Chibibbi:

ja, men det kommer inte upplevas så och då mår man inte sämre utav den vetskapen

ne men givet detta scenario har man rätt i sina farhågor om man är i samma läge som amsi är nu.

Jr. HBT: (dock inte uteslutet att kanske förändra det som funkar mindre bra)
(vet inte vad jag vill ha sagt, förmodligen ingenting alls)

ja, javisst, det tycker jag med. poängen var bara att visa för wämsi att hon inte "blir" någon annan eller ses som någon annan i omgivningens ögon. åtminstone de som känner henne kommer inte se henne annorlunda alls. osv.

Jr. HBT:

ne men då har man väldigt rätt i sina farhågor om man är i samma läge som amsi är nu.

officiell revidering brukar ske, då uppföljning efter behandling är standard inom BUP, mig veterligen. utredning->ev diagnos->behandling->genomgång av resultat från behandling -> avdiagnostisera/prova annan behandlingsmetod. osv.

jag tror inte hon behöver oroa sig för den saken, då dom är rätt uppmärksamma inom den barn- och ungdomspsykiatriska verksamheten.

jag vet för mycket om psykiatrin för att ge mig in i den

i mina ögon är det dock bättre att testa och sedan sluta, om det känns dåligt, än att fördöma det utan att ha provat. men det är bara jag. hoppas du mår bättre snart, i vart fall, wämsi!

tack. min mamma tycker att det är en dålig idé, jag håller med henne.

okej! blir bara orolig för dig.

det här är guds gåva till mänskligheten

"Måste bara säga utan att du tycker att jag är är en bitch eller ja det får du tycka eftersom jag lägger mig i, men" och sedan "förlåt om det var drygt gjort av mig". Och ja, sjukt drygt. Orkar inte. Första gången jag blir riktigt sur och irriterad och less på den här människan. En har ingen rätt att lägga sig i och påpeka dumma saker. Åh. 

Hmpf. Fick ihop ett pyttegäng från min klass iallafall som jag ska gå ut med ikväll. Det är bra. 

kanske var min observation kring darwin och ekonomin ytterst uppenbara. jag vet inte. jag törstar efter framgång. vill komma någon vart. vill inte vara fast på den här platsen. vill forma mitt liv nu. jag har bråttom. samtidigt känner jag mig stressad. jag vill hinna med så mycket och det känns som att tiden bara försvinner. får försöka använda nuet så gott det går, antar jag. men jag vill ut i världen. jag vill lära. vill studera. vill förstå. och ändå är jag fast här, i gymnasiet. jag måste försöka vända det till något positivt. jag måste försöka se det som att allt jag lär mig här är essentiella grunder för det jag senare ska ägna mig åt. det här är en del i mitt arbete. en hörnsten, jag inte kan klara mig utan.

sedan att de sociala utbudet inte är vad som önskan, kan jag förstå att jag känner är trist. men allt kan inte vara bra (det handlar egentligen om nivåer av dåligt). desto större anledning att fokusera på det jag tycker om. kunskap.

blir frustrerad när människor inte vill hjälpa sig själva
samtidigt kan jag förstå precis hur dom känner och varför dom känner så

människans psyke fängslar den i allra högsta grad.