Du borde söka någon form av hjälp, psykolog, kurator eller så, någon som kan hjälpa dig att förstå varför du mår som du gör, och kanske hjälpa dig att ta dig ur det.
Sedan borde du prata med skolan, med dina lärare. Förklara att du mår dåligt och försök förklara hur det påverkar dina studier, då är nog de flesta väldigt förstående och hjälpsamma skulle jag tro.

Human:

(...) Så jo, det finns förstående människor.

skönt att det löste sej. hoppas allt annat också gör det

Ta tag i livet och gå dit, tillåt dig aldrig till att skita i skolan av någon annan anledning än att du är sjuk, tro mig, alla är någon gång trötta på skolan och vill inte dit, men då biter man ihop och gör det ändå, livet går till ganska stor del ut på att göra saker man inte vill tyvärr...

Human:

normala bekymmerfria individer? well, du känner inte mig..

Vad har att jag inte känner dig med mitt påstående att göra? Uppenbarligen så refererade jag till "alla andra" när jag skrev normala bekymmersfria individer. Där den som har det jobbigare är du.

Med andra ord så skrev jag en sak i din favör.

Human:

Hjälp mig nu, jag kan inte längre hantera det. Vad ska jag göra? vad kan jag göra

Human:

Och sen, hur har era lärare varit i såna här situationer? har de varit förstående?

Prata med någon lärare du har förtroende för, en kurator lyssnar gärna på ens tankar och har säkert något att komma med råd eller hjälp. Prata med dina föräldrar, nån nära vän eller gå till vårdcentralen och fråga om det kan bero på något psykiskt eller fysiologiskt.

Finns jättemånga vägar att gå för att söka hjälp, stöd eller helt enkelt bara nån form av stöttning/förståelse. Du kanske helt enkelt är väldigt skoltrött och omotiverad?

Du måste ju göra någonting, än just ingenting för det är då ingenting händer. Du måste fört och främst förklara att du faktiskt mår dåligt.

Human:

Hon svarade att hon har sett det på mig och jag får lov att göra provet som en hemtenta istället.

Det är ju en början i alla fall.

En lärare är till för att stötta eleverna i skolan vad de än nu gäller själva utbildning eller ditt välmående när du vistas i skolan överhuvudtaget. Det kan vara jobbigt att prata om jobbiga saker, men allting kan inte jämt vara vackert solskensväder och blommande blommor och glada ansikten, därför ska man inte skämmas om man skulle må dåligt. Bättre att få ut sånt än att hålla sånt inne och hålla en glad-min-mask utanpå.

sylar:

Med andra ord så skrev jag en sak i din favör.

ursäkta, jag missuppfattade det. tack isåfall.

Daybreak:

Finns jättemånga vägar att gå för att söka hjälp, stöd eller helt enkelt bara nån form av stöttning/förståelse. Du kanske helt enkelt är väldigt skoltrött och omotiverad?

njae. jag vet ju vad det beror på. Min pappa har dött, så jag mår ju dåligt, av sorg. Att prata om det med någon annan känns värdelöst för ingen kommer nånsin förstå känslan, just därför gör jag det inte.

Daybreak:

Du måste ju göra någonting, än just ingenting för det är då ingenting händer. Du måste fört och främst förklara att du faktiskt mår dåligt.

Jag försöker intala mig det hela hela tiden. men när varken orken, lusten eller koncentrationen finns är det jävligt svårt. Jag tror också att alla vet om att jag mår dåligt, de är konstiga om de inte ser det, men jag får ingen respons. tungt som fan.

Human:

När man inte orkar gå upp på morgonen för man vill verkligen inte gå dit och när man inte har ork till att göra några läxor?

Då skolkar man i väntan på att må bättre!

Skoltrötta och allmänt uttråkade är väl de de flesta i tonåren

Human:

Att prata om det med någon annan känns värdelöst för ingen kommer nånsin förstå känslan, just därför gör jag det inte.

Shit fyfan... Jag förstår att du mår dåligt just nu och en tid framöver. Vet skolan om det, har de blivit informerade? Det kan vara bra att de i alla fall vet om saken.

Human:

men jag får ingen respons. tungt som fan.

Alltså ibland då behöver ju folk inte säga eller tycka någonting, ibland så kan det räcka med att de bara lyssnar, det kan vara skönt ibland. Kravlöst. Ja även om de kanske alls vet vad du känner, vad det innebär överhuvudtaget att förlora någon anhörig familjemedlem. Bara ha någon att älta om det med, så du får ut dina tankar och funderingar?

Sätt upp mål. Om det ska vara små eller stora beror på vad som är lättast att ''pressa'' dig till att få saker gjorda.
Jag funkar så iaf, Har jag inget mål, då kan saker och ting skita sig rejält, alltså visst gör jag läxor osv, men inte lika bra.
Om du inte kommer på någt bra själv, så prata med kuratorn, din mentor, någon lärare, någon du har förtroende för :>
Och nästan det viktigaste.
Du måste tro på att du klarar det.
Tänk alltid en positivtanke varje gång du ser dig i spegeln, gör något extra bra osv.
Och gör saker du känner att du är bra på och beröm dig själv.
Enkelt sagt, vara lite egotrippad- fast i en normal mängd.

Tråden låst på grund av inaktivitet