Hej, fick för mig att ta upp detta då jag inte kunnat hittat motivationen att fixa till mitt liv, även vet jag ej hur jag når mina mål.

Jag är en kille som går i gymnasiet, anses som osocial av vissa även fast jag pratar med den lilla grupp jag hänger med där och har inga problem att prata med folk, i alla fall vill jag tro det.

Jag är en bit överviktig, jag har aldrig tränat förut och jag sitter bara framför min dator året runt.

Jag blir även kallad jävligt negativ då folk inte tycker att jag är glad eller att jag flinar, även fast jag vet att jag gör det.

Och så har jag även massor av speciella tänk runt kring moral och sådant. Simpelt beskrivet är en av mina största "moraliska regler" att så länge ingen gör mig något ont, gör inte jag dem något ont. Jag har alltid hört att man ska vara den bättre personen genom att inte göra någon illa. Men jag har då mitt eget tänk som jag tungt tror på, där jag oftast skulle låta bli att göra något dumt och bara vara fredlig, men det är helt upp till mig, det känns som om jag har rätten till att behandla denna person lika illa om jag då bara skulle vilja det. Jag tror jag funderar alldeles för mycket kring dessa saker. Det var ett bra tag sedan jag började tänka till om allting, jag kommer knappt ihåg den människa jag var för 7 år sedan.

Jag pendlar med buss/tåg varje dag i cirka tre timmar som känns jävligt drygt, och jag försöker alltid dra ifrån skolan då den minsta lilla chans uppstår, även om jag måste skolka eller ljuga.

Jag tycker inte att jag är speciellt snygg, men om jag skulle tappa vikt så kanske jag skulle kunna må bra när jag kollade mig i spegeln. Jag vet inte om jag är modig nog att börja träna, jag vill igentligen inte alls synas bland folk, jag är även skraj för att gymma då jag ser ut som jag gör

Vad gör man? Känns som att ett år gått på en dag, varje dag är densamma, ett drygt helvete.