Hej hej! Jag har både ångest och depression o börjar nu inse vart ”problemet” ligger... Jag är fullständigt livrädd för att träffa killar. Den enda killen jag har träffat och varit intim med träffade jag via Tinder förra året, jag är nu 21... Jag va alltså oskuld innan jag träffade honom. Det visade sig dock att han bara va en idiot som jag nu inte längre pratar med. Men nu är jag rädd att jag inte kommer våga träffa någon annan, ”det kanske är honom jag får nöja mig med?”. Jag känner mig lite halvt socialt missanpassad i sociala sammanhang o är därför rädd att ens träffa kompisar just nu, o än mer killar som ni kanske förstår då... När jag försökt komma fram till varför jag är rädd att träffa killar ilr (snacka på nätet går fint) så får jag inget riktigt svar. Jag är bara rädd att det ska bli stelt, att jag inte når upp till de förväntningar som han kanske har + att jag är så oerfaren. Detta skrämmer mig så mycket! Vissa är rädda för döden men det känns 1000 gånger värre för mig att träffa en främmande kille. Även fast att killen i fråga verkar jättehärlig o snäll, som genuint vill träffa mig så vågar jag inte utsätta mig för den situationen. Även detta resulterar i otroligt ångest och hat över mig själv för att jag är så feg. Jag har löst om andra med ångest som använder sex o killar som en quick fix för ångesten, men för mig så är det där ångesten liksom börjar och min quick fix blir istället att gömma mig under täcket o hata mig själv. Nu till min fråga. Hur vågar man helt enkelt utmana sig själv? Är som sagt fullständigt livrädd för detta o vet liksom inte vart jag ska börja.
Ta chansen, liksom bara gör de
jag själv gjorde de. O hade riktigt jävla ångest tänkte seriöst hoppa av bussen o dra hem men nej, jag tog chansen o träffa en skit finkille som jag faktiskt är frf tsm me ( snart 1 år wohooo ) men ja de finns dickheads ute i samhället, dock så är de väldigt ålderskillnad mellan 14 o 21, vet it hur killar är i din ålder? Men ta chansen, ha nån nära vän som kan va i närheten om något händer <3
Jag träffade mitt ex på nätet sen var vi ihop från 13-16 års ålder sen hände något ta med en vän och skriv att du är nervös som man får vara
Äapenglsslgnf:
Hej hej! Jag har både ångest och depression o börjar nu inse vart ”problemet” ligger... Jag är fullständigt livrädd för att träffa killar. Den enda killen jag har träffat och varit intim med träffade jag via Tinder förra året, jag är nu 21... Jag va alltså oskuld innan jag träffade honom. Det visade sig dock att han bara va en idiot som jag nu inte längre pratar med. Men nu är jag rädd att jag inte kommer våga träffa någon annan, ”det kanske är honom jag får nöja mig med?”. Jag känner mig lite halvt socialt missanpassad i sociala sammanhang o är därför rädd att ens träffa kompisar just nu, o än mer killar som ni kanske förstår då... När jag försökt komma fram till varför jag är rädd att träffa killar ilr (snacka på nätet går fint) så får jag inget riktigt svar. Jag är bara rädd att det ska bli stelt, att jag inte når upp till de förväntningar som han kanske har + att jag är så oerfaren. Detta skrämmer mig så mycket! Vissa är rädda för döden men det känns 1000 gånger värre för mig att träffa en främmande kille. Även fast att killen i fråga verkar jättehärlig o snäll, som genuint vill träffa mig så vågar jag inte utsätta mig för den situationen. Även detta resulterar i otroligt ångest och hat över mig själv för att jag är så feg. Jag har löst om andra med ångest som använder sex o killar som en quick fix för ångesten, men för mig så är det där ångesten liksom börjar och min quick fix blir istället att gömma mig under täcket o hata mig själv. Nu till min fråga. Hur vågar man helt enkelt utmana sig själv? Är som sagt fullständigt livrädd för detta o vet liksom inte vart jag ska börja.
Prata med mig, jag är kille 16 år och skulle gärna vilja prata med dig!
Träffa någon som också är rädd och orolig
