Dåren:
hur det är?
Det känns förgävligt!
Så fort någon nämner "choklad" eller jag ser ordet skrivet någonstans eller choklad i reklam/någon som äter den/känner doften av choklad blir jag GALEN. Allt jag kan tänka på f.o.m jag stimulerats lite är "Jag måste ha CHOKLAD!" och jag kan inte sluta tänka på den förrens jag fått den. Ibland är jag sugen på någon specifik sort, t.ex. Marabou Schweitzernöt är en favorit nu på sistone... men när jag väl äter den så är det som att jag inte njuter av smaken. Det enda som njuter är att begäret fått tillfreställelse. När jag är klar och inte vill ha mer/orkar mer så sätts ångesten igång. Då kan jag tänka på hur dumt det var att äta något så onyttigt med härdat fett, massa socker och smör¨som kan ge dålig hy och få en att gå upp i vikt samt höjjer blodsockret för snabbt... då slår jag oftast om och försöker äta allt annat supernyttigt i några dagar eller hela tiden framöver: lågkolhydratkost, äter jag nästan alltid, speciellt om jag "chokladsyndat", då blir det t.ex. lax/kyckling blir det banan/mango efteråt (ingen potatis/ris) o.s.v.
Jag äter kakor och läsk etc typ en gång / år så det enda jag är onyttig med är chokladen jag måste ha nästan någon gång varje vecka - ibland oftare. Oftast och mest måste jag ha den inför mens. Då är sötsuget abnormt. Jag blir irriterad om jag inte får chokladen och det är som att inget annat sött (honung/frukter) kan ersätta chokladen. Tills jag fått den finns ingen ro i sinnet för jag kan verkligen inte sluta tänka på hur jag ska få tag i chokladen. Det stör koncentrationen jag borde lägga på annat, så oftast leder det till att jag faller för frestelsen, d.v.s köper choklad så fort som möjligt för annars tar endå begäret oftast över förr eller senare.
Om jag på något magiskt sett kommer ifrån det där starka begäret efter några timmar och inte åt choklad den dagen begäret slog till känner jag mig istället nyttig och nöjd. Anledningen till att jag blir så arg på mig själv när jag äter choklad är för att jag försöker gå ner de sista "överskottskilona". Jag är helt normalviktig och kan sägas "smal/vältränad", jag är nöjd men inte TILLRÄCKLIGT nöjd. Det är inte som att jag har någon psykisk eller fysisk sjukdom, men jag vill gå ner ett par kilon och efter jag ätit choklad känns det som att jag bromsar upp "bantningen". Så ibland när jag vet att jag fått i mig mycket kalorier från choklad skär jag ner på kalori-intaget så mycket som jag känner behövs dagarna efter. Som sagt: lågkolhydratkost är det som gäller då.
Jag är inte lika sockerberoende idag som för kanske 5 år sedan då jag kunde äta t.ex en: twix/bounty/kexchoklad varje dag för på rasterna gick jag med klasskompisar och handlade något gott (det gjorde alla) så man kände att det var naturligt. När jag upptäckt att jag gått upp 5-10 kg i vikt och fick endast Godkänt i idrott en vårtermin i 8:an började jag hårdträna - gick en-timmes promenad om dagen och åt mycket mindre (samt ingen choklad) vilket resulterade i en viktnedgång så jag att vägde 2 kg mindre än min ursprungsvikt. På höstterminen i 9:an fick jag MVG i idrott, likaså vårterminen och var nöjd. Sen dess har jag inte ätit så mycket onyttigt eller sockrigt för jag vet att jag lätt blir beroende. Men tyvärr kan jag inte HELT komma bort ifrån chokladbegäret. Det är något som sitter för djup-rotat inom mig och om jag låt säga skulle tvinga mig att INTE köpa/äta choklad när begäret sätter igång, skulle jag bara förlora massa tid jag behöver lägga på annat för jag inte kan koncentrera mig på något annat än choklad då. Som motvikt till mitt begär och fall för frestelsen tränar jag hårt.
Åt 100 gram Schweitzernöt Marabou idag på det tränade en halvtimme löpning och en halvtimme promenad samt några minuters styrketräning.
MrsVD:
pladder
Du är ju för sjutton gubbar besatt flicka lilla. Besatt av den perfekta kroppen som du ALDRIG kommer få. Det säger jag inte för att vara elak, utan det säger jag för att människan helt enkelt aldrig kan vara nöjd.
get halp.
sött
eller surt
beror lite på hur man ser det
wastedp0tential:
Orka vara sockerberoende och ännu värre att försöka bli det :S en tjej i min förra klass var det, hon åt verkligen ALLTID söta grejer. Gick alltid och köpte godis på rasterna, köpte kakor i kiosken och åt på lektionerna o.s.v. fett irriterande
Hur kunde hennes godisätande göra dig irriterad? Och ja, jag vill försöka bli det därför att jag behöver gå upp i vikt.
Sugarr:
1. du redan ätit så mycket sådant.
2. blir tjock och får dålig kondition.
3. får dålig hy.
Jag skulle aldrig få dåligt samvete för att ha ätit något gott som jag varit sugen på. Sådär tänker bara tjejer med anorektiska idealer, med andra ord inte särskilt smarta människor.
Dålig kondition har jag redan eftersom jag röker och jag skiter faktiskt i den. Jag kan inte bli tjock men vill som sagt gå upp i vikt. Dålig hy skiter jag i också.
schism:
nog det mildaste man kan vara 'beroende' av
Fast beror hur du ser det man kan i princip inte bryta sig ut helt och hållet från socker. Det finns fan överallt.
Det är framför allt DYYYYYRT. I längden. Spenderar 400 spänn på godis och liknande i månaden, inte okej :((
Dåren:
Du är ju för sjutton gubbar besatt flicka lilla. Besatt av den perfekta kroppen som du ALDRIG kommer få.Det säger jag inte för att vara elak, utan det säger jag för att människan helt enkelt aldrig kan vara nöjd.
get halp.
Haha jag kan visst få kroppen jag vill ha. Behöver ingen hjälp - jag är min egen.
MrsVD:
Haha jag kan visst få kroppen jag vill ha.
Var naiv och hjärntvättad då.
Dåren:
kan ni inte berätta lite hur det är?
Jobbigt!! :/
Tråden låst på grund av inaktivitet