Marmorscalare:

Måste den alltså vara skitsnygg för att du ska attraheras? Funkar typ inte då en underbar personlighet? För mig kan en härlig personlighet vara riktigt upphetsande. Då spelar ju fejset eller kroppen inte så stor roll.

jag har attraherats av människor som varit fula. Sen inser jag att de är fula och slutar då vara tillsammans med dem. Underbar personlighet kanske, men har inte ritkigt suttit i den situationen än. Har inte gjort slut endast pga utseende utan då har det ju varit en stor del av personligheten jag inte klarat av heller.

Marmorscalare:

Om man bara vill kyssa personen för att den i fråga är så jävla härlig?

i så fall skulle jag nog pussa mina vänner. alltså. Blir inte tillsammans med nån för att den är "härlig".

nymfparanoia:

i så fall skulle jag nog pussa mina vänner. alltså. Blir inte tillsammans med nån för att den är "härlig".

Nej det kanske är sant, men du kanske blir kär. Det vet man ju aldrig.

Marmorscalare:

Nej det kanske är sant, men du kanske blir kär. Det vet man ju aldrig.

blir inte kär

nymfparanoia:

blir inte kär

Vad fan blir du ihop med folk då för? >.>

Marmorscalare:

Vad fan blir du ihop med folk då för? >.>

bekräftelse kanske?
Återkommer när jag kommit på svaret.

nymfparanoia:

Återkommer när jag kommit på svaret.

Kör hårt 🙂

Marmorscalare:

Om du syftar på att en människa kan vara hur utseendemässigt fulländad som helst men ändå inte tilltala dig så förstår jag

Jag vet inte riktigt vad jag syftar på. Jag syftar välan bl. a. på att en slumpmässig utseendemässigt fulländad person inte från början inte per definition tilltalar mig mer än en slumpmässig person med mindre fördelaktigt utseende, då det inte är personens utseende som avgör huruvida jag vill ha med personen att göra eller huruvida jag intresserar mig för personen. Typ. Detta förutsatt att personerna håller sig innanför mina utseendemässiga ramar.

Med utseende menar jag då rent fysiska, kroppsliga egenskaper, och inte annat luddigt. Det blir så luddigt annars.

Öger I En PlåtHink Skrev Jätte Bra Svar Som Jag Tycker

köttfärssås:

personlighet

Vad är en personlighet, ens? Vad kan anses tillhöra en människas personlighet?

Ögon i en plåthink:

Vad är en personlighet, ens? Vad kan anses tillhöra en människas personlighet?

personkemi.

mediakatt:

skulle min partner få sitt utseende helt förändrat i en tragisk olycka eller något så skulle det knappast få mig att avsluta förhållandet.

Detta är intressant. för då spelar ju inte utseendet någon roll, EGENTLIGEN. grejen är den att om din partner får sitt utseende förändrat i en olycka känner du redan honom/henne. Varför kan man inte bara lära känna någon från början utan att bry sig om utseendet?

Intressant, som sagt. Men jag ska inte säga att jag inte bryr mig om utseendet för det gör jag. Jag vill inte bli tillsammans med någon som jag inte tycker är snygg. Men jag tror att om jag börjar umgås med en person och verkligen gillar den personen så kanske jag blir ihop med honom även fast han inte är världens snyggaste.

Bara lite tankar 🙂

Barfota:

Varför kan man inte bara lära känna någon från början utan att bry sig om utseendet?

Jag tror att det handlar rätt mycket om normen kring vad ett förhållande inkluderar. De flesta tänker nog på ett förhållande som två personer som är kära i varandra och har sex med varandra. Och de flesta föreställer sig väl också att en del av sexuell attraktion behöver vara utseende.

Jag skyller på att monogama äktenskap länge har setts som den viktigaste relation man kan ha med någon som inte är ens nära släkting. Det är rätt korkat, i och med att andra relationer kan vara precis lika viktiga, nära och givande.

Sen så tror jag att de flesta faktiskt utvecklar attraktion i någon utsträckning till människor de tycker om och umgås mycket med. Jag gör i vart fall.

Alla människor är individer, men personligen är jag rätt utseendefixerad. Inte så att jag fördömer människor som är "fula", då det är en subjektiv åsikt och alla ansikten har vackra intressanta drag, även om det för mig personligen är fel drag, men jag blir inte attraherad om inte utseendet är rätt. Sedan när jag kommit så långt så är det personligheten jag fäster mig vid, inte skalet, och då färgar personligheten också ytan så att jag inte bara ser en snygg människa, jag ser en fantastisk individ jag har turen att få vara med.

Detta fungerar naturligtvis på vänner, då minus attraktionsparten, vänner för mig är "könlösa", dvs jag blir helt enkelt inte attraherad av dem utan de är helt fantastiska individer jag älskar platoniskt.

(Jag har lätt för att älska människor)

Det hänger ju ihop: De som är fysiskt snygga för mig är till stor del de som har ett fint inre. Inte bara i nån luddig "De förtjänar att ses som vackra eftersom de är så fina på insida"; de framstår som fysiskt vackra för mig.

Ögon i en plåthink:

De rent fysiska egenskaperna är phett irrelevanta, jag kan inte se på en bild på en person/se en person på gatan och därefter vilja idka samlag med'en.

(Eller, helt irrelevanta är de inte; även jag har naturligtvis ramar gällande fysiskt utseende på olika vis.)

Helt klart.

Marmorscalare:

Hur tänker ni? Shit, jag får inte ens rätsida på hur jag själv tänker..

Jag tycker att det är viktigt att man anstränger sig
för att vara snygg inför sin partner. Det behöver inte vara några stora ansträngningar, bara att man tar hand om sig själv och gör sig lite extra fin lite då och då. Eftersom man uppenbarligen blev förälskad i personen i början måste man ju ha tyckt att han/hon var attraktiv då, och då borde det ju inte krävas så mycket för att hon/han skall fortsätta vara det i ens ögon.

Tycker dock också att det är viktigt att man kan vara "ful" ihop med sin partner