finns inget o göra, livet e hårt :C

Du växer ifrån det snart

Du kan dra och bli ett gatans barn

Har samma problem, men jag kämpar på, siktar mot gymnasiet, då ska jag flytta ca två och en halvtimme från där jag bor så att jag slipper allt och alla och det ska bli fett skönt och om du inte har börjat gymnasiet än, är det ett förslag att flytta på distans, tror du skulle må så mycket bättre, men du besämmer, bara ett förslag! =)

Kram

Föräldrarnas utbildning märks av hos barn. Den svenska skolans modell bygger på att man ställer höga krav på föräldrarna, att de ska hjälpa till och vara engagerade osv. Det är ett av de största problemen. Men förstås finns det begränsningar, att skuldbelägga sina föräldrar för allt är förstås rent nonsens och brist på självdistans.

Känner du ingen trivsamhet hemma föreslår jag att du satsar helhjärtat på lära dig ett yrke och på den vägen tjäna pengar som kan leda till en framtida bostad eller hyra ett rum hos någon som är i behov av pengar.

Vilken tonåring känner inte så?
Skaffa praktik om du kan.

isola:

Vilken tonåring känner inte så?

Känns dessutom som att bråka med en förälder/föräldrarna är en del av att vara tonåring. Min åsikt iafl.

Life is a bitch and then you die