Vi har pratat, jag har gråtit okontrollerat, vi har pratat lite mer och jag har slutat gråta. Kommer gråta av och till hela kvällen, förhoppningsvis mer av än till 🙂 tack för stöd, hörrni

Du ska ju inte gå och ha dåligt samvete för att du tog illa upp. Bättre att säga det, få en ursäkt och slippa att samma sak händer igen.
Även fast det inte är elakt menat kan det ju såra riktigt mycket. Vissa människor är dock inte riktigt medvetna om det verkar det som.

Run Riot:
Du ska ju inte gå och ha dåligt samvete för att du tog illa upp. Bättre att säga det, få en ursäkt och slippa att samma sak händer igen.
Även fast det inte är elakt menat kan det ju såra riktigt mycket. Vissa människor är dock inte riktigt medvetna om det verkar det som.

Har valt att inte ta upp det med hans mamma, hoppas han gör det. Ellernåt. Vi pratade länge om reaktioner och hur människor uppfattar ord. Vi skiljer oss ganska mycket där

Jag tror att det här även bör redas ut på insidan. Om du vill och orkar, skriv ner eller diskutera i huvudet med dig själv och rättfärdiga dina känslor. Det är först då du kommer känna dig starkare och kunna stå för hur du tycker. Då kommer du trösta den känsligare delen av dig som blev ledsen. Fungerar för mig iaf.

Razor:
Jag tror att det här även bör redas ut på insidan. Om du vill och orkar, skriv ner eller diskutera i huvudet med dig själv och rättfärdiga dina känslor. Det är först då du kommer känna dig starkare och kunna stå för hur du tycker. Då kommer du trösta den känsligare delen av dig som blev ledsen. Fungerar för mig iaf.

Mm, har försökt göra detta i huvudet och jag vet varför jag blev ledsen, har ändå fastnat i en negativ tankespiral där jag spelar upp möjliga scenarion i huvudet på mig själv hur mtt liv kommer förändras efter detta. Känner ätstörning vara på väg och ser för mitt inre öga hur jag mår skitdålugt varje gång hon bjuder på mat, resee mig, går ut ur huset gråtandes och påbörjar den milslåbga vandringen hemåt. 
Hej dramadrottning liksom. Uhu, att det ska vara så svårt att känna sig respekterad. Kan de inte bara strunta i att ta upp såna här ämnen/säga åt mig hur jag förväntas vara

Förlåt om jag svarar irrationellt svamligt, gråter igen och behöver lufta

elverpigen: Mm, har försökt göra detta i huvudet och jag vet varför jag blev ledsen, har ändå fastnat i en negativ tankespiral där jag spelar upp möjliga scenarion i huvudet på mig själv hur mtt liv kommer förändras efter detta. Känner ätstörning vara på väg och ser för mitt inre öga hur jag mår skitdålugt varje gång hon bjuder på mat, resee mig, går ut ur huset gråtandes och påbörjar den milslåbga vandringen hemåt.
Hej dramadrottning liksom. Uhu, att det ska vara så svårt att känna sig respekterad. Kan de inte bara strunta i att ta upp såna här ämnen/säga åt mig hur jag förväntas vara

Fast, vet du verkligen på riktigt varför du reagerar så starkt för just den biten? Ibland tror man att man vet, men orsaken ligger djupare och det handlar egentligen om något annat.

Jag har en egen dramadrottning i mig så jag vet hur det kan bli ibland. Man känner sig öppen och sårbar och något idiot hugger precis på rätt ställe. Sen behöver man bygga upp sig igen på nytt.

Om du kan komma på en dömande tanke som just nu sårar mest, vilken är den? Man behöver snabbt identifiera den och motsäga den för annars hittar den sitt fäste och stärker sig själv in absurdum.

Razor:

Fast, vet du verkligen på riktigt varför du reagerar så starkt för just den biten? Ibland tror man att man vet, men orsaken ligger djupare och det handlar egentligen om något annat.

Jag har en egen dramadrottning i mig så jag vet hur det kan bli ibland. Man känner sig öppen och sårbar och något idiot hugger precis på rätt ställe. Sen behöver man bygga upp sig igen på nytt.

Om du kan komma på en dömande tanke som just nu sårar mest, vilken är den? Man behöver snabbt identifiera den och motsäga den för annars hittar den sitt fäste och stärker sig själv in absurdum.

Tack för att du engagerar och stöttar, hörrö! Jättefint. 
Ja, jag har bra koll på varför jag känner som jag gör, väljer att inte publicera set på um för då kommer garanterat minst en idiot med för mycket fritid och dissikerar min analys och säger att jag är dum i huvudet och det orkar jag inte med i den här sinnesstämningen. 
Just det här hur jag uppfattas av personer det är lite avgörande för mig att funka med, är rätt stort för mig och att inte passa in då är jobbigt. Anpassar mig så gott jag kan men med mitt bagage är det inte helt piece of cake. Slutar äta ibland och att någon får mig att äcklas av maten som serveras är väl inte riktigt key to start eating again. Lågt blidsocker är väl inte heller sörskilt konstrruktivt för att sluta gråta heller

Tillägger att min analys är djupare än så men att dettta är en del av vad som triggar. Varför exakt det triggar och vad det beror på håller jag för mig själv, ok

haha sluta gråta 🙂 om du kan

elverpigen: Tack för att du engagerar och stöttar, hörrö! Jättefint.

Det är lugnt. Jag gör det jag känner för att göra, och för de jag bedömer vara bra människor.

elverpigen: a, jag har bra koll på varför jag känner som jag gör, väljer att inte publicera set på um för då kommer garanterat minst en idiot med för mycket fritid och dissikerar min analys och säger att jag är dum i huvudet och det orkar jag inte med i den här sinnesstämningen.

