mycket att läsa kanske men aa.

Hej..

Aa jag har aldrig skrivit så här om känslor m.m det e faktiskt första gången. Så texten o så e kanske inte så bra..

Okej jag har ett litet problem, litet o litet det e nog rätt stort..

Men aa. Det e såhär att det handlar om en tjej som började i 7:an på min skola och jag gick i 8:an då, då ville hon träffa mig o göra saker med mig hela tiden, hon va världens sötaste, finaste, vackraste, skönaste stilen, älskar hennes leende, skratt, ögon, hon var perfekt , o det bästa av allt var att hon gillade mig. sen så skrev hon masser med dikter m.m, t.ex. (Första gången jag såg dej sved mina ögon För du va så söt mitt hjärta stoppades, Mina händer skakadde så mkt för jag var nervös, Min mage pirrade..... Äre så när man är kär ? )

Men jag dissade henne hela tiden när hon ville hitta på något, jag kunde inte vara just då för jag gick med i hemvärnet och vårat hemvärn tränas av fallskärmsjägare, så vi hade som Armén jag är fortfarande med och jag har nu kommit på att jag är tränad till att döda jag har inte märkt det förut. Och jag förändrades helt när jag gick med där, jag gick i gäng förut men sen så slutade jag med det och var mer med armén och familjen.

Men allefall så flyttade hon och var granne med mig, hon bodde i trappuppgången bredvid mig. Hon var alltid på gården med sina vänner. Hälsade alltid när jag hade kommit hem från en dag i skolan eller en jobbig helg ute i skogen och hade krigsövning.

Vi pratade alltid på MSN och hon hade alltid cam på, ooh så söt o fin o vacker o allt i cam, vi kunde prata om allt, hon satt där en gång o grät men sen så vart hon glad när vi pratade, hon var alltid i samma korridor som mig och kollade, vinkade och log med sitt vackra leende åt mig.

Hon frågade om vi skulle gå till skolan tillsammans men jag sa nej då med, jag va helt dum i huvudet men jag visste inte om hon skulle gilla mig, för jag förändrades helt och jag pratade knappt det året varken med mina föräldrar eller nån, jag partade mest med henne. Asså över alla andra, över huvudtaget.

Sen så höll det på så ett helt år jag dissade för jag va dum. Mitt livs största misstag, jag gick inte ens till skolan med henne, men jag hälsade på henne i skolan, jag sa bara hej fast jag ville stå och prata med henne i flera timmar, dagar, år. Hon gillade mig i ETT helt år fast jag dissade henne. Hon måste verkligen ha gillat mig då. Hon brydde sig alltid om mig, när jag var sjuk, hon var orolig när jag skulle åka iväg på stora övningar, hon brydde sig alltid.

Och jag gillade henne verkligen, jag vart glad av att bara se henne i skolan, behövde inte säga något, det räckte med att se henne så vart jag jätte glad, om mina kompisar pratade med mig o jag såg henne så lyssnade jag inte på dom jag kollade bara på henne. Hon är som solljuset på en mulen dag, gör hela dagen/ livet mycket bättre.

Men sen så gick hon vidare men var ledsen. Vi pratade och så men inte lika mycket, Men jag gillar henne fortfarande så jag skickade ett mail o frågade om hon kunde förlåta mig och så skulle vi börja om allt, hon skrev okej och sen så skrev hon (suprise me. ) men jag visste inte vad jag skulle göra då jag kom inte på något.

Så då pratade vi lite mindre och mindre, månad till månad sen gick det kanske ett halv år till, det var när jag precis hade gått ett halvår i gymnasiet det var på julen, så fick jag ett sms, : Hej vad gör du? Jag saknar dig, ring mig nån dag okej?.
Och sen så ringde jag en dag, jag gillade henne fortfarande, så pratade vi, vi pratade om allt som alltid. Så pratade vi några månader och jag frågade henne om hon ville göra nått nån gång men hon har inte så mycket tid längre hon går i teater och dans, så vi har bara varit en gång sen jag började gymnasiet.

Och jag kan inte sluta tänka på henne, jag drömmer om henne rätt så ofta att vi är tillsammans vi går och håller hand, jag drömmer om framtiden med henne med. Jag är soldat o hon jobbar som danslärare, jag var tvungen o åka på utlandstjänst, sen så vaknade jag. Jag kommer ihåg drömmen som om den hade hänt dagen innan hon är helt perfekt, älskar henne mest av allt.

Men nu så dissar hon med ibland, kanske för att hon fortfarande är ledsen`? eller så är det att hon har masser med saker att göra. Men jag försöker göra allt för att hon ska bli glad och kunna förlåta mig. Asså hon måste ju vara den ?rätta? för mig jag kan inte sluta tänka på henne. Det är hon som får mig att aldrig ge upp på övningar, gymmet, skolan allt..

Vad ska jag göra ? vad ska jag säga ? vill veta allt vad ni tycker, jag vet att det var elakt att dissa hela tiden men jag var tvungen, fast jag egentligen vill vara med henne hela tiden, 24/7.

Den har låten är exakt hur det är nu..
Akon ? Keep You much longer. .

Jag vet att jag kan kontrollera mina tankar
men jag klarar inte av att ignonera känslan
som är fri som vinden
Jag begär inte att du lämnar han för min kärlek
Jag säger inte att det kommer gå bättre med mig
Jag säger bara att du inte ska ignonera ditt hjärta
det är det enda som alltid har rätt.
Jag har hittat på tusen ursäkter till att glömma dig
Jag har kämpat mot min vilja för att inte ringa dig
Mitt löfte är att respektera dig och inte sluta älska dig även om du är med han.
Jag kommer överleva genom att tänka på dig.
Minnerna finns kvar, flytande mellan våra kyssar.
Jag drömde om det inatt.
fast hon har ingen kille nu.

Tack för att ni läste hoppas ni har något förslag på vad jag kan göra?...