Är det bara jag som har en morsa som ställer den frågan rätt ut bara så där?
Hon fattar verkligen inte att jag mår dåligt över sånt där med att skaffa familj och att "träffa nån" för jag har aldrig tagit hem nån flickvän därför jag har aldrig haft en men hon tror att allt löser sig men det gör det fan inte.
Jag är oattraktiv på alla sätt, i mina ögon, men hon kör med sån där morsan-bs (bullsh*t) att "Nej, du är fin som du är" och "Det finns nån för alla" men nej, det gör det inte, inte för mig, jag kan känna det. Det är snällt av henne att försöka men det funkar inte och jag har ingen lust att försöka heller för det slutar alltid med att jag blir ensam och sårad, så när jag får en sån där fråga om hur många barn jag ska ha så vill jag bara skrika hur jag känner och säga som det är.
Jag förstår dig. Tycker det är sjukt jobbigt att tänka på en framtida familj. Jag vill gärna ha barn men är ju inte säkert man får det liksom. Om jag får möjligheten vill jag ha mellan 2 och 4 barn.
Är säker på att det finns någon för dig med. Däremot kan du, liksom många andra (mig själv inkluderad), behöva jobba på sig själv för att komma dit.
Dels kan du jobba på din kropp, ät hälsosammare och träna mer. Inte bara kan du få en mer attraktiv kropp, utan jag skulle vilja påstå att man i allmänhet känner sig bättre om man är i bättre form.
Dels kan du även jobba på det mentala. Våga prata med folk, våga göra bort dig. Se till att ta lärdom och bygga upp ett självförtroende. Det kan eventuellt kännas lättare att försöka hitta människor som man antagligen aldrig kommer att träffa igen, eftersom då gör det inte lika mycket när man väl gör bort sig.
Antagligen menar din mamma inte alls något illa, men sen blir det ändå väldigt fel och du blir ledsen. Jag tycker det verkar väldigt synd att det ska bli så. Du kan inte försöka förklara att du inte alls gillar när hon säger så?
Jag tror jag förstår ungefär hur du menar. För min del vill jag gärna ha familj med man/sambo och många barn när jag blir äldre. Men samtidigt är jag tveksam till om det någonsin kommer bli så. Jag vet ju liksom inte alls om jag kommer att klara av detta, och inte om någon överhuvudtaget kommer vilja gifta sig/vara sambo med mig när det väl kommer till kritan. Känns liksom som att de flesta ogillar mig och tycker jag är knäpp, konstig, onormal osv.
Det kan göra mig väldigt ledsen ibland, att jag tror att jag aldrig kommer klara av att åstadkomma det jag skulle önska.
Så förstår om det där kan kännas jobbigt för dig. Kram.
Ja, jag tror att många föräldrar ställer sådana frågor. Min mamma säger tänk när du skaffar barn sen... Jag svarar med att det inte alls är säkert att det blir som så att vi ska ha barn. Så svarar hon att det är väl självklart att man vill ha barn...
Mja, vet inte redigt, men i din situation är det kanske ett försök till uppmuntran på något vis. Få dig att tänka dig till en sådan framtid, för att sådan framtid tycker hon är väldigt bra och fin. Men det är hennes tankar.
Jag är dålig på uppmuntran och tips... men jag tycker väl att du kanske bör lägga mindre vikt på sådana tankar om hur pass attraktiv du känner att du är och press på partner och allt därtill, det verkar ju tynga dig och att du inte mår särskilt bra av det. Det är ju svårt och så men försök att inte övertänka om sådant. Och om man önskar träffa fin person så kommer sådant gärna överraskande ändå. Det är ingenting som är värt att bli nedstämd över igenom att gå runt och tänka på det hela tiden, även om det är svårt att ignorera den pressen och om man ändå vill träffa partner. Fast du kanske inte gör det ens?
Jaja, det är ju mina tankar.
Berätta för henne att det är snällt sagt men att du gärna inte vill prata om det nästa gång det händer, om du känner att det ger negativ effekt =/
Crysilis:
Ja, jag tror att många föräldrar ställer sådana frågor. Min mamma säger tänk när du skaffar barn sen... Jag svarar med att det inte alls är säkert att det blir som så att vi ska ha barn. Så svarar hon att det är väl självklart att man vill ha barn...Mja, vet inte redigt, men i din situation är det kanske ett försök till uppmuntran på något vis. Få dig att tänka dig till en sådan framtid, för att sådan framtid tycker hon är väldigt bra och fin. Men det är hennes tankar.
Jag är dålig på sådan uppmuntran... men jag tycker väl att du kanske bör lägga mindre vikt på sådana tankar om hur attraktiv du känner att du är och press på partner och allt därtill, det verkar ju tynga dig och att du inte mår särskilt bra av det. Det är ju svårt och så men försök att inte övertänka om sådant. Och om man önskar träffa fin person så kommer sådant gärna överraskande ändå. Det är ingenting som är värt att bli nedstämd över igenom att gå runt och tänka på det hela tiden hursomhelst, även om det är svårt att ignorera den pressen och om man ändå vill träffa partner. Fast du kanske inte gör det ens?
Jaja, det är ju mina tankar.Berätta för henne att det är snällt sagt men att du gärna inte vill prata om det nästa gång det händer, om du känner att det ger negativ effekt =/
hur fasen ska man kunna veta de, finns dom som sagt att dom inte ska ha nåra barn när dom är typ 17 år sen sitter dom där 20 år gamla med 2 barn typ, finns inget svar på den frågan, det bestäms med partern man har om man hittar nån, har också svårt att hitta partner.
typ -2
hatar barn. de är äckliga och opålitliga.
Fredaghelaveckan:
typ -2
hatar barn. de är äckliga och opålitliga.
Roligt att du hatat dig själv, och förmodligen fortfarande gör. Ännu roligare att du använder uttrycket "hatar" och generaliserar värre än vad ett faktiskt barn gör 😉 Väx upp säger jag.
hah
manneboi98:
Roligt att du hatat dig själv, och förmodligen fortfarande gör. Ännu roligare att du använder uttrycket "hatar" och generaliserar värre än vad ett faktiskt barn gör 😉 Väx upp säger jag.
manneboi98:
Roligt att du hatat dig själv, och förmodligen fortfarande gör. Ännu roligare att du använder uttrycket "hatar" och generaliserar värre än vad ett faktiskt barn gör 😉 Väx upp säger jag.
Snarare du som bör växa upp eftersom du tog åt dig och blev kränkt
Jag.
Hatar.
Barn.
Getrekt:
Snarare du som bör växa upp eftersom du tog åt dig och blev kränkt
Hahahah detta va ju lite smått komiskt hur ni leker psykologer och ska analysera mina känslor. Blev inte det minsta kränkt. Poängterade bara hur efterblivet anförandet lät. Bli inte ledsna för mothugg även om det svider.
