S3ON:

Eh, du har redan gått 2 år med dessa människor, ett trejde känns la inte så jävla svårt eller?

Men tänk om det faktiskt gör det för henne?! Sluta förlöjliga problemen!

Försök hitta någonting utanför skolan som du kan sysselsätta dig med, så att skolan och människorna i skolan inte blir ALLT i ditt liv.. så att säga (men finns det ingenting du vill göra, så skit i det) Samtidigt så beskriver du ju dig själv som deppig och att du röker och dricker (inget fel med det dock).. det kanske inte gör att du ser särskilt inbjudande ut? Om de nu har varandra och är glada mot varandra så lär dem ju inte bry sig om någon som är låg och som oftast sätter sig för sig själv (även om det är omedvetet), tyvärr. Det vet jag själv att jag inte gör.. Försök prata med människor och "gå in i en roll" med dem, det betyder ju inte att det är något fel på dig som person - men människor är människor.. och om det är så viktigt att hänga med dem så liksom.. anpassa din personlighet efter dem?

Cecciliaa:

Det är det att jag har svårt att göra saker själv, bara att börja i en kör kan kännas jobbigt å nervöst. Inte 100% säker på att jag ens vill det heller..

Gör någonting som är kul! Inte bara för att du liksom.. måste. Då blir det ändå bara fel till slut, tror du inte?

Sen så kommer nog det här året gå skitfort. Sista året liksom. Ta dina studier seriöst nu, sen får du göra vad du vill. Trösta dig själv med att du inte är ensam i den här situationen och att det finns de som efter att dem tagit studenten inte har kontakt med en endaste skolkompis för att man helt enkelt inte passade ihop.

fan va ja känner igen mej! min klass va helt annurlunda från mej och jag passade inte in någonstans, ingen hade något gemenskap med mej eller ville ha något gemenskapt me mej heller! ja blev så jävla frustrerad att ja gav upp i ungerfär ett år å satt för mej själv, undvek dem flitigt å åt aldrig i matsalen. men detta fick mej bara att må värre å tappa självförtroendet så ja bestämde mej för att ändras. ja började äta i matsalen, lyssna till va de sa å nickade för att låtsas lyssna å log när de skrattade. ja sa till när ja inte höll me men inte tillräckligt mycke för att få den rygga undan. de blev fortfarande spännda relationer eftersom alla tyckte ja va konstig, löjlig (eftersom ja inte gillar varken kläder, skvaller, fotboll eller elaka ord om människor ja aldrig träffat) och att ja va vän me de som de andra typ mobbade. ja ville inte umgår me dem igentligen men de stärkte min självförtroende å mina relationer me mina riktiga vänner. vill inte utråka er mer me mina patetiska historia så om ni läst allt...grattis att du orkat
/Em1

Sajja_Jen:

fan va ja känner igen mej! min klass va helt annurlunda från mej och jag passade inte in någonstans, ingen hade något gemenskap med mej eller ville ha något gemenskapt me mej heller! ja blev så jävla frustrerad att ja gav upp i ungerfär ett år å satt för mej själv, undvek dem flitigt å åt aldrig i matsalen. men detta fick mej bara att må värre å tappa självförtroendet så ja bestämde mej för att ändras. ja började äta i matsalen, lyssna till va de sa å nickade för att låtsas lyssna å log när de skrattade. ja sa till när ja inte höll me men inte tillräckligt mycke för att få den rygga undan. de blev fortfarande spännda relationer eftersom alla tyckte ja va konstig, löjlig (eftersom ja inte gillar varken kläder, skvaller, fotboll eller elaka ord om människor ja aldrig träffat) och att ja va vän me de som de andra typ mobbade. ja ville inte umgår me dem igentligen men de stärkte min självförtroende å mina relationer me mina riktiga vänner. vill inte utråka er mer me mina patetiska historia så om ni läst allt...grattis att du orkat /Em1

Exakt såhär känner jag, jag tycker de är helt annorlunda, de tycker antagligen jag är helt annorlunda också (brukar ändå tänka att dt trots allt är dom som är tråkiga och konstiga). Gillar inte heller å bara snacka om en massa saker som typ kläder och fotboll, jag gillar å skämta och bara va. Kunna prata utan att behöva tänka på vad jag ska säga (Har inte mkt åsikter heller så..). Jag skyller också på skolan, de är lite speciella i min skola (plugghästar, inte så ungdomliga, trista). Och eftersom jag inte alls kan vara mig själv (blir som en annan människa) i klassen, så väljer jag att helt enkelt sitta själv, titta ned i golvet och bara hålla käften. Svårt att vara öppen, glad och social med dom. Men jag umgås precis som du med människor som blivit mobbade och de har dåligt självförtroende. De kan jag verkligen vara mig själv med. Skiter i vad andra tycker jag umgås fan hellre med dom..

