Snackade med en töntig kompis som jag aldrig snackar med annars nyss men hade så tråkigt så snackade lite om diverse grejer och kom bland annat fram till att det är bra/skönt/kul att ha tjejkompisar utan sexuell spänning dvs man är typ "bögkompisen" eller nåt liknande...
Men så kom vi på att man då ändå objektifierar dom som "kompisobjekt" eller "nöjesobjekt" eller "pratamedobjekt", även ens killkompisar. Och i detta fallet var han då mitt "snackamednärduhartråkigt-objekt".
Hur ska man göra för att inte vara mansförtryckande/kvinnoförtryckande?
Förstår inte riktigt vad detta har med olika kön att göra dock?
Fingerprints:
Förstår inte riktigt vad detta har med olika kön att göra dock?
Mensr du hashtaggen #sexism? Äsch strunta i den ska ta bort den...
tycker de e bra med objekt o så 
När man är död.
Burg: Men så kom vi på att man då ändå objektifierar dom som "kompisobjekt" eller "nöjesobjekt" eller "pratamedobjekt", även ens killkompisar. Och i detta fallet var han då mitt "snackamednärduhartråkigt-objekt".
tycker du med detta drar objektifieringen för långt. förhoppningsvis är väl dina vänförhållanden ömsesidiga, och ni finns till för och hjälper varandra.
Fingerprints:
Nä, menade detta:
Ok kanske menade människoförtryckande eller nåt sånt? Visste inte vilket ord jag skulle använda.
Burg: Ok kanske menade människoförtryckande eller nåt sånt? Visste inte vilket ord jag skulle använda.
du får uttrycka dig precis hur du vill låt ingen intala dig något annat.. <3
Burg:
Ok kanske menade människoförtryckande eller nåt sånt? Visste inte vilket ord jag skulle använda.
Ahaa okej, då är jag med.
Rävpojken:
du får uttrycka dig precis hur du vill låt ingen intala dig något annat.. <3
Sluta vara oseriös i min tråd.
Burg:
Ok kanske menade människoförtryckande eller nåt sånt? Visste inte vilket ord jag skulle använda.
aha, då är jag med
Alltså ur den synvinkeln så ser vi väl alla som objekt, när vi kategoriserar dem på det där sättet. Men det betyder inte att personen utsätts för förtryck, tycker inte jag i alla fall.
det verkar handla om att ta hänsyn till andras känslor och önskningar, mer eller mindre synonymt med att vara empatisk eller en god människa.
termen objektifiering är lite missvisande då allt utom en själv rent grammatiskt/fenomenologiskt är objekt för en själv, men det går att förstå vad som åsyftas om man tänker sig en strukturell tendens till reducerade möjligheter för en viss grupp att uttrycka känslor och önskningar, förverkliga sina drömmar, få sin röst hörd osv; alltså en tendens till negligering av de subjektiva och interna komponenterna hos människor.
i slutändan gör man allt för egen vinning men det är trivialt. samhällen kan fortfarande vara olika bra på att tillvarata människors kreativa och interpersonella potential.
jag finner det svårt att förena idén om objektifiering som något dåligt med kollektivistiska ideal, då individen är subjektet. kanske är det diskrepansen mellan subjekt och objekt som är problematisk snarare än objektifiering i sig? kanske är det en naturlig och önskvärd utveckling för oss människor att fasa ut subjektet och anamma en mer flytande perception?
känner inte igen mig i det du skriver
