Har alltid varit blyg, festade aldrig på gymnasiet vilket jag ångrar nu eftersom att jag sammanlagt har typ 3 vänner. Just nu är jag arbetslös så jag går bara hemma och är ensam. Har jag tur är en av mina 3 kompisar lediga och kan ses. När jag väl träffar nya människor så är det sällan att det går så långt att jag blir vän med dem. Lol. Men jag träffar inte ofta nya människor överhuvudtaget för jag gör ju typ inget. Vet inte heller vad jag ska göra för att träffa nya människor eller hur jag tar mig ur detta. Lyckas jag få ett jobb är ju det ett sätt att få nya vänner... Men sen då?! Känns som att ungdomar idag lär känna människor via fester osv, men de vännerna jag har är inte heller sånna som går på fester. I min ålder är det inte lika lätt att få vänner via aktiviteter heller känns det som, för i vuxenålder kan man råka hamna i en grupp med en massa 40-åringar. Jag vill ju ha kompisar som är födda runt 93-98 kanske.
Jag har sjukt dåligt självförtroende, dock inte när det kommer till utseendet. Känns som att folk förväntar sig att man ska ha bra självförtroende om andra anser att man är snygg?! Men fan, jag känner mig bara awkward hela tiden och som att jag bara skulle vara i vägen.
Vet att det är sjukt störande med folk som klagar på saker men "inte gör något åt det". Men jag har social fobi så det är jobbigt för mig. Jag känner också att alla har redan sina kompisar, och det finns inget speciellt med mig så varför skulle någon vilja vara vän med mig?
Känner mig helt misslyckad som aldrig har kul...
tycker att 3 mer eller mindre nära vänner låter normalt, men om du är missnöjd med det ska du självfallet sikta mot att göra något åt det. gäller överlag tror jag att du går ut mer, vart det än kan vara, och försöker få mer självkänsla och lite sass tbh. sedan människor är flockdjur går du högst sannolikt runt med förmågorna att kunna få mer vänner, men att det möjligtvis ligger mer latent i detta nu. att vara social är som många säger en grej man får träna upp. det kmr ljusare tider!
Kanske lite långsökt men åk som au pair! Kommer vänner från alla håll och från världens alla hörn + det är ett jobb så då slipper du vara arbetslös
Går gymnasiet nu och jag går aldrig på fester, och det är just för att jag inte har några kompisar alls och blir då aldrig bjuden men ändå så är jag ganska social ändå men det blir ju aldrig djupare än en klasskompis liksom och det suger.
Jag är exakt i din situation...
du harv iaf 3 st kompisar, ja har max 2 st kan man säga, o ja jobbar så de är bara helger man kan göra nåt på o då träffar vi inga nya typ
Tack för alla svar!
Au Pair kommer nog inte funka då jag ska börja plugga snart igen (förhoppningsvis får jag folk i min ålder i min klass som jag lär känna och blir kompis med).
handendärnissen: 2 och 3 är inte såå stor skillnad. Har själv mest kontakt med 2 av 3 för jag vettefan vad den 3e håller på med. Och jag träffar ingen av dem speciellt ofta. En av dem ska dessutom plugga på en annan kontinent i 3 år nu...
Igår frågade en kille på Tinder om jag vill träffas, lol. Men jag känner mig alldeles för awkward för att gå på dejt med honom. Han frågade i princip direkt så vi har knappt ens skrivit, vilket gör det ännu mer obekvämt. Är inte heller så attraherad av honom. Svepar vänster på de flesta men ibland tar jag höger på någon som är OK för "han kommer inte att skriva ändå men jag pallar inte svepa vänster mer". Jag vet att jag bara sätter upp hinder för mig själv men det känns ju inte rättvist mot en kille heller att gå på dejt när man känner sig obekväm och inte så attraherad ._. De killar som är min typ är antingen ointresserade eller playar mig... Lol. Har alltid känt mig obekväm med killar, förutom typ 2 st men som sagt playade de mig i slutändan.
hur vet du att du är attraherad innan ni har träffats?
vill du bli vän med den här katten?