Cecciliaa:

Exakt såhär känner jag, jag tycker de är helt annorlunda, de tycker antagligen jag är helt annorlunda också (brukar ändå tänka att dt trots allt är dom som är tråkiga och konstiga). Gillar inte heller å bara snacka om en massa saker som typ kläder och fotboll, jag gillar å skämta och bara va. Kunna prata utan att behöva tänka på vad jag ska säga (Har inte mkt åsikter heller så..). Jag skyller också på skolan, de är lite speciella i min skola (plugghästar, inte så ungdomliga, trista). Och eftersom jag inte alls kan vara mig själv (blir som en annan människa) i klassen, så väljer jag att helt enkelt sitta själv, titta ned i golvet och bara hålla käften. Svårt att vara öppen, glad och social med dom. Men jag umgås precis som du med människor som blivit mobbade och de har dåligt självförtroende. De kan jag verkligen vara mig själv med. Skiter i vad andra tycker jag umgås fan hellre med dom..

precis så!! ja vill umgås me folk som tycker om mej när ja skämtar om saker som inte sårar folk. ja har inget emot att bjuda på mej själv men när folk tar det på allvar då jag gör de så fattar ja att de inte känner mej. ja kanske inte e dem charmigaste personen någon kan träffa å ja har en ganska udda humor ,som ändå tycker de flesta e kul. ja har inte mycket tyck å tänkt utan gillar att bara titta på film, spela tv- eller dataspel eller göra nåt som att kolla på failklipp på youtube (??) tyvärr har ja väll ganska udda intressen så ja får väll skylla mej själv

Men jag beskyller inte dom i klassen, visst dom får väl va som dom e, dom behöver väl inte prata med mig. Fattar ju jag med att en person som jag blir hatad, vänder jag på det så kan jag faktiskt tänka mig att jag kan bli skitsur på andra som ser sura ut, röker eller super. Men dom ska fan inte gå på mig om jag nu "röker" och "dricker" whatever. Gör ju många av dom själva för den delen :S
Tänker gå kvar i trean och fokusera på mina studier, för det var det min lärare sa. "Tänk vad du kan blomma upp i trean om du fortsätter satsa" sa hon. Hon sa också; Lägg din energi på studier och inte på att störa dig på andra och på dig själv. Får jag väl göra det då! Klassen är bara en grupp individer som råkat hamna bland dessa 30 av över 1000 elever. Bara för att de ska ha värsta "nöjena" tillsammans så behöver inte jag bry mig..

Anledningen till att jag starkt funderat på att hoppa av är ändå på grund av känslan att känna sig konstig och annorlunda, dag in och dag ut. Jag är inte så beroende av att umgås med dom andra, men det är bara att just känna sig "stämplad" och ha rollen som den som inte "finns", typ..Men jag har stått ut med den rollen, alkohol har gjort mig lite gladare sådär..

Cecciliaa:

Anledningen till att jag starkt funderat på att hoppa av är ändå på grund av känslan att känna sig konstig och annorlunda, dag in och dag ut. Jag är inte så beroende av att umgås med dom andra, men det är bara att just känna sig "stämplad" och ha rollen som den som inte "finns", typ..Men jag har stått ut med den rollen, alkohol har gjort mig lite gladare sådär..

Är också så, sure, jag har mina vänner utanför skolan där jag kan släppa allt men om 18-åringar inte ens försöker LITE lära kånna mig, vrf ska då jsg vara öppen mot dem hela tiden och försöka passa in?! Deras förlust, tänker jag, kämpar mig igenom veckorna och har sinnessjukt kul på helgerna. Vänder man på saker och försöker se lite objektivt hottar man alltid en sida som känns uthärdlig, KRAM