En simpel novell, en enda simpel novell. Sen är jag färdig, sen har jag fått utlopp för min mentalitets kris som ständigt dyker upp. Som ständigt kryper in i fingrarna på mig så lederna blir sega och kramp känningar flödar ut.
Men jag kommer inte mycket längre än så, min förmåga att göra saker stannar vid, att just, hitta på saker. 95 % av allt jag gör, slutar i ett abstrakt hormonstinn, ner kladdat på ett utnött rutigt papper, noggrant inkastat in i skrivbordslådan, eller som en inspelning på datorn. Mitt minne fylls på frekvent med icke avslutade projekt.
Trots allt detta, älskar jag mitt kreativa jag. Trots 95 % av ofullbordade projekt, så finns det ju 5 % kvar. Och de 5 % är mina ögonstenar...
Hej, jag är 16 år och har inte en aning hur min framtid ska se ut. Men jag älskar att ha det så.
Middagsbord. Känslorna springer sin väg, benen viker sig.
Finns säkert jättemkt info på google ![[wink]](/img/smilies/wink.gif)
Men prova gör en enkel nedbrytning av alla stora händelser i novellen.
Början, upptrappningen, klimaxet och avslutet. Sen börjar du skriva :3
Bara spåna. Tänk dig en slumpmässig situation, sedan bygger du vidare på personerna i den situationen. Vilka är de, vad gör de där, vad har de för relation till varandra, hur kom de dit? Tänk dig sedan miljön. Innan du vet ordet av har du en story.
Det var en gång...
Det ironiska var detta en novell av mig. Men tack för svaren i alla fall, ![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
You guy's are great!
En binda flyger iväg...
Beskrivning av huvudpersonen/huvudpersonerna.
Dold text: Kanske.
Skriv om hur ett litet bysamhälle som i gryningen vaknar upp i liv.
