df rqp: man kan välja att ta livet av sig också.
:/
df rqp: Bra Att Vi Är Överens
Är du sarkastisk i min tråd?
df rqp: syftar mest på att konkreta egenvärden måste rättfärdigas ideologiskt/dogmatiskt. till skillnad från instrumentella värden som kan rättfärdigas empiriskt/deduktivt, med hänvisning till nytta och effektivitet i relation till det övergripande målet, som är att vi ska må bra.
Ska meditera på detta.
Miceparade:
Är du sarkastisk i min tråd?
inte alls, bara dålig på att uttrycka mig.
Miceparade:
Ska meditera på detta.
du får be om förtydliganden ifall du tycker det är värt det.
Miceparade:
Kanske, om min stolthet klarar av det. Det fick mig dock att känna mig lagomt ensam.
jag är medveten om luckorna i det jag skrev. de angår inte din stolthet, möjligtvis min.
df rqp: de angår inte din stolthet, möjligtvis min.
Heh, håller inte med då du skriver så vasst. Men det gör inte så mycket egentligen.
Ställer dock sällan frågor. Denna tråd är en övning i just det. Men tar små steg, helst.
Miceparade:
Heh, håller inte med då du skriver så vasst.
en lucka är att all moral egentligen är konsekventialistisk, då varje dogm (etisk plikt), implicit hävdar sig vara vägen till lycka och välmående. skillnaden mellan renodlad konsekvensetik och pliktetik brukar vara att den senare förnekar övergripande mål, trots att värdering krasst sett förutsätter mål. detta medför oflexibilitet genom att omöjliggöra precisering av målet och etablering av förnuftiga delmål. målets underliggande definition faller då till föga för nycker och impulser och vi har tyranni, det sociologiska korrelatet till argumentativ inkoherens.
OBS jag fattar inte själv vad jag skriver men vill skriva nåt ändå
Miceparade:
Diskussionsunderlag:
Hur hanterar du ensamhet?
Är du ofta ensam?
Trivs du när du befinner dig enbart i ditt eget sällskap?
Vad brukar du göra när du är ensam?
- beror helt på mitt humör. ibland klarar jag inte av det alls, ibland vill jag inget annat. när det blir jobbigt försöker jag distrahera mig med serie, musik, städa osv. försöka tänka att jag inte behöver träffa folk hela tiden (för kan känna mig ensam när jag hängt med folk mycket ett par kvällar innan). rastlösheten kan göra mig knäpp ibland.
- nej
- beror på som sagt. är jag rastlös och mår dåligt är det jobbigt, annars funkar det rätt okej. trivs mest med människor.
- se första frågan. jag har svårt för att äta ensam bland människor, av någon anledning (typ restaurang eller så).
Det jag har emot ensamhet är sällskapet.
df rqp: telekommunikation, kanske?
annars för mer konventionella (mass)medier som tv film böcker tidningar: envägskommunikation
Om man inte har någon form av telekommunikation och ändå inte känner sig ensam då.
Om man inte har någon form av telekommunikation och ändå inte känner sig ensam då.
då är man väl positively deluded helt sonika.
Miceparade:
Måste erkänna att jag har en viss aversion mot detta uttryck. Hur kommer det sig att man skulle vara stark när man är ensam? Har oftast sett det i anknytning till att om man är ensam är man friare att röra sig osv. Men är det en styrka liksom?
Precis man är friare. Efter erfarenhet så är människor väldigt vidriga varelser. det beror ju på vad man själv har fått uppleva osv, där av att man ser uttrycket på olika sätt. Kanske
Man får helt enkelt skilja på ensam och ensam. Att vara ensam rent fysiskt kan väl vara väldigt skön ibland tycker jag men att känna sig ensam finns det väl inte en jävel som tycker om det inte är i ett "jag klarar mig själv"-sense.
Hennes röst, jag somnar 
Jag är nästan aldrig ensam.
