ja, praktiserade på ett hunddagis och upptäckte att jag också är rädd för kamphundar. var vidrigt att gå in i deras burar och koppla dem, sedan när man var ute och gick insåg man att man inte hade en chans mot den om den skuttade iväg, för de är sjukt starka. har väll med ens skräckbilder ifrån media att göra, tror jag.

Min bror var hundrädd efter att ha blivit attackerad när han var ung. Men det gick över efter några år. Hade förstått din rädsla om den var generell för hundar. Nu förstår jag inte alls då hundars beteende har mer att göra med dressering än rasen.

OF 5:

Nu förstår jag inte alls då hundars beteende har mer att göra med dressering än rasen.

förstår du inte skillnaden mellan en pitbull och en liten fluffig dvärgspets?

dessutom tycker jag man märker skillnad i beteende mellan en kamphund och en spets, dock kan det mycket väl ha att göra med dresseringen, dvs att de kräver mer

OF 5:

Nu förstår jag inte alls då hundars beteende har mer att göra med dressering än rasen

jo, det är väl klart att det har mer att göra med dresseringen, men jag känner ett par stycken som haft amstaffs och pitbulls och alla de hundarna var lite mer åt det aggressiva hållet, hur dom än försökt lära dem rätt.
drar väl alla s.k kamphundar över en kam, men det är inget jag riktigt rår för, är så himla rädd för att bli biten igen.

man kan föfan trampa ihjälp chihuahuas så små och hjälpsamma

hahahaha

Lounge:

hahahaha

uuuusch, ryser när jag ser den första bilden, känns som att den ska hoppa ut ur skärmen och äta upp mig, hahaha!

asså, är inte rädd för dom normalt. Men tycker att det är extremt obehagligt när de hoppar och skäller, särskillt när ägaren inte gör något utan bara typ "jaaaw han vill bara hälsa" med bäbisröst wtf.

sofiakarolinah:

undarna var lite mer åt det aggressiva hållet, hur dom än försökt lära dem rätt.

Visst finns det hundar som är svårare att dressera och därigenom blir aggresiva upplevs störiga osv. Men jag tror att det är allt för vanligt att människor väljer hund utifrån dess söthet, utstrålning what ever istället för att välja en som passar deras kunskapsnivå, levnadssätt osv.

Lite som Lounge säger. Vill jag att en mellanpudel ska vara aggressiv och göra utfall mot folk så kommer den det. Vill jag det inte, men inte har rätt kunskaper för att dressera en hund så kommer den snart visa samma tecken i alla fall.

Nintendos BFF:

Men tycker att det är extremt obehagligt när de hoppar och skäller,

haha precis, fast det är mer de större hundraserna i mitt fall, man blir ju inte precis rädd för en chihuahua som hoppar runt och skäller nere vid fötterna.

OF 5:

Men jag tror att det är allt för vanligt att människor väljer hund utifrån dess söthet, utstrålning what ever istället för att välja en som passar deras kunskapsnivå, levnadssätt osv.

så är det nog, men jag förstår inte hur man kan tycka att en rottis är söt.
fast ja, alla delar ju inte precis min åsikt gällande vilka hundar som är söta osv, men jag förstår bara inte.
tycker att de ser superläskiga ut.

sofiakarolinah:

själv så är jag rädd för nästan alla s.k "kamphundar", såsom rottweilers, amstaffs, pitbulls etc.

Lounge:

e att jag också är rädd för kamphundar.

Måste bara inflika att det inte finns någon ras som heter kamphund utan det är en dresseringsform, en mycket mycket grym sådan som utnyttjar hundars lojalitet och vilja att behaga oss. Att just pitbulls används är pga deras starka käkmuskler. Deras namn kommer tyvärr därifrån också då man förr i tiden slängde ned dem i gropar och lät dem slita sönder varandra i stycken där.
Pitbulls/amstaffs/rottisar/etc är jättebra hundar, precis som alla andra, sålänge de tränas på ett bra sätt.

Jag var livrädd för hundar som yngre. Bokstavligen livrädd.
Gick över gatan till andra sidan såfort jag såg en hund, även om den var kopplad osv.
Minns en gång när jag var och badade på en badstrand och skulle gå hem och två lösa schäfrar sprang runt och hetsade varandra (på skoj, de tillhörde samma ägare osv men det såg jätteläskigt ut när de sprang runt och nafsade i varandra och skällde) jag tiggde och bad pappa om att han skulle lyfta upp mig och bära mig förbi dem, då den enda vägen hem gick förbi hundarna. Han ba nej tramsa inte, du är 9/10 år och kan gå själv. Så gick han. Hundarna brydde sig inte så mycket om honom, men däremot hade de nu fått syn på mig och ställde sig och väntade på mig och skällde. Pappa var nu utom synhåll och det var bara jag och the dogs.
Jag gick mot dem, förbi och överlevde.

Åguu just det, när jag och min barndomsbästis sprang runt på klipporna på mitt sommarställe så skulle vi förbi en familj med en lös hund (dessa jävla lösa hundar på landet!!)
Jag ville genast gå hem, men min kompis sa att jag skulle linda min badhandduk runt huvudet och så skulle hon säga till hundägarna att jag inte var svensk och i mitt land var vi inte så vana vid hundar, och därför måste de genast koppla hunden. Gepetto döpte vi mig till. Det funkade och vi skuttade vidare.

Idag är jag inte ett dugg rädd, typ tvärtom. Går och hälsar på bundna hundar om jag tycker att de ser ok ut.

Jag rycker instinktivt till då en främmande hund utan förvarning skäller ut mig, men rädslan ersätts ganska snart av ilska, så jag uppfattar mig inte som hundrädd.

isola:

Pitbulls/amstaffs/rottisar/etc är jättebra hundar, precis som alla andra, sålänge de tränas på ett bra sätt.

det har jag inte sagt emot!