1865 så ersätts fyrståndsriksdagen av en riksdag, uppdelad på två kammarar, tvåkammarriksdag. Argumentet för detta lyder: Adeln och präster som utgjorde mindre än en procent av befolkningen, utgjorde halva riksdagen. Många av de ofrälse personerna saknade rösträtt.

Första kammaren:

Indirekta val genom landstingen som utsågs med graderad rösträtt efter inkomst och förmögenhet. Valbarhet krävs. För att bli vald skall man ha en hög inkomst eller förmögenhet. 4000 riksdalder årsinkomst eller 80 000 riksdaler i förmögenhet. Detta stärker adelns ställning.

Denna kammare kom att domineras av höga tjänstemän, storgodsägare och förmögna män.

Andra kammaren:

En man - en röst. Man måste ha rösträtt. Andra kammaren valdes av alla män som hade en årsinkomst på 800 riksdaler eller hade en fastighet som var värd 1000 riksdaler. Detta gynnade bönderna, p.g.a att de flesta av dem hade en faastighet som var värd minst 1000 riksdaler. De flesta arbetare hade ingen rösträtt då de tjänade mindre än 800 riksdaler.

Man hade hoppats på att denna form av riksdag skulle vara mer rättvis, men besvikelsen blev stor. För att första kammaren blev mer aristokratisk och den andra var mer bondedominerad. Industraliseringen kom att förändra det svenska samhället och bönderna fick mer inflytande. Kvinnorna fick vänta i ytterliggare 50 år för att få rösträtt.

Tråden låst på grund av inaktivitet