Jag är exakt i din situation
Jag är 22 år och är en tjej och har haft problem att få och behålla kompisar ända sedan förskolan. Det är svårt speciellt när man har en diagnos som jag plus att de är svårt just för att man ska ha haft sina konpisar sedan man va 7 år och då när man är i min ålder så orkar man inte leta efter nya kompisar för man har ju redan sina och man har dessutom för många. Det är vanligt att man har 500 kompisarpå fb men de kanske är 10 som man faktiskt träffar. De andra är bara några man kanske vet om eller träffat en gång.
Mina erfarenheter jag har av kompisar är dåliga då jag många gånger har försökt bli kompis med några men de resulterade i att jag gjorde på fel sätt, en kände sig tvingad av att vara med mig fast hon sa ja när jag frågade nästan varje gång, att de har sagt nej flera gånger och man tillslut börjar undra om de faktiskt vill ses, en tjej abvokade 2 gånger och 3 gången vi skulle ses så sa hon att hon råkat somna hos en kompis för de hade tema vecka. Eller som en tjej sa till mig när jag redan hade träffat henne några gångerna med några andra om vi kunde ses på en fika i stan. Hon började direkt med att jag gjorde på fel sätt och att hon gick beteende vetenskapslinjen och då visste ju hon allt om hur man fick vänner osv. Allt för jag frågade om hon hade lust att ses i stan och jag föreslog fika eller shopping. Jag trodde att vi tjejer tyckte om shopoa smink och fika. De är ju ändå rätt normala saker tjejer gillar såvida man inte är en pojkflicka som kanske ogillar typiskt tjejiga grejer. Eller ännu värre som när några tjejer i min klass i gymnasiet började bråka med mig på en lektion för att de tyckte jag gjorde fel för jag pratade med folk/dem på fb. DE ÄR TUSENTALS SOM PRATAR MED FOLK PÅ FB VARJE DAG. SÅ det är svårt att få kompisar. Men det bästa är att va sig själv och att aldrig ge upp för du kommer få vänner som gillar dig precis som du är de gäller att bara ha tålamod och att lära sig vilka vänner som är bra och inte och de lär man se med tiden.
Ett tips är att använda dig utav dina befintliga intressen eller skaffa dig några nya! Sök dig till föreningar av olika slag för att där träffa andra människor med samma intressen som du! Det kan vara den lokala badmintonklubben, någon kör med passande inriktning om du tycker om att sjunga, någon Sverok-förening om det är så att du tycker om spel med mera. Utbudet är enormt och det kan vara svårt att navigera men det finns många databaser som kan vara till hjälp och ofta räcker det med några sökningar på Google så har du säkert några lämpliga kandidater!
Ett annat tips är att du börjar studera på någon högre utbildning, högskola eller dylikt, då man där ofta mer eller mindre blir forcerad till att skaffa sig nya vänner!
Man skriver ett random PM på ungdomar.se & whoppppsss ni är vänner på snap o allt. Grattis, du har nu en vän! 🙂
Fått för mig att det är väldigt vanligt att skaffa vänner online...
Varför vill du ha fler vänner? Vad vill du göra som sätter stopp för det nu?
Om du har åldern inne kanske du kan gå på krogen?
Själv så finns det två personer jag aldrig får nog av.
Känner ofta att människor är för mycket.
häng med dina vänners vänner 🙂
Som flera sagt finns det alternativ. Som sagt det beror på vad för preferenser man har. Är man okej med att ha onlinekompisar eller vill man ha hellre ha kompisar som man kan träffas? Kanske man kan skaffa internetkompisar som man kommunicerar på valfritt vis och träffas någon gång irl?Ibland hör jag hur vissa knyter sig fast i att ''nämen jag vill bara ha kompisar som jag kan träffa'' och så bor personen på en ort där det kanske inte är så enkelt att träffa någon, även en stad som Stockholm eller annan storstad behöver inte heller göra det enkelt för en. Man får komma ihåg att det viktigaste är att ha knytit kontakt med någon/några på något eller annat sätt, sen kan man fundera på nästa steg...