Jo det är smart tänkt.

elverpigen: Just det här hur jag uppfattas av personer det är lite avgörande för mig att funka med, är rätt stort för mig och att inte passa in då är jobbigt. Anpassar mig så gott jag kan men med mitt bagage är det inte helt piece of cake. Slutar äta ibland och att någon får mig att äcklas av maten som serveras är väl inte riktigt key to start eating again. Lågt blidsocker är väl inte heller sörskilt konstrruktivt för att sluta gråta heller

Jag känner igen mig, men man förlorar i längden på att anpassa sig helt till en grupp. Det är bättre att kompromissa från båda sidor så att det blir rättvist. Du borde få ha rätt att följa din väg i livet, och i detta fall låta bli att äta den typ av mat du inte vill äta.

Du bör inte stärka din integritet genom att hänvisa till något större ideal och därmed nedvärdera din motpart. Det kommer bara öka konflikten. Försök istället på ett ödmjukt sätt framföra att du känner på ett visst sätt och av olika personliga anledningar inte vill äta en viss typ av mat. Då behöver den andre inte ta det personligt. Om man däremot försöker framställa det som att "det är fel" och inte bara att det är man själv som tycker så, då blir det mycket svårare att samsas. Alltså, försök hitta ett sätt att få din vilja igenom utan att den andre ska ta det personligt. Jag tror att det är lösningen.

Razor:

Det är lugnt. Jag gör det jag känner för att göra, och för de jag bedömer vara bra människor.

Jo det är smart tänkt.

Jag känner igen mig, men man förlorar i längden på att anpassa sig helt till en grupp. Det är bättre att kompromissa från båda sidor så att det blir rättvist. Du borde få ha rätt att följa din väg i livet, och i detta fall låta bli att äta den typ av mat du inte vill äta.

Du bör inte stärka din integritet genom att hänvisa till något större ideal och därmed nedvärdera din motpart. Det kommer bara öka konflikten. Försök istället på ett ödmjukt sätt framföra att du känner på ett visst sätt och av olika personliga anledningar inte vill äta en viss typ av mat. Då behöver den andre inte ta det personligt. Om man däremot försöker framställa det som att "det är fel" och inte bara att det är man själv som tycker så, då blir det mycket svårare att samsas. Alltså, försök hitta ett sätt att få din vilja igenom utan att den andre ska ta det personligt. Jag tror att det är lösningen.

Jo men absolut. För mig nådde väl just detta sin kulmen då hon sa at "nu får du väl ändå ta och bestämma dig om du ska äta kött eller inte" i ett olyckligt tonfall. Har aldrig dömt på något sätt, jag har förklarat hur kmjag känner inför att äta djur, art jag inte vill ha relation till djuret jag äter och att jag vill kunna vara med vid hela förloppet från hage till bord om det ska kännas helt "clean" att kunna äta djur. MEN att jag respekterar alla andras tankesätt också. Alla får äta vad de vill så länge de inte tvingar på andra sina matvanor, anser jag. Ser inte hur jag skulle kunna vara mer diplomatisk. Vill helst bara kunna SLUTA GRÅTA men stämningen kommer nog vara tryckt bra länge framöver. 

elverpigen: Jo men absolut. För mig nådde väl just detta sin kulmen då hon sa at "nu får du väl ändå ta och bestämma dig om du ska äta kött eller inte" i ett olyckligt tonfall. Har aldrig dömt på något sätt, jag har förklarat hur kmjag känner inför att äta djur, art jag inte vill ha relation till djuret jag äter och att jag vill kunna vara med vid hela förloppet från hage till bord om det ska kännas helt "clean" att kunna äta djur. MEN att jag respekterar alla andras tankesätt också. Alla får äta vad de vill så länge de inte tvingar på andra sina matvanor, anser jag. Ser inte hur jag skulle kunna vara mer diplomatisk. Vill helst bara kunna SLUTA GRÅTA men stämningen kommer nog vara tryckt bra länge framöver.

Okej, då vet jag mer. Då kan du inte göra så mycket mer. Kom ihåg att hon inte är viktigare än du, och du behöver inte få henne att gilla dig helt och hållet. Den tanken kan ta bort pressen en aning, om det är det som ställer till det. Jag förstår inte varför hon sa att du behöver bestämma dig om du ska äta kött, var du osäker på om du skulle göra det?

Det finns en metod att handskas med såna känslor av brist på kontroll, men den kan baktända lätt, och det är att vända sorg till ilska. Jag gör den vändningen ibland...men blir istället rasande förbannad...inte särskilt konstruktivt men i brist på annat försvar...duger det.

Razor: Jag förstår inte varför hon sa att du behöver bestämma dig om du ska äta kött, var du osäker på om du skulle göra det?

nä, jagförstår inte heller. gör verkligen mitt BÄSTA för att äta kött nu för tiden pga det är norm där, även om jaginte är sugen alls nekar jaginte helt.

klart hon inte är viktigare än jag, men hon är ändå min pojkväns mamma och bor 30 m ifrån honom. De har en ganska nära relation ochjagmåste komma över de här känslorna så jag åtminstone kan prata med henne utan att börja gråta. det funkar ju inte.känns inte helt rimligt heller att bemöta henne för detta pga det är juv erkligen ---ingenting--- jag gråtit över i fyra timmar. att jag reagerar såhär starkt är ju inget de på förhand kanförutspå utan är mest bara väldigt min kroppsom spökar

Fyfan vad svaga och larviga dagens ungdomar/människor är.