Asocialt beteende samt svårigheter att läsa andra människor.

Vet inte om det är biologiskt eller att jag tagit efter min fader. Folk tror jag är ett rövhål lite för ofta. Inget jag lider av, tvärtom känner jag mig mer awesome

Jag hade inte ens fyllt 4 år, då mamma och pappa skildes. Och jag mindes inget av de. Det var förmodligen lika bra. Det var inget bra äktenskap såvitt jag förstått.

Min pappa är som ett lejon, om något händer hans barn blir han alldeles ifrån sig. Han ställer hårda krav. Ingen direkt glimt i ögat. - Inget mig emot. Jag är inte uppvuxen med att ha det lätt. Jag är ingen talang som dansat ut i Europa, jag har kämpat i motvind.

Min pappa har det bra ställt. Han bedriver -och äger ett företag som i synnerhet renoverar hissar. Han har byggt upp företaget från grunden och slitit tappert. Han satte segel på båten.

med min känslomässigt störda pappa så blev det väl lite sisådär med självkänsla och sånt. min barndom fick mig att känna mig väldigt värdelös, likställd med skit.

bättre nu, godnatt

dansanattenlång:

Har du sagt till honom att du tycker det är jobbigt?

brukar mest bli sur och säga ifrån då och då tycker han bara jag är dryg och då blir jag ännu surare

Artie:

mamma hatar att gå över järnvägar, man måste se sig om ordentligt och skynda sig på.

Det är ju bra. Min morsa brukade alltid ha bråttombråttom och springa ut i trafiken framför bilar och få alla bilister att stanna med hjärtat i halsgropen. Jag vågade ofta inte följa med utan stod kvar på trottoarkanten och hoppades att hon och syskon i barnvagnen inte skulle dö och sen blev jag ledsen för att hon blev arg för att jag inte följde efter och nu sinkade oss ännu mer.
Fast jag gick i Trolles trafikskola och Trolle och fröknarna sa att man måste se sig för.
(kände mig som den där lilla ungen för en stund, läskigt. eller "den där", det var ju forntida jag)

hahah ågu hittade på utube <3 ej hört detta på typ 15 år