Satt och tänkte på det här med feminister och deras syn kring
sexuella avarter och vurm för sådant som inte följer vad man vill kalla
för hetero-normen. Man vill hävda att homosexualitet är naturligt och
blir fullkomligt skogstokiga när man försöker så när på att
avnormalisera den. Björn Söder (SD) fick exempelvis en avhyvling då han
jämförde homosexualitet med tidelag och pedofili. 

Smått angenämt
för de alla tre (homosexualitet, tidelag, pedofili) är att de inte
följer reproduktionslagarna då dessa parförhållanden inte resulterar i
någon kopulation, liksom alla sexuella avarter. Men deras likvärdighet
till trots hör man aldrig från feministiskt håll att normalisera eller
avdemonisera synen som finns på pedofili och tidelag. Hur kommer det sig
att vissa grupper inte behandlas lika inom en rörelse som säger sig stå
upp för sexuella minoriteters rättigheter och på vilka grunder
rättfärdigar man denna särbehandling internt?

Hur ser ni
feminister kring pedofili och tidelag och hur rättfärdigar ni er
(eventuella) negativa särbehandling av minoriteter som inte finner
acceptabla? Vilka parametrar följer ni då?

Notera att jag säger feminister men att det lika gärna kan vara HBT:are. Det går bra att använda vilket som, men då exemplen jag ger blottar feminister mer i synnerhet än hbt;are  samt att hbt-rörelsen hämtat feminismens samhällsanalys så sätter jag dem i främre ledet i accusation.