Jag pratar knappt med mina föräldrar, vet inte vad som har hänt men vi har ingenting gemensamt och jag blir irriterad på dom vad dom än säger. Mamma tjatar om städning 24/7 och allt jag säger svaras negativt. Ibland känner jag att jag hatar min mamma, min värsta mardröm är att bli som henne. Hon är så skör, gråter hela tiden och är allmänt deprimerad. Jag vet att hon och pappa inte älskar varandra längre, dom bråkar om allt. Jag har inte heller en bra relation med min syster, hon behandlar mig som om hon vore min mamma (hon är 21 jag är 17 snart 18) men grejen är att hon har ingen rätt att göra det, när hon var i min ålder var hon 100 ggr värre, hamnade på maria pool och allt. ´
När jag bad min syster att köpa ut åt mig gjorde hon det men hon sa till mig att hon smet ifrån pappa medan dom var och handlade och inte berättade för honom. Senare kom det fram att hon sagt till pappa vad hon skulle göra. Jag kan inte lita på henne. Jag kan inte lita på min egen familj.
Jag känner mig så nere hela tiden, hatar mig själv, äcklas av min spegelbild. Är för feg för att ta livet av mig, vill inte ta livet av mig men någonting måste ändras. Någon som känner som jag? Snälla svara
låt dina föräldrar lösa deras kärleksproblem.
Visa lika mycket respekt till din syster som hon visar för dig och sluta ha många speglar hemma ifall det är så jävla äcklig bild du får.
Ungar hamnar alltid i kläm av sånt här. Lev ditt liv och låt dem leva deras tills det löser sig.
Och ta inte livet av dig, kostar skattepengar.
men lilla gumman 🙁