Hej!
Jag har en tremänning (mammas halvkusin) som är 3 år äldre än mig. Vi har umgåtts sedan jag var 12 (nu 17) nästan varje sommar då jag åker till dom nån vecka. När jag var 14 så började vi " hålla på" med varandra och hade till slut sex när jag var 15. Sen dess har vi varje gång vart med varann när vi setts, dock diskret. Men både min mamma och hans har anat att det är något. Men nu till problemet, jag är sjukt jäkla jätte kär i honom. Och han är i mig. Jag älskar honom mer än allt och jag tänker på honom hela tiden, det känns som att han är den rätte och ingen annan har gett mig en sån kärlek eller känsla som han. Så har jag känt nu i 3 år. Mina förhållanden har tagit slut pga. att jag inte kan känna för någon annan som för honom. Han är liksom allt. Vi har pratat om hur underbart livet skulle va tsm, men ingen av oss vågar göra något då vi är rädda för hur släkten och resterande sociala bitar ska reagera. Vad tycker ni? Satsa eller bara glömma och gå vidare? Det är så sjukt jobbigt, typ som att ens livs kärlek ska vara förbjuden. Något som förbjuden kärlek borde inte ens finnas...
Vad innebär att han är din mammas halvkusin?
Förstår inte varför folk skall vara så amerikanska numera att tom en tremänning skulle vara känslig att bli hop med, det var inte så länge sedan kungligheter konstant gifte sig med sina kusiner. Förstår att det kan bli obekvämt på släktträffar osv, men mitt råd är: ni behöver inte säga något, men gör i stället så att ni visar mer och mer av ert förhållande, steg för steg, ett steg i taget, och vänjer dem stegvis vid det, och till slut är det så underförstått att ni har et förhållande att ni kan ha det öppet. Alltså: säg inget, för då blir det dramatiska scener, utan vänj dem vid det steg för steg
NiklasW:
Vad innebär att han är din mammas halvkusin?
Min morfar är bara halvbror med hans pappa, olika mammor.
rym till spanien med han o lev lyckliga
kanske blir lite stelt inför era familjer till en början men värre än så tvivlar (och hoppas) jag väl på att det blir. jag tycker människor som älskar varandra ska få vara med varandra.
Och vad är problemet? I min släkt har vi två kusiner som är gifta med varandra och de har både barn och barnbarn och det har funkat bra under alla år. Inga missbildade barn där inte. Inte ens en skilsmässa i sikte.
Att dela blodsband med sin partner är väl ingen höjdare men ni är ju knappast nära besläktade
tycker ni ska satsa va fan man delar så jävla lite genetiskt material med kusiner o mer avlägsna släktingar ändå att det knappast är risk för någon recessiv sjukdom ändå osv
Inge fel med incest .
lurifax69:
Inge fel med incest .
Det är knappast incest. Med incest menar man till exempel mellan syskon eller mellan förälder och barn. Det här handlar inte ens om kusiner, och heller inte ens om en vanlig tremening, utan om en tremening där enda släktskapet dessutom bara är mellan två halvsyskon.
OT: Lyssna på mynona
