Det går knappt en dag utan att jag tänker på dig.
Jag tänker på dig hela tiden.
På något sätt så är det som du finns här.
Överallt.
Jag ser dig.
Överallt.
Eller åtminstone så tror jag att jag ser dig.
För att jag hoppas.
Så fort jag ser någon med lockigt hår någonstans.
Varsomhelst.
Så ser jag dig.
För att jag hoppas.
Att det verkligen ska vara du.
Och att du vänder dig om.
Säger att du älskar mig.
Så där som vi gjorde ibland.
Utan att tala.
Utan att tala, bara log vi mot varan och så viste vi.
Visste att vi älskade varandra.
Jag ler varje dag.
Inte för att du ser.
Inte för att du hör.
Men för att om du någonsin ser mig igen.
Hör mig igen.
Så vet du.
Att jag fortfarande älskar dig.
Och är din.
För evigt.
David.
![[love]](/img/smilies/love.gif)
Nuu måste ni läsa!!!!!![[mad]](/img/smilies/mad.gif)
läste
Låter läskigt.
Jag har läst. Det känns autentiskt.
mynona:
Jag har läst. Det känns autentiskt.
Det är det 😀 :D!
DavidKron:
Det är det 😀 :D!
Då är det ännu finare
mynona:
Då är det ännu finare
Sortof lipade ganska välldigt mycket när jag skrev det, kanske gjorde det mer äkta på något vis.
DavidKron:
Sortof lipade ganska välldigt mycket när jag skrev det, kanske gjorde det mer äkta på något vis.
Ja, det gjorde det. Det är ett tecken på att det är bra, konst ska framkalla känslor, det är terapi att skriva, du drog ut dina känslor med skriften. Skrift är en bra metod för att bearbeta saker. Jag vet det själv.
