Okej, jag har aldrig skrivit på ett sånt här forum någon gång och jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Men jag har verkligen problem med min motivation. När jag gick i grundskolan så blev jag retad för att jag var kort och tyst, men det har aldrig riktigt påverkat mig. Visst kunde jag vara ledsen ibland men i slutändan så har jag aldrig riktigt brytt mig om det. Och nu är det ju många år sedan, så nu kan man ju säga att det har gjort mig till den jag är idag. N

är jag var 14 så blev jag självdestruktiv på grund av ångest och för att jag var nere, gick hos en psykolog och dom kom fram till att jag hade "skolångest", jag låg efter väldigt mycket och det gjorde att jag fick svårare att förstå allting och så vidare. Men jag fick ganska mycket hjälp, trots det så har jag inte direkt några slutbetyg men fick chansen att gå gymnasiet ändå, 4 år dock. Men dumt nog så hoppade jag av.

Dom satte mig under LSS lagen så nu går jag på en verksamhet där jag söker praktikplats och får aktivitetsersättnng. Nu till det riktiga problemet, jag har verkligen INGEN motivation alls. Dom som jobbar på verksamheten är fullt medvetna om detta och försöker att hjälpa mig så gott som det går. Jag skulle varit där idag och redan igårkväll började jag tänka massa positiva tankar i hopp om att det skulle få mig att komma iväg och sedan på morgonen duschade jag, sminkade mig och allting, sen tog det bara stopp. Jag vet inte vad som händer när det blir så, men det tar bara stopp och hela huvudet fylls med massa negativa tankar och ibland känns det som att jag knappt kan styra det. Jag säger till mig själv att tänka positivt men det funkar inte.

Istället för att gå dit så la jag mig och sov till klockan 5 på eftermiddagen. Vilket inte känns bra alls. Jag vet verkligen inte hur jag ska komma ur detta. Jag vill ju gå dit och jag vill få en praktikplats för som det ser ut just nu är det min enda väg till att få arbetserfarenhet, det är bara så svårt att bryta detta mönster. Det är verkligen en ond cirkel och det har varit såhär så länge jag kan minnas, jag är så trött på det. Jag vill att det ska bli en förändring, men jag vet inte hur jag ska bära mig åt. Har ni några tips?