Jag vet inte hur jag ska förklara detta men jag har ett problem gällande bråk som sker gång på gång och är bra en stund och man vet att det kommer hända igen. Jag blir alltid felet i detta då då folk mer eller mindre säger indirekt att det är mitt fel, trots att andra kan ha börjat hela grejen. Jag känner mig obekväm i den här situationen då vad jag än gör eller säger, så tar folk inte mig på allvar. Det är ändå alltid mitt fel. Jag vet pga detta inte hur jag ska känna eller tycka. Folk kan även säga saker som får mig ledsen och förstår då inte varför jag blir ledsen. Hur löser man detta, har ni några tips?
Förklara bättre. Bråkar du med samma eller olika personer hela tiden? Vad brukar du bråka om?
om de säger att du är felet och du ofta blir ledsen utan att folk vet varför låter det som att du är gnällig och väldigt kättkränkt. Ta inte allt folk säger på så stort allvar, och sluta gnäll är mitt råd om så är fallet
Dylan17:
Förklara bättre. Bråkar du med samma eller olika personer hela tiden? Vad brukar du bråka om?om de säger att du är felet och du ofta blir ledsen utan att folk vet varför låter det som att du är gnällig och väldigt kättkränkt. Ta inte allt folk säger på så stort allvar, och sluta gnäll är mitt råd om så är fallet.
Om vi säger såhär, familjemedlemmar kan uttrycka sig väldigt olämpligt eller kränkande till saker jag enbart försökt vända mig till dem om, försökt få råd och tips helt enkelt, försökt att förklara olika saker , men då har de istället ifrågasatt och sagt saker som fått mig ledsen, och det har inte med att jag är känslig att göra, utan detta är riktigt taskiga saker. Det kan vara tex att det har uppstått ett problem som drabbat många och då när jag har försökt hjälpa till så kan de tycka att jag är för snäll eller liknande och när jag väl visar att jag inte är för snäll så kan de tycka jag är snål. Jag har berättat då att jag inte vill bli en person som helatiden hjälper folk och att man då ska förvänta sig att jag alltid ställer upp, för det finns de dagar jag inte kan det och då blir alla sura på mig istället.
Detta har inte hänt en gång utan flera gånger och jag är trött på att det helatiden är jag som blir roten till problemet. Det kan lika gärna ha varit en annan person som startat hela bråket men ändå så skyller man på mig. Då skyller man på att de är jag som är känslig, det är bara så jag känner (alltå att de inte är så utan de är bara en känsla enligt dem) Jag känner mig liksom obekväm då jag inte kan vända mig till dessa personer om jobbiga problem för att de förstår inte dels hur de ska hjälpa mig eller förstår inte ens varför jag blir ledsen om de säger saker som gör mig ledsen. Tro mig, jag blir inte ledsen för minsta lilla men detta är väldigt känsliga saker och de vet om att jag tycker att de är jobbigt.
Om vi säger såhär, familjemedlemmar kan uttrycka sig väldigt olämpligt eller kränkande till saker jag enbart försökt vända mig till dem om, försökt få råd och tips helt enkelt, försökt att förklara olika saker , men då har de istället ifrågasatt och sagt saker som fått mig ledsen, och det har inte med att jag är känslig att göra, utan detta är riktigt taskiga saker. Det kan vara tex att det har uppstått ett problem som drabbat många och då när jag har försökt hjälpa till så kan de tycka att jag är för snäll eller liknande och när jag väl visar att jag inte är för snäll så kan de tycka jag är snål. Jag har berättat då att jag inte vill bli en person som helatiden hjälper folk och att man då ska förvänta sig att jag alltid ställer upp, för det finns de dagar jag inte kan det och då blir alla sura på mig istället.
Detta har inte hänt en gång utan flera gånger och jag är trött på att det helatiden är jag som blir roten till problemet. Det kan lika gärna ha varit en annan person som startat hela bråket men ändå så skyller man på mig. Då skyller man på att de är jag som är känslig, det är bara så jag känner (alltå att de inte är så utan de är bara en känsla enligt dem) Jag känner mig liksom obekväm då jag inte kan vända mig till dessa personer om jobbiga problem för att de förstår inte dels hur de ska hjälpa mig eller förstår inte ens varför jag blir ledsen om de säger saker som gör mig ledsen. Tro mig, jag blir inte ledsen för minsta lilla men detta är väldigt känsliga saker och de vet om att jag tycker att de är jobbigt.
Tycker du borde konfrontera dem om det så fort de ifrågasätter varför du blir ledsen. Om de inte förstår, få dem att förstå. Om det är så att de säger kränkande saker som du påstår och inte småsaker som gör dig ledsen borde de förstå varför du blir ledsen. Annars är de inte så förstående
Blir det en situation där jag får skit från ingen stanns kör jag alltid, talk to the motherfucking hand, för det där är fucking bullshit så går jag.
Dylan17:
Tycker du borde konfrontera dem om det så fort de ifrågasätter varför du blir ledsen. Om de inte förstår, få dem att förstå. Om det är så att de säger kränkande saker som du påstår och inte småsaker som gör dig ledsen borde de förstå varför du blir ledsen. Annars är de inte så förstående
De kan säga att de är bara så som jag känner och utgår från att de jag känner inte är som det är, som om jag missuppfattat allting. De kan behandla mig som ett barn trots att jag är 23. de kan säga saker som har med min diagnos att göra. De är hela tiden det hära att de är vuxna och jag är ett barn, de vet bäst och jag fattar ingenting typ. De är ju inte såhär varje dag men just gällande jobbiga problem som förekommer så kan jag inte vända mig till dem. Jag har ju försökt gång på gång förklara olika saker men de vägrar lyssna på mig, de tycker jag pratar för långdraget, de säger att alt handlar om mig men i detta fall försökte jag bara förklara en grej som de missuppfattade samt de ifrågasätter mig och min pojkvän hela tiden om massa saker.
Sluta ta skit ge x10 tbx visa att man inte fuckar med dig
Loco99:
Sluta ta skit ge x10 tbx visa att man inte fuckar med dig
De går inte att bara ge igen om man säger det så, allt handlar inte om det, det handlar om att kunna kommunicera om saker på ett vuxet sätt, men för min del så är det inte alla som behandlar mig rättvist, de finns de som inte ens förstår varför jag blir ledsen eller tar illa upp, då är det ju inte mitt fel eftersom dem borde ju se eller märka att någon tar illa upp, de här gäller ju vem som helst. Hade någon tagit illa upp, då skulle jag ju absolut ha märkt det, för annars är det ju likt mobbing för det finns ju en gräns..
