kallprat:

Nejmen, kan man verkligen vara medveten om att man är hjärntvättat? Då tror man ju inte fullt ut på vad det nu är man tror på, och är alltså inte hjärntvättad.

Jodå. Alltså, jag kan ta ett exempel.

Som om någon som barn intalat sig själv att aldrig gråta, som vuxen så gråter den inte, förstår inte heller varför den inte kan gråta förrän den inser att den en gång i livet gjorde ett löfte och hjärntvättade sig själv.

Angelize:

Som om någon som barn intalat sig själv att aldrig gråta, som vuxen så gråter den inte, förstår inte heller varför den inte kan gråta förrän den inser att den en gång i livet gjorde ett löfte och hjärntvättade sig själv.

Eller typ att man slutade att skratta som barn så gör man det vädligt sällan som äldre med. Jag vill kunna skratta högt o helhjärtat som andra

Öppet sinne i kombination med skepticism är svaret. Tvivla på allt och kräv konkreta bevis för att en sak är på ett sätt och inte på ett annat, men lås inte in dig en viss uppfattning för den kan behöva ändras/finputsas om ett tag igen.

Angelize:

Som om någon som barn intalat sig själv att aldrig gråta, som vuxen så gråter den inte, förstår inte heller varför den inte kan gråta förrän den inser att den en gång i livet gjorde ett löfte och hjärntvättade sig själv.

Tror inte det är så. Alla gråter någon gång, de som fått för sig att de inte ska visa gråten öppet ligger och gråter innan de somnar, eller så gråter de inombords. Förstår vad du menar dock, och det är bara att släppa det. För att återigen ta exemplet med gråten så kanske man på något sätt fått för sig att det blottar ens svaghet, men så är det ju inte ens... de flesta normalt funtade människor känner empati med en när man gråter och kommer inte tycka att man är svag för det.

Angelize:

Om man hjärntvättat sig själv, vilket man absolut kan, hur tar man bort hjärntvättningen?

Man isner oftast itne själv att man blivit hjärntvättad.
Eller man gör inte det

hjräntvättning försvinner alltid med tiden , när man märkt de själv

www.idontgiveafuuck.blogg.se