jenkannn:

Jag vet.. Och ja, det verkar som det vore bäst.

Ja, kuratorer har ingen utbildning i detta.

Lounge fact:

Tro på att det KAN bli bättre, försök i alla fall. Om det inte blir bättre får du ta det då. Ta en sak i taget, uppsök en psykolog nu och tveka inte.

Tvekar tyvärr hela tiden. Kände mig typ "duktig" för att jag tillslut gick till kuratorn, tänkte börja med psykolog direkt men bor i minsta hålan så det finns bara skit här så då blir det alltså en liten resa för att komma till en hyfsad och det blir helt enkelt inte av. Men jag måste väl, känns ju som att jag inte hittar nån väg ut och det är väl det enda som egentligen kan hjälpa mig så jag borde väl bara ta tag i det. Vet jag ju egentligen själv att jag måste så jag vet inte vad jag håller på med egentligen men det bara blir så..

Be din kurator att se till att du får kontakt med BUP, eller kontakta dem själv. Dels så verkar du ha ett behov av att komma i kontakt med en läkare, dels så är BUP:s personal bättre lämpad för att hantera psykisk ohälsa än kuratorer på ungdomsmottagningar i regel är.

jenkannn:

.

Du var skitstark som gick till kuratorn. Vet hur det är det där med små hålor och strypta psykkontakter, jag tror absolut det är värt att åka en liten bit för att få den hjälp man behöver. För du behöver professionell hjälp, du kan inte må såhär. Har inte så många tips mer än att bara göra det, lätt att hamna i en grå zon men det kommer nog kännas bra när du väl tagit kontakt och kommit igång. Jag tror absolut på att detta kommer gå åt rätt håll såvida du får en bra psykologkontakt.

Och göra allt för att sträva emot inte orkar, ingen lust, och andra negativa tankar. Göra något konkret för att gå emot dem, hur mycket olust du än känner.

mediakatt:

Dels så verkar du ha ett behov av att komma i kontakt med en läkare, dels så är BUP:s personal bättre lämpad för att hantera psykisk ohälsa än kuratorer på ungdomsmottagningar i regel är.

Ja, det har de ju helt klart. Visste ju egentligen från början att det inte skulle räcka med ungdomsmottagningen.

Lounge fact:

Jag tror absolut på att detta kommer gå åt rätt håll såvida du får en bra psykologkontakt.

Jag hoppas verkligen det.. Är fortfarande väldigt osäker men har väl inte så mycket att säga till om innan jag väl har testat på det i för sig.

Vänd dig till BUP (om du nu är under 18), be att få prata med någon. Dessa terapeuter har tystnadsplikt och inget läcker ut till dina föräldrar, sålänge du inte visar tecken på att du har försökt eller ska försöka skada dig på ett eller annat sätt. Förtränga något går inte, för eller senare kommer det tillbaka, det enda som hjälper är att prata.

"Prata gör allt värre för mig"

så sa jag också, så min terapeut började prata om random saker och helt random kom vi in på allt, det bara flöt på, jag märkte inte ens att jag berättade saker jag aldrig någonsin vågat berätta för nån.

Och är det riktigt illa så kan du även få något ångesdämpande utskrivet 🙂

m4thi4s:

Vänd dig till BUP (om du nu är under 18), be att få prata med någon. Dessa terapeuter har tystnadsplikt och inget läcker ut till dina föräldrar,

Ja, jag är sjutton så det är väl det bästa alternativet. Och det känns bra att mina föräldrar inte får reda på det, har velat berätta för dem men det går inte. Och känns inte som absolut nödvändigt just nu heller.
Känner också att det kanske skulle bli värre och prata om det, men innerst inne vet jag ju att det behövs. Måste bara ta tag i det!

vad gillar du att göra? har du några hobbies? ta reda på vad du älskar att göra, nåt som får dig att glömma allt annat, och gör sen det så ofta du kan, utveckla dina talanger och bli riktigt bra på något, försök int ens antyda att du int har några talanger för det har alla och sen de där me terapeut och blahi blaha och vad du känner för

jenkannn:

Och det känns bra att mina föräldrar inte får reda på det, har velat berätta för dem men det går inte. Och känns inte som absolut nödvändigt just nu heller.

Det hjälper att berätta, tro mig, för att ta sig ur en svår depression behöver du stöd ifrån så många vinklar som möjligt.

m4thi4s:

Det hjälper att berätta, tro mig, för att ta sig ur en svår depression behöver du stöd ifrån så många vinklar som möjligt.

Jo, förstår ju det egentligen. Men känns så himla svårt bara. Men kommer säkert bli lättare om jag får hjälp från andra håll liksom..