Sätt dina känslor i fängelse bara. Se till att de inte sliter sig loss också.

här

emapema:

ja, jag är för snäll kan dock inte säga nej och ja i alla lägen. Jag vill bli en sån där person som gör som man själv, skiter i allt annat. UTAN att känna dåligt samvete.

Lär dig att säga nej, istället för att bli känslokall.

Du börjar från fel ände.

Man ber onde riddaren Kato om ett stenhjärta.

Fullkomlig avsaknad av känslor existerar ej hos människor, men likgiltighet är en bra bit på vägen! För att uppnå detta föreslår jag depression.

Vad i hela friden.
Vilket idiotiskt uttryck, känslokall. Vad betyder det ens egentligen. Tycker att det ges en aning negativ klang men också naiv respekt.
Tycker inte att vanlig hederlig insikt kring sig själv och andra människor är något dåligt.

Att inse att man i längden gör ett strategiskt dåligt val genom att hela tiden spendera mer energi på andra än vad man spenderar på sig själv är inte dåligt.
Att inse att empati, medlidande och självuppoffring i många fall är desruktivt både för en själv och de personer som "hjälps" är inte heller något dåligt.
Att äntligen förstå att många av de gånger man inte kan neka någon annan hjälp handlar om sådant som konflikträdsla och kanske till och med martyrisk bekräftelse är ju allt annat än negativt.

:s

emapema:

detta är 99,99% seriöst! Jag vill bli känslokall, helst att människor runt omkring mig inte tror att jag vill såra någon, att jag bara säger saker. Så tips tack! hehe.

Käka SSRI-medel i relativt hög dos ett tag. Det kan föra med sig bieffekten att en del av själen dör, så man inte känner känslor lika starkt längre, såväl positiva som negativa. Fast man går ju miste om de starka upplevelerna i många andra positiva sammanhang som man kanske uppskattar.

Ett annat sätt är att skaffa sig ett starkt intresse och gå upp i denna "hobby" så mkt att andra saker blir mindre viktiga.

"Skapa" en djup depression fungerar också effektivt.

Av dessa tre är det väl bara den om hobbyn jag kan rekommendera!