmålad som en plats full av skräck och under uppsikt av mäktiga och våldsinriktade gudar och demoner". Även om gamla egyptiska texter inte säger att enskilda individer skall brinna i all evighet, skildras ändå "den andra världen" som en plats med "avgrunder av eld" för "de fördömda". (The Religion of Babylonia and Assyria, Morris Jastrow j:r, 1898, sid. 581; The Book of the Dead, med förord av E. Wallis Budge, 1960, sidorna 135, 144, 149, 151, 153, 161, 200)

Läran om ett brinnande helvete har i hundratals år varit en grundläggande lära i kristenheten. Det är lätt att förstå bakgrunden till följande uttalande i The Encyclopedia Americana (1956, band XIV, sidan 81) angående den praxis man har följt i engelskspråkiga bibelöversättningar: "Det har uppstått mycket förvirring och många missförstånd till följd av att tidiga bibelöversättare genomgående översatte det hebreiska ordet Sheol och de grekiska orden Hades och Gehenna med 'hell' [helvete]. Att man sedan har transkriberat dessa ord i reviderade utgåvor av Bibeln har inte varit tillräckligt för att bringa ordning i förvirringen och undanröja missförstånden."
Att orden transkriberas och återges konsekvent gör det ändå möjligt för den som studerar Bibeln med ett öppet sinne att jämföra de bibelställen där orden förekommer i grundtexten och därigenom komma fram till den rätta förståelsen av dem.

Namnet Gehenna förekommer 12 gånger i de kristna grekiska skrifterna, och medan många översättare tar sig friheten att återge det med "helvetet" finns det en rad nutida översättningar som helt enkelt transkriberar det grekiska ordet gẹenna. (Matteus kapitel 5 vers 22, ED, Gi, NV, Ro, SFB, 1917)

Den djupa och smala Hinnoms dal, som alltså senare blev känd under sitt grekiska namn, låg söder och sydväst om det forntida Jerusalem. Den heter i dag Wadi ar-Rababi (Ge Ben Hinnom). (Josua kapitel 15 vers 8, kapitel 18 vers 16 och Jeremia kapitel 19 verserna 2 och 6) De judeiska kungarna Ahas och Manasse bedrev avgudadyrkan där och offrade människor åt Baal genom att bränna upp dem i eld. (2 Krönikeboken kapitel 28 verserna 1 och 3 och kapitel 33 verserna och 6 och Jeremia kapitel 7 verserna 31 och 32 och kapitel 32 vers 35) För att förhindra att dalen på nytt togs i bruk för sådana religiösa ändamål lät den trogne kung Josia skända den, i synnerhet den del som kallades Tofet. (2 Kungaboken kapitel 23 vers 10)