Vi bråkar inte.
Möjligtvis höjer någon rösten.
Jag har aldrig sett eller hört mina föräldrar bråka. På sin höjd diskuterar de livligt och fräser lite.

Jag avskyr att bråka och tjata och tjafsa och sura. Är inte särskilt bra på det och planerar inte att bli heller.
Känner folk som gillar att bråka(uppenbarligen, eftersom de envisas med att göra det om fekking skitsaker) och gör de det i min närhet brukar jag gå iväg och fokusera på något trivialt, typ en kotte eller mina naglar. Finns det barn med i bilden bär jag med mig dessa och leker högljutt för att överrösta dumheter.

Säger till ibland också.

"JajaJA sluta nu. Vem bryr sig? Ärligt talat, jag vill inte höra!"

lazertits:

Jag har aldrig sett eller hört mina föräldrar bråka.

galet

Jag och pappa bråkade inte, vi mer... surar. Eventuellt så är han dryg och pushande eller retar mig så att jag börjar gråta, hehe.

Mamma och jag hade ofta lite mer hårda ord och skrik, ofta gråt från bägge håll (fast oftare hennes). Sagt många elaka saker till henne och har alltid betett mig mer respektlöst. Skulle aldrig tänka tanken att skrika elaka ord åt min pappa.

Bor ej hemma nu, så vi bråkar inte längre. Ses ej så ofta och går inte varandra på nerverna.

enhimmelskdrog:

galet

Har vuxit upp med att man ska respektera sina nära (och förvänta sig respekt tillbaka såklart).
Tycker snarare att det är galet att folk som säger sig tycka om varandra envisas med att såra och trycka ner.

lazertits:

Har vuxit upp med att man ska respektera sina nära (och förvänta sig respekt tillbaka såklart).

det är bra!
är svårt att tänka sig in i att bo med föräldrar som aldrig bråkar. måste vara asnice

lazertits:

Tycker snarare att det är galet att folk som säger sig tycka om varandra envisas med att såra och trycka ner.

ja, det också

Med pappa går det dock att ha diskussioner (där vi ej delar åsikt) utan att det blir bråk. Och vi brukar skojbråka med varandra (fysiskt).

Mamma går inte att diskutera med, hon kan ALDRIG erkänna att hon har fel och tyvärr så har hon oftast fel i det hon säger. Hon är dessutom lättprovocerad och blir alltid upprörd och ofta är hon så jävla absurd och ologiskt att jag blir förbannad. Då brukar jag dryga och om hon forsätter så drar min hårdaste kort, sjunger:

Då ger hon upp
Pimsamt av mig, dock. Mamma plockar fram mina värsta sidor

enhimmelskdrog:

det är bra!
är svårt att tänka sig in i att bo med föräldrar som aldrig bråkar. måste vara asnice

Jajo, har ju förstått att motsatsen är vanlig.
Är väldigt tacksam över min familjesituation. Visst finns det slitningar, men överlag är alla bäst.
Önskar att fler hade det så. Ärligt. Det gör livet så mycket värt.

zIGGE:

=ER)E///ERROR====\\\\

m mamma aldrig typ, om det är något så ignorerar vi varandra.

med pappa: jag bölar & han säger att jag är dum i huvet. nästan.

med mammas man: han ragear över random, jag struntar i det.

over and out !!!!!

brukar inte bråka själv meed föräldrarna, bara med min äldre syster

bråkar rätt ofta med mor, men nästan aldrig med pappa. de gångerna jag bråkar med pappa är det för min mamma sagt åt honom att säga till mig om något.