mpt:hv: har pratat med dem men alltid på deras villkor. jag ställer inga höga krav på medmänniskor men har svårt att delge mitt mående till folk som behandlar mig som de gör, och därför blir det de som styr diskussionerna, dvs allt handlar om konkreta bestyr och planering, mående och personlighet existerar bara ytterst perifert att likna vid ett avrundningsfel i en vinstkalkyl och så fort man gör minsta ansats till introspektiv analys - eller egentligen så fort man säger något som inte är en eufemism för att man ska bita ihop, hålla käften, slicka upp och sparka ned - möts man av förakt, skepsis och rädsla. ofta kanaliseras det i aggression som senare ursäktas med att de "vill väl" och då ska jag tydligen bara glömma det som hänt för att det är så svårt för dem att ta lite hänsyn till andra människor annat än som representanter för överjaget, normen och plikten.
Kanske bidrar deras krav i din ovilja att strukturera ditt liv. I ditt ställe hade jag nog helt enkelt bemött dem som en mjuk vägg och undvikit konfrontationer när de uppenbarligen inte leder något till. Du har försökt och det lyckas inte pga deras sätt att resonera inte överenstämmer med ditt, vilket bör vara det sanna då det ju trots allt handlar om just ditt mående.
Jag vill verkligen prata ut med någon, men de finns ingen som jag litar på tillräckligt för att göra de 
materialarn:
Jag vill verkligen prata ut med någon, men de finns ingen som jag litar på tillräckligt för att göra de
Är det saker som tynger dig riktigt mycket? Vet inte om du fortfarande går i gymnasiet för jag är osäker på din ålder. Men om du gör det, så kanske det finns någon kurator? Som du säkert redan vet, så har de tystnadsplikt. Det finns även diverse hjälptelefonlinjer. Vi är dessutom troligen ett flertal UM-are som gärna finns där för dig. Om du skulle ha ork och lust så kan du gärna prata med mig om du känner för det. Men förstår om du har svårt att prata med en främling. Men samtidigt så kan jag personligen tycka det är skönt, då en sådan person ofta lättare kan se på saker utan att vara partisk och se med mer översikt.
materialarn:
Jag vill verkligen prata ut med någon, men de finns ingen som jag litar på tillräckligt för att göra de
Mig kan du prata med. Minns du att vi gjorde det förut? Lätta ditt hjärta om du måste. Finns här.
PMR:
Är det saker som tynger dig riktigt mycket? Vet inte om du fortfarande går i gymnasiet för jag är osäker på din ålder. Men om du gör det, så kanske det finns någon kurator? Som du säkert redan vet, så har de tystnadsplikt. Det finns även diverse hjälptelefonlinjer. Vi är dessutom troligen ett flertal UM-are som gärna finns där för dig. Om du skulle ha ork och lust så kan du gärna prata med mig om du känner för det. Men förstår om du har svårt att prata med en främling. Men samtidigt så kan jag personligen tycka det är skönt, då en sådan person ofta lättare kan se på saker utan att vara partisk och se med mer översikt.
Ja jag går andra året i gymnasiet. Jag har varit hos ett flertal kuratorer och psykologer och tycker att dom är helt värdelösa. Jag tänker aldrig sätta min fot hos någon utav dom någonsin igen. Jag vet att de finns umare som man skulle kunna prata med, men de känns så fel typ. Som att man typ skickar massa skit till andra typ. Varför skulle dom bry sig?
Stekarn:
Mig kan du prata med. Minns du att vi gjorde det förut? Lätta ditt hjärta om du måste. Finns här.
Ja jag minns de och jag uppskattar de sjukt mycket med. Men de är samma saker som jag mår dåligt av nu som då så jag vet inte riktigt om de skulle hjälpa.
Ja jag går andra året i gymnasiet. Jag har varit hos ett flertal kuratorer och psykologer och tycker att dom är helt värdelösa. Jag tänker aldrig sätta min fot hos någon utav dom någonsin igen. Jag vet att de finns umare som man skulle kunna prata med, men de känns så fel typ. Som att man typ skickar massa skit till andra typ. Varför skulle dom bry sig?
Ja jag minns de och jag uppskattar de sjukt mycket med. Men de är samma saker som jag mår dåligt av nu som då så jag vet inte riktigt om de skulle hjälpa.
Massa skit och skit. Du är bara en människa, eller hur? Alla är berättigade till att få ha ett mående; dåligt som bra. Inget problem är för litet eller för stort för att få tas med respekt. Blir jäkligt ledsen för din skull som råkat ut för värdelösa kuratorer och psykologer. Jag vet själv hur det är på den fronten.. Hoppas på att du kommer få känna att du mår bra och att du lyckas lätta på det som tynger dig. Kram
Jag mår inte bra alls, är deprimerad hela tiden. 🙁
PMR:
Massa skit och skit. Du är bara en människa, eller hur? Alla är berättigade till att få ha ett mående; dåligt som bra. Inget problem är för litet eller för stort för att få tas med respekt. Blir jäkligt ledsen för din skull som råkat ut för värdelösa kuratorer och psykologer. Jag vet själv hur det är på den fronten.. Hoppas på att du kommer få känna att du mår bra och att du lyckas lätta på det som tynger dig. Kram
Jag tror inte att jag har kännt mig ''bra'' på flera år nu. har svårt att släppa mitt förflutna. Men de.. ah.
tack, kram.
