Jag har dom senaste två månaderna åkt ambulans två gånger, totalt
varit på akuten 4gånger, träffat en sjukgymnast och en allmänläkare på
Vårdcentralen.

Jag flyttade för några månader sen, kompisarna
var jätte fina och sa att dom skulle hjälpa till. Men nope. Jag och
farsan som skötte flytten själva. Efter att ha bott själv en gång innan
har jag rätt många prylar så de tog sin tid. Men iaf, jag överansträngde
min rygg under flytten, ca två månader efter den fick min vovve ett
märgben som jag råkade trampa på med hela foten så jag tappade balansen
och vred till ryggen ordentligt. Fick så sjuk ont att jag inte kunde
röra mig. Ringde min mamma som ringde 1177 som sa att jag behövde
ambulans. Så då åkte jag ambulans för första gången i mitt liv.

Dagen
efter detta började mina fötter domna och sticka. Så ringde 1177 igen
som sa att jag återigen skulle ringa ambulans, så återigen åkte jag
ambulans. Denna gången röntgade dom med vanlig röntgen.

Dessa
två besök på akuten resulterade i starka mediciner som Tramadol och
Oxynorm. En remiss till sjukgymnast gjordes och de sas att jag
troligtvis hade ryggskott.

Gick till Vårdcentralen för att de onda inte gick över efter två veckor vilket var vad dom på akuten sa först.
Läkaren där vred och vände, tryckte och gjorde hela min rygg så sjukt
mycket ondare. Jag har gått med ett brutet finger i ca 7timmar en gång
utan att de påverkade mig nämnvärt, jag är extremt smärttålig. Men efter
de besöket så grät jag. Jag ringde min mamma och sa att jag ville dö
för att jag hade så ont. Hon skickade bort pappa direkt som släpade
med mig till akuten där dom konstaterade att trots röntgen som gjordes
så hade jag nog diskbråck. Men fick order på att ta mig till sjukgymnast
så fort som möjligt. (Inte mitt fel att dom inte hade tid åt mig med en
gång..)

Träffade sjukgymnasten som gav mig övningar. Dessa
gjorde de värre. Träffade sjukgymnasten igen. Hon sa att antagligen var
de diskbråck och att nu kunde hon inte hjälpa mig mer och skrev av mig
men sa att om de blev värre så skulle jag åka till akuten.

Igår
blev de värre. Idag åkte jag till akuten. Där de gjordes en riktig
grundlig koll på om jag kanske hade diskbråck. Troligtvis sa läkaren.
Blev hemskickad med massa recept och information till en sjukgymnast jag
inte ens går hos längre. 

Nu väntar jag på en tid hos
Vårdcentralen som jag är livrädd för att gå till. Tänk om de kommer bli
samma sak som förra gången? De orkar jag inte med. Jag är redan så less
på all smärta och allt den gör att jag missar.

Jag har inte
träffat min ponny mer än en gång sen detta hände. Min vovve bor hos mina
föräldrar. Träffar inga kompisar. Ligger i min säng mesta delen av
tiden för jag inte klarar av att göra något sen jag var hos
sjukgymnasten, klarade av mera innan jag träffade henne men inte
särskilt mycket. Jag har ingen aptit, äter knappt ens en gång om dagen
och bara när jag kommer på att jag missat att äta.

Några
dagar kvar till julafton nu och jag vet att jag kommer spendera hela
dagen hög på mediciner. För jag klarar inte av att vara utan dom för då
kommer jag verkligen bara ligga ner och önska livet ur mig. Med dom kan
jag sitta upp en liten stund. Gå en liten stund. Sen måste jag vila och
när jag vilar är risken stor att jag somnar.

Jag fryser
konstant eftersom min cirkulation har pajat av att jag inte rör på mig.
Jag orkar med kanske 15minuter promenad om dagen och då är de inte ens
frågan om en kilometer. Annars brukar jag gå 1 mil på cirka 1,5timmar.
Jag börjar bli så galet less på de här. Jag orkar inte mera. Så om någon
vill ge mig lite empati eller lite positivt pisk vore de mer än
välkommet.