jag har många vänner men ingen som jag känner att jag kan prata med på riktigt. o det är nästan omöjligt för mig att skaffa nya.
anledningen är att jag inte vet hur man gör bland vänner. hur tänker man rent psykologiskt? vad sker när ni är med era vänner psykologiskt? vad är det som gör att ni får de positiva känslorna i era relationer?
för mig står det stilla nämligen i huvudet. vet typ vad jag ska säga bara. o jag misstänker att mina kompisar egentligen inte gillar mig så mkt utan bara är med mig för att dom tycker lite synd om mig.. fast det där är inte helt sant, har blivit bättre på sista tiden.
jag behöver verkligen tips på vad jag kan göra. jag har få egna tankar så jag har funderat på att försöka bara testa nya saker o förska ge mig in i olika saker för att ha något o säga. men så kan jag inte leva. det ger mig inte så mkt lycka.
så jag undrar verkligen, hur gör ni rent psykologiskt när ni träffar er bästa vän tex?
Är nog dum i huvudet just nu men jag fattar inte vad du menar
Man blir.. glad? Känner att: det här är en person som jag har kul med, kan vara mig själv med osv. Helt ärligt fattar inte jag heller riktigt vad du menar :S
Angelize:
Är nog dum i huvudet just nu men jag fattar inte vad du menar
nej det är du inte.... fattar noll me XD
retstickan:
att dom tycker lite synd om mig
varför skulle dom tycka synd om dig![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
?
Jag känner att jag har något sorts utbyte med dem, främst i konversation, men också annat.
öh, blir glad såklart. känner att jag trivs och att jag kan vara mig själv. det är lite som att vara kär fast utan gulligullet och fjärilarna i magen. mår bra av att vara med mina vänner
om det var det du ville veta alltså, fattade typ inte ![[blush]](/img/smilies/blush.gif)
retstickan:
hur tänker man rent psykologiskt?
tänk inte! Lär dig att vara spontan
man behöver inte göra
retstickan:
jag har många vänner men ingen som jag känner att jag kan prata med på riktigt
då skulle iaf inte jag kalla de vänner
Jag förstår inte, förlåt ![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
asså man bara chillar o hoppas att dom gillar en endå![[cool]](/img/smilies/cool.gif)
Angelize:
Är nog dum i huvudet just nu men jag fattar inte vad du menar
nej det är du inte, bara jag som inte vet hur man formulerar mig på ett bra sätt.
skitliv:
då skulle iaf inte jag kalla de vänner
dom gör mig faktiskt glad ändå. men jag tror att jag kan snacka mer om mig själv än vad jag hittils gjort. men vågar inte, det är lite läskigt. kanske borde ta en liten bit i taget.
jag tror att det finns delar av det psykiska som jag ännu inte har upplevt tillsammans med någon. de delar som andra människor skulle lägga in i facket "vänskapskänslor". det är dessa delar jag söker efter.
Malto:
varför skulle dom tycka synd om dig
det flesta i min vänskapskrets o i min ålder är frammåt. typ, vet vad dom vill, kan ta hand om sin vardag så att den blir "grym", utstrålar en självsäkerhet som jag aldrig haft...
typ alltid när jag träffar folk som är run 17 18 säger att jag inte känns som en 21åring utan som en typ 15-16. är inte sådär självsäker o säger fel saker, kan inte uttrycka mig bra. oj nu låter jag som värsta miffot :p. men jag är inte som dom, inte på samma nivå o därför tycker folk lite synd om mig. jag har typ hamnat efter..
--------
för att svara på min fråga så måste folk ha stor självkännedom. veta vad man gör o vad som händer med psyket medan man gör det.
när kommer det positiva emotionella boostarna som gör att ni vill vara med er vän? 🙂
edit: var Oft förlåt ångrade mig djupt ![[love]](/img/smilies/love.gif)
asså man tänker ju inte. bara är. ![[wink]](/img/smilies/wink.gif)
retstickan:
det är dessa delar jag söker efter.
du kommer hitta
retstickan:
när kommer det positiva emotionella boostarna som gör att ni vill vara med er vän? 🙂
Öhm.. typ när man sitter och diskuterar något som båda två brinner för. Te x om man sitter och tittar på Zlatan och Barcelona och börjar snacka fotboll utav bara helvete! .. och tillslut handlar det likförbannat om en brud som man har haft sex med, eller liknande.
