Jag har haft samma problem under en mycket lång tid. Alltså med depression. Jag tror att du borde hitta någonting du verkligen brinner för. Bry dig inte om det känns som "du" eller inte. Börja strippa om du vill! Det spelar ingen roll vad du gör för dig själv så länge det gör dig glad, om än bara för en timme.

Om du inte har något att förlora, kör på! Gör allt din rädsla för att dömas har stoppat dig från. Färga håret, gå ut och starta en konversation med någon på tunnelbanan. Vad som helst liksom! Om du slutar tänka på att du är ledsen - har jag märkt - så mår man bättre efter ett tag.

Det är det bästa rådet jag kan ge dig just nu.

Jag kommer upp av ren vilja. Botten går alltid att nå, det finns inga bottenlösa hål. För eller senare slår jag i botten, och då finns det inga möjliga vägar förutom upp. Så varje morgon ber jag att den dagen är idag.

x_marty:

Att vara tvingad att gå i samtalsterapi är ofta ingen bra kombination till att bli hjälpt.

Bullshit, jag har gått hos en terapeut ett bra tag. I början blev jag rent av nästan tvingad med våld dit, och det är jag tamigfan tacksam för. Vid en viss nivå stänger man in sig, jag ville inte bekymra andra med mina problem, jag vågade inte berätta för någon, jag ville inte orsaka oro bland nära och kära, så jag stängde in allt. Att jag blev fysiskt tvingad till en terapeut fick mig tillslut att öppna mig till 100%, och det är fan en av de största anledningarna till att jag inte gör saker jag en gång gjorde.

Har du ingen att prata med, så kommer du vara enormt glad att du blev tvingad till en terapeut när du får lite perspektiv på saken.

Jag vet att det kan vara svårt. Tro mig. Men försök att hitta något litet, om än obetydligt litet, försök hitta någon ljuspunkt. Eller kanske något som inte är riktigt lika mörkt som allt annat. En punkt att fokusera på, att ställa in siktet på. Har du fixat allt hittills, så kommer du en bra bit till! Fortsätt kämpa!

Jag tycker om att tänka på att även om allt går helt käpprätt åt helvete så kan man ju alltid falla tillbaka på att bomba någon myndighetsbyggnad.

Genom att riktiga män reser sig i motgång!

oj, du var visst en kvinna

man intalar sig att det blir bättre. i nödfall försöker intala sig att vissa saker ska hända som man vet ej kommer hända.

Dreamaway:

min kropp krånglar med menstruation m.m., den får mej att inte känna mig kvinnlig.

jag vet att man när man är nere tycker att allt är värt att deppa över, men att du inte känner dig kvinnlig utan mens är lika bra att du lägger ner. Om det är något medicinskt som krånglar så måste du få hjälp med det, annars är det inte hela världen. Killar gillar inte ens mens.

om jag ska vara ont så är det i ganska stor utsträckning min pojkvän och någon form av glädje och motivation jag känner över livet i allmänhet

motivation är överskatta.