Chibibbi:
jag tänker mig att mitt nuvarande psykiska stadium liknar lite den typen av trip mdma-brukare når upp till
haha. om du känner dig jätteempatisk och ohämmad så... jag började massera hänskapts rygg en gång, något som är far out annars. mer kärlek åt folket etc.!
saknar när musiken låter femtio gånger bättre än annars
Kan inte röra mig pga så himla bränd.
Ibland tänker jag på det han gjorde mot mig. Tänker på då han ville skrika på mig när jag frågade "är det här det enda jag duger till?" med tårarna i ögonen, tänker på när han lurade mig till biblioteket, när hans tjejkompisar ringde och frågade vad han gjorde, när hans bror nämnde Z och kollade på mig som om jag var värsta skämtet... När han ville träffa mig på valborg men inte dök upp för att han istället kysste min klasskamrat