Liebestraum:

Det syns nog väldigt bra

ladysmurf:

Det är nog det första man tänker på när man ser dig.

Du har gått ner mer än en fjärdedel av din kroppsvikt - det är klart att det syns tydligt.

Har en kompis som gick ner 17 kg under en ganska kort period.

Hon gick från 72 kg till 55 och det syntes!
Först var hon lite rund om kroppen och i ansiktet.. När hon sen gick ner alla kg så blev hon riktigt smal, fick köpa nya kläder. Det syntes mest kring låren och över brösten som blev betydligt mindre..

only_me:

jag är 175 cm och väger 46

Iish.. Sjuklig undervikt. Om du upplever dig själv som fet så har du nog en psykisk störning. Du behöver terapi, alltså.. verkligen. Hur mycket du än går ner kommer du ändå tycka att du är tjock: det ända sättet att bli tillfreds med din kropp är att arbeta med det som slog slint i huvudet.

JoElite:

Men man får döma personer med psykiska problem med en nypa salt, om man är ute efter att få personen att må bra så är det fel taktik att dumförklara dom, och om man är ute efter att få dom att må dåligt så kommer personer som jag och backar dom x)

Ingen mår bra av bommulsvantar, faktiskt. Det är skillnad på att säga vad man menar, och att gå som katten runt het gröt. Ingen psykisk sjuk person mår bra av att få höra hur synd det är om den och ingen psykisk sjuk mår bra av att få komma undan med att vara en skitstövel, faktisk.

Anorexia, bulimi och BDD är sjukdomar som kräver läkarhjälp, gärna bums, hellre för en vecka sedan. Det enda vi kan göra är att vara lite småelaka och säga ‹Du är sjuk, gå till doktorn›. Sanningar som är hemska att höra som ‹Du förstör din kropp› eller ‹Det du gör med dig själv leder till en långsam död› eller något så enkelt som ‹Anorektiker får fula tänder och hemsk andedräkt› är hemskt att höra men ändock något som anorektiker och liknande måste höra. De är fångade i tron om att de gör något bra för dem och att det väger upp eventuella negativa bieffekter. Den bubblan är svår att spräcka och sjukdomsinsikt kanske kommer för sent - om alls. Daltande leder dock ingen vart.

Hampie:

Daltande leder dock ingen vart.

Tack för att du beskrev det jag hade svårt att sätta ord på. Jag kan bara tala för mig själv, men ditt inlägg var ett bland många wake up calls jag fått det senaste halvåret. Sen jag började moderera ätstörningsforumet har jag känt mig lite som en hycklare och inte låtit mig själv kämpa tillräckligt för min egen del, så inlägg som dina behövs.

only_me:

när du säger det sådär låter det som om jag vore en urflippad jävla idiot men etersom jag fortfarande är kvar i min anorexi och vill veta vad friska människor skulle tycka eller har sett något liknande har tyckt...

Det är du som tolkar uttalandet så och för dig är din fråga väldigt naturlig – men för oss andra som inte har anorexia så är det fullkomligt omöjligt att förstå hur du själv inte kan räkna ut en sådan sak med bakfoten. Anorexia fuckar upp sättet man tänker på och fuckar upp dig. Var sur på sjukdomen, inte på dem som om än lite otrevligt, skäller på dig för att du låter anorexian göra så med din kropp.

only_me:

detta är inte jag.. alla mina vänner och familjer säger " du har alltid varit den där som sträckt på sig och visat att "här är jag!" men nu är jag tyst, tar int för mig och sr ihop sjunken ut.. sen står jag utsvulten framför spegeln och ser det jag inte vill se...

Livet är inte rättvist och du har haft oturen att få en käftsmäll av ödet. Anorexia innebär mer än att vara smal, som du säger på ett vackert sätt. Jag tycker det låter jättehemskt att du inte ‹är digsjälv› längre och sitter framför spegeln och ser dig själv som tjock och ful när du är underviktig. I vilket fall så är anorexia inte något som är obotligt. Som dina vänner säger så har du förändrats, och det betyder att du kan förändras igen, tillbaka till den du var innan sjukdomen sabbade för dig.

Att känna skuld inför det man gör är det ingen vits med, men, man skall veta vad det är man gör. Du sabbar din kropp när du svälter dig, men det är inte för att du är en idiot eller en efterbliven dumbom, utan för att du är i konstant slagsmål med tankar du själv inte kan kontrollera. Att kontrollera dem skall du få hjälp med av sjukvården. Det är bara tjata på dem tills de gör det de skall.

timeisrunningout:

Sen jag började moderera ätstörningsforumet har jag känt mig lite som en hycklare och inte låtit mig själv kämpa tillräckligt för min egen del, så inlägg som dina behövs.

Ingen är perfekt. Jag gör inte som min terapeut säger åt mig heller alltid. Det går sakta frammåt, ibland bakåt, men så länge man kommer på rätt kurs igen så är det bra :). Ofta kan man se sig själv i andra man skriver saker till och på så sätt komma till insikt med saker man gör som man nog borde ändra på 🙂

only_me:

jag är 175 cm och väger 46

Syns förmodligen. Går väl att dölja med feta tröjor antar jag. Annars har jag inga råd angående ätstörningar och sådant.

only_me:

jag är 175 cm och väger 46

Det syns. Tro mig.

Hampie:

Ingen mår bra av bommulsvantar

jag förstår, det är bara det att ofta blir feta personer mobbade för sin vikt, och när dom under hela sitt liv väl kämpat sig ur det och vill börja må bra så börjar dom mobba smala personer men framför allt anorektiker..
Minns inte vad den heter där tjockisar och anorektiker byter diet men den tjocka personen kommer ALLTID med speediga kommentarer om antingen anorektikerns diet eller hennes kropp..
skit irriterande....

Men du har rätt, man ska inte ha på sig bommulsvantarna..
MEN jag ville bara äga upp tjockisar som tror att dom har mer rätt att vara elaka mot folk som är sjukt smala än vad smala är rätt att vara elak mot dom..

Och jag tror att man löser problemet bättre igenom att prata om fakta ungefär som doktorer gör, än att börja med, JÄÄVLAR, va smal du är, det där kan inte vara bra!!??? hur ska du kunna rida NUU!??
och bättre än att säga, NEJ var inte elaka mot henne, hon har det svårt! hon får göra vad hon vill för hon har svårt!!!..

Men om du kollar på hennes kommentarer var hon skit trevlig och vad till och med om förlåtelse för att ha blivit sur över att en kille tryckte ner henne som fan...
Hon förväntar sig nog minst att vi ska vara lika snälla tillbaka...
Eller vad tycker du?

garanterar att det syns och att dem misstänker något

tack så mycket för alla svar..
jag sov när alla skrev, jag har gått ned så mycket på några månader..
men den träning och det jag har kört med.... det känns hemskt att skriva det som hänt så jag låter bli..

jag kan inte förstå att ni säger att jag är sjukligt smal om jag gått ned så mycket och jag står och ser mig som fet..
ögat kan verkligen lura en... usch de är hemskt att tänka på

only_me:

jag är 175 cm och väger 46

är 174, väger 65.
För två år sedan var jag 2 cm kortare och vägde 52, ser jag på bilder ifrån då ser jag ett oattraktivt skelett. Är fortfarande inte nöjd med min kropp, men vet att normalvikt är bättre än så många kilos undervikt.
För din egen (och din hästs!!!!!!) skull, sök hjälp och försök bli frisk, du kommer komma till en punkt då du inte orkar med den längre och då tvingas du sälja.

only_me:

hur mycket syns det? om man tappat alla dom kilon?

Har själv samma problem att jag inte ser att jag har blivit smalare. Vägde från början 65 kg och idag 48 kg (är 170 cm). Alla säger till mig hur smal jag är osv, men själv tycker jag bara att jag har enorma lår, stor mage etc. Dem enda gångerna jag inser att jag har förlorat i vikt är när jag ska ta på mig kläder. För har nu storlek 24 i jeans och ibland passar inte ens kläder som är i xs på mig.