Vi har alla någon gång funnit oss i sticky situations och stått framför olika dilemman att lösa. Men kanske dom vanligaste utmaningarna vi ställs inför är vardagsproblemen. Sådana som tillhör livet och att vara en människa.
Hur brukar ni hantera sådana problem? Det kan var allt från bråk med föräldrarna, ett missförstånd med en kompis eller ett superstort gräl med läraren - eller kanske att du glömt köpa socker till den där kakan du såg fram emot att baka så mycket.
På vilket/vilka sätt förhåller du dig till sådant? Brukar du konfrontera? Ta tag i problemet och lösa det på bästa sätt eller är du någon som gärna skjuter upp det och låtsas att dom inte finns? Gör du på helt annat sätt? Går du på intuition eller försöker du rationellt lösa ut problemet med funderingar? Beror förhållningssättet på situation eller har du något generellt sätt? Men framför allt: tycker du att det/dom tillvägagångssättet du använder är bra eller dåliga? Varför? Vad skulle du kunna göra bättre i din problemhantering?
Berätta och dela med er! Försök gärna reflektera och komma fram till hur ni kan hantera jobbigheter bättre, då det var syftet med tråden.
det beror definitivt på situation, samt relation om det är tal om ett gräl.
om det är en situation som inte involverar någon annan än mig själv, som är jobbig, skjuter jag nog oftast upp eller undviker. detta är självklart fel tillvägagångssätt och beror ofta på att orken helt enkelt inte finns till.
ifall jag hamnar i ett gräl med någon jag står nära har jag nog en tendens att konfrontera direkt och försöka diskutera fram vad som står fel till och hur det kan lösas. i många fall handlar det endast om missförstånd.
i bråk med mindre närstående har jag nog en tendens att bli för konfrontationsglad och defensiv och sedan helt enkelt räkna med denna situation i _anledningar till att hålla mig ifrån denne_. i en del fall är detta rätt tillvägagångssätt då det är en personlighet jag helt enkelt krockar med om vi konverserar, i andra fall hade det troligen kunnat lösa genom en mindre temperamentsfull konversation.
jag borde helt klart vara mindre impulsiv i konfrontationer med andra människor, men det hade också kunnat värre så att jag höll inne på frustrationerna. den personen har jag också varit en gång i tiden och då föredrar jag detta alternativ oavsett om jag ses som en dryg subba.
Det varierar ju lite beroende på vad man har bråkat om och vad man har för relation till personen. Är det en sån där halvdan vardagsgrej som inte direkt påverkar relationen mer än för stunden kan jag låta det vara och istället sura för mig själv ett tag.
För det mesta konfronterar jag dock andra eftersom det med största sannolikhet rört sig om ett missförstånd, tycker att det är viktigt att iaf förstå hur den andra ser på saker, även om det kanske inte är en delad uppfattning.
När det kommer till problem som bara gäller mig själv skjuter jag upp dem och försöker tänka på något annat, aningen självdestruktivt kanske men jag har sällan ork nog att ta itu med det. Prioriterar nog min relation till andra något högre än relationen till mig själv, i de allra flesta fall.
Jag vet inte. Ska reflektera och återkomma.
Nintendo:
Jag vet inte. Ska reflektera och återkomma.
Det är precis det här jag önskar uppnå. Reflektion. ![[y]](/img/smilies/thumbup.gif)
WAS ES PROLBEM![[tard]](/img/smilies/tard.gif)
Beror ju såklart på vad det gäller. Men jag brukar väl köra något mellanting aka skjuta upp grejer.
Spelar piano. ![[blush]](/img/smilies/blush.gif)
Gör det som känns mest najs för stunden, lyssnar alltid på mina känslor i princip. Funkar asbra.
Ibland tar jag syra eller ketamin för att reda ut större grejer, funkar också fett bra.
Tycker ni suger fett på att reflektera, gott folk. ![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
jag gillar att konfrontera eller låtsas att det aldrig hänt/stänga ute personen helt ur mitt liv
konfronterandet gör att jag verkar vara en känslolös bitch
låtsas som att det aldrig hänt gör samma sak
behöver hjälp med att deala med problem, pga mina sätt känns inte kalas. fast vet inte. hittills är min strategi STAY OUT OF TROUBLE
jag har tabletter som gör att jag tänker "ööööhhhh" angående alldeles för mycket.
Paseo:
jag har tabletter som gör att jag tänker "ööööhhhh" angående alldeles för mycket.
jag med
typ
har inga vänner i skolan -> eh jaja
säger inappropriate saker till främlingar så deblir obekväma -> eh jaja
Gäller det gräl så brukar jag numera försöka komma fram till varför personen gör som den gör, eller om det är jag som gjort något fel. Oftast brukar det finnas en bra anledning till folks beteende. Därefter brukar jag försöka prata med personen och försöka hitta en lösning till problemet. Går inte det så får det i värsta fall bli att man låter bli personen helt enkelt. Orkar inte lägga mer tid eller energi på oresonligt folk än nödvändigt.
När det gäller andra problem så har jag alltid varit väldigt förtjust i att försöka ignorera dem och skjuta upp dem så länge som möjligt. Har dock blivit bättre på det på senare år.
Vilken väldigt ångestframkallande tråd. Pass.
