StartPaket:
men soc skulle ändå ha fixat mig en annan familj annars
låter ändå konstigt om d inte fanns ngn anan anledningng förutom att skolan var långt borta... men men
StartPaket:
men soc skulle ändå ha fixat mig en annan familj annars
Då var det inte endast pga avståndet. Soc slösar inte resurser på sådant.
Som alla andra har skrivit här är fosterhem väldigt olika. Det beror helt på vilken familj som blir ditt fosterhem och hur det ser ut hos dem. När jag blev placerad så kom jag först till ett akuthem (för att läget var så pass akut att jag inte kunde bo kvar hemma hos min biologiska mamma). Akuthemmet bestod av en tant och hennes katt. Tanten var trevlig, men vi pratade inte så mycket. Jag hade nog behövt det då, men det kändes ganska bra att ha tak över huvudet och få vara ifred med alla tankar och känslor sådär i början. Efter tre månader (som brukar vara en vanlig gräns för akuthem) omprövades det hela och soc letade efter en ny lämplig familj som jag skulle få bo i. I akuthemmet hade jag inte haft så mycket regler eftersom att jag mest varit typ "inneboende". Jag fick följa med soc för att hälsa på den kvinna som anmält sitt intresse om att ta emot mig, vi fikade och pratade och sen fick jag bestämma mig. Jag kände direkt att jag trivdes och bestämde mig fort.
Jag var precis som du när jag blev placerad genom soc, hade inga regler och fick göra som jag ville. Det var konstigt i början för den nya kvinnan satte upp regler och såg till så att jag och en annan tjej som bodde i huset skulle följa. Men det var ganska så enkla regler som att plocka undan efter sig, hålla ordning i huset, hjälpa till om det behövdes och sköta skolan.
Jag tror inte att du kommer att ångra dig när du väl kommer till ett fosterhem, alla behöver vi regler och krav för att växa som människor. Jag lärde mig att ta hänsyn till andra, att sköta mig själv och skapa mitt eget liv. I dag känner jag att det var det bästa som kunde hända mig just då och jag har fortfarande kontakt med min fosterfamilj. De säger hela tiden att jag är "en del av deras familj" och det kommer jag alltid att vara.
När det kommer till den ekonomiska biten minns jag att jag fick tillgång till hela mitt studiebidrag så att jag precis som alla andra ungdomar kunde shoppa kläder och gå på bio och sådant. Behövdes ngt utöver det till fritidsintresse eller annat så kan hemmet oftast ordna det genom att höra med socsekreteraren om den utgiften är okej och sen spara kvitto och liknande för redovisning.
Du har inget att oroa dig för, det finns mycket bra fosterhem där ute och det kan göra stor skillnad!
De låter bra att komma bort ett tag, för du kommer att märka hur bra det igentligen är att bo hos din mamma då. Jag är 14 år och för fyra månader sedan flyttade jag ifrån min by, min familj, mina kompisar, min skola, mitt hus och allt. Jag kom till ett fosterhem och var inlåst där, då menar jag att jag inte fick gå ut eller göra någonting. Jag fick 100 kr i veckan, jag fick röka hur mycket jag ville men inte så mycket mer. Dom var ett äldre par som haft en jävla massa barn innan. Men jag blev jävligt deprimerad av att inte få gå ut på fyra månader, ligga i sängen rastlös och ensam, hungrig var jag också, jag åt frukos och middag endast, för jag vågade inte ta mat ifrån ett främmande kök, men jag smugglade ifrån köket de få gånger dom båda åkte därifrån. Fast dom hade övervakningskameror i mitt rum, utanför mitt fönster och i köket också tror jag. Men jag gick ned några kilo kan jag säga. Jag flyttade därifrån till mitt nya hem där jag bott i några dagar bara, men iaf. Det värsta för mig är ju att inte kunna äta och gå ut som jag vill. Vilket du säkert kmr kunna om du får gå ut. Men att inte kunna vara sig själv är fett jobbigt.
- Få det aldrig att låta som att det är bättre hemma.
- Uppskatta det du får
- Klaga aldrig över saker
- Be inte om saker på ett bestämmande sätt
- Säg saker du vill ha men be inte om dom