Tänker det vanliga... introvert som satan, har celluliter
överallt och pendlar mellan att leva på bara kaffe och hetsäta och få
panikångest över att äta någonting som innehåller färgämnen och annat
skit. Vissa dagar rör det mig inte alls, andra dagar ligger jag
orörlig med tanken "Om jag var utåtriktad, tajt som en
fjortonåring och inte vetat något annat än att jogga en mil varje morgon
och äta tre bra mål om dagen."
När fuluniformen är på,
som en blöt kvävande filt över kroppen... tittar på andra, och skäms. Skäms för att jag är så jävla svag och istället
för att lyckas göra något åt mina tillkortakommanden bara misslyckas och
tjurar. Jag vet att det tar fram det sämsta i mig. Det finns
ingenting så fult och vidrigt som avundsjuka allra minst stark sådan.
För att inte tala om drömmar. Men jag är för svag för att inte ens
skämmas över mig själv eller känna avund gentemot andra.
Är lite stressad. Annars är jag bra.
Åt goda pannkakor. Så det var 
mpt:hv: haha
Känner mig heelt slut i huvudet. Kan inte få fram några tankar just nu typ..Men dina inlägg va fett värda att läsa.
Igenkänning typ.
Fast jag mår typ bra..
(Och mina föräldrar är mycket softare, typ)
(Minns en tid, innan jag fyllde 6år, då ordet "typ" inte fanns i mitt vokabulär.. Undra hur man uttryckte sig då egentligen..)
mycket bra.
Tydligen är väntetiden mellan 12 och 18 månader... gött... men förklarar ju varför jag inte ens fått en kallelse än. förbannadejävlakukliv. Fast... varför blev jag ens förvånad. borde verkligen dö istället.
mynona:
Kanske hade det annars varit värre.Ja jag syftar på oro och paranoia och neurotiskt tänk och allehanda internhysteri. Tankar som mal omkring till ingen nytta och var enda funktion blir destruktion. Det är möjligt att disciplinera tankarna och det är kanske svårare just när man mår dåligt, men det är just då det behövs och därmed just då man kan, eftersom man måste. Man kan göra allt om man tar en enda stund i taget
Måste det stå mellan gott mående och dåligt? Kan det inte vara neutralt? Om inte annat kan du tänka att ett hyfsat gott mående som grund ger dig mer utrymme att kontemplera alltets bedröflighet. Mår man väl kan man ägna sig mer åt depressionsutsvävningar, mår man dåligt bör man stärka sin självbevarelsedrift.
Jag tänker lite som ovan - är världen redan flytande och utsuddad är det ännu viktigare att stadgs upp grunden för att säkerställa en trygg grundstandard och sedan ovanpå denna låta saker sväva och flyta som mycket de vill. Frihet kräver en srukturerad utgångspunkt, ungefär som välfärden krävs för att vi alla någon gång ska kunna bryta samman och sedan återhämta oss.
Jag är inte helt säker på hur du menar med flytande och vag iofsg, kan betyda både sådant jag själv kan hålla med om i egen världssyn och inte, men det spelar inte så stor roll för poängen ovanför. empati är det viktigaste, ja det behöver jag antagligen inte säga. Om du är bortskämd med materiell trygghet se det oavsett som något som liksom allt annat ger oss olika fördelar och nackdelar att förhålla oss till. men nu kanske jag babblar. Jag får i vilket fall som helst ett bestämt intryck av att du är intellektuellt välförsedd men emotionellt underförsedd och det skapar en obalans - du får verktyget att handla genom ditt intellekt men du kan inte fullfölja bearbetningsprocessen pga att du genom denna empatibrist inte är emotionellt lika säker. Ditt intellekt och förnuft fungerar bra och därför får du insikter och förståelse, därför är du medveten om samband och konsekvenser, därför registrerar du mycket väl de av dina förtjänster som normalt grundar självkänsla, men det är som sagt endast första halvan, verktygen för att bearbeta det hela; du fastnar och kommer inte vidare längre än så pga den emotionella imbalansen, som utgör andra halvan för att en effektiv bearbetning ska kunna ske och processen fullföljas och en balanserad självkänsla ska kunna uppnås - ditt intellekt och ditt känsloliv är gravt ojämnt tillgodosedda. Därav denna tomgång.
Nej men som sagt ovan lider du av obalans, ja.
Kände mig inte neggad. Jag vet inte om jag kanske själv var alltför oförskämt analytisk, jag skriver bara spontant vad jag tänker, känner och tror, men kanske var det till någon form av hjälp.
kan inte svara just nu men det var uppskattad läsning.
