För ett tag sedan blev jag hembjuden av tjejen jag är kär i till henne. Hon frågade om jag ville komma över. Hon var ensam hemma. Då hade vi inte setts på hela sommaren, men vi hade haft en del kontakt och jag blev såklart skitglad över inbjudan.

Jag hoppade in i duschen, klädde mig snyggt men fortfarande vanlig klädsel. Hon var väldigt snyggt klädd, inte den klädseln man hade om man varit ledig en hel dag i alla fall.
Redan då kände jag att nu kanske är något på gång. Denna tjej är nykterist, hon har aldrig ens rört alkohol och trots att hon både ser bra ut och är omtyckt av verkligen alla, så kan inte jag komma på att hon har haft någon kille.

Det var i alla fall jättetrevligt, vi snackade länge, kollade en bra film liggandes i soffan och jag gick inte från hennes hus förrän väldigt sent. Jag sa skämtsamt en grej, minns inte vad, men hon sa något om att hon hade svårt att sova ensam, hon har nämligen flera äldre syskon.
Tror inte der var en invit om att jag skulle sova över, men jag vet inte.

I alla fall, mitt stora problem med henne. Hon kan fan aldrig göra något när jag vill.
Jag hör inte av mig varje dag, brukar ”taktiskt” skicka var 3-4:e dag typ. Det är inte heller ofta jag frågar om vi kan göra något heller, men när jag väl har modet så blir det alltid ett negativt svar. Fika, promenad, hitta på något… whatever. Inbjudningarna mellan varandra är väl ungefär jämlika, om vi har t.ex. 5 inbjudningar så stor jag för 3 och hon för 2. Som sagt, det är inte ofta heller.

Vad vill hon? Jag vågar inte säga ÄN, riktigt vad jag känner. Men hon bjuder över mig, tänder ljus(!) och vi spelar fin musik. Av alla hon känner bjöd hon över mig när hon var ensam. Jag vågade ju inte lägga någon stöt, mer än att liksom röra då och då. Inget sexuellt liksom. För vi hade ju inte setts på hur länge som helst och med tanke på att hon är både nykterist och oskuld(?) så kände jag att det var uteslutet. Men allt fungerade så bra ändå, så jag trodde verkligen att NU, nu kommer hon vilja mer. Men nej, har frågat nu två gånger och båda gångerna har det inte gått. Som alltid, som alla gånger. Nu börjar jag snart tröttna, för jag kan ju inte ”droppa bomben” om hur jag känner helt plötsligt när vi ses så sällan.

Behöver tips, vad bör jag göra? Att höra av mig ännu oftare tror jag inte funkar, hon är jättedålig på att använda mobilen (med alla, inte bara mig). Nu har hon precis börjar jobba och jag pluggar på distans så jag har jättemycket tid och hon lite.