Har perioder när jag knappt vill gå utanför dörren, och när jag väl gjort det så vet jag knappt vad jag ska göra ens, är bara allmänt osocial och dålig på att skaffa vänner, även fast det samtidigt är något som jag föraktar hos mig själv.
Är man ensam mkt blir man socialt otränad och kan få lite social fobi. Man får liksom ba ge sig sj en fet spark in le röv eller prata med psykolog om det.
Du får väga fördelarba och nackdelarna. Utstå lite obegah genom att tvinga dig att vara pratig och fejkkarismatisk eller vara ensam och ledsen.
"bara"
nej det där lät ju inte bra
Är ju tillfällen när jag tvingar mig att vara social, eller snarare att jag kan njuta av det, men i slutändan verkar det inte bidra till något substantiellt.
Homunculi:
Har perioder när jag knappt vill gå utanför dörren, och när jag väl gjort det så vet jag knappt vad jag ska göra ens, är bara allmänt osocial och dålig på att skaffa vänner, även fast det samtidigt är något som jag föraktar hos mig själv.
PM me
Homunculi:
Är ju tillfällen när jag tvingar mig att vara social, eller snarare att jag kan njuta av det, men i slutändan verkar det inte bidra till något substantiellt.
Fast! Vad leder att inte vara social till för substantiellt?
järnvilja och tvång mot sig själv
Jungman:
järnvilja och tvång mot sig själv
Om det inte exiterar?
kulturmarxisten:
Om det inte exiterar?
man får lista ut vad man vill och tvinga sig att göra det, inte ge sig själv några alternativ
Jungman:
man får lista ut vad man vill och tvinga sig att göra det, inte ge sig själv några alternativ
Tänk om man har flera själv som vill olika saker?
kulturmarxisten:
Tänk om man har flera själv som vill olika saker?
Man får fokusera på en sak helt enkelt
Jungman:
Man får fokusera på en sak helt enkelt
Men tänk om de andra själven inte vill då? Och börjar bråka
kulturmarxisten:
Men tänk om de andra själven inte vill då? Och börjar bråka
Då får man se vem som är mäktigast!
Jungman:
Då får man se vem som är mäktigast!
Fomodligen inte den som vill göra något nytt man aldrig gjort tidigare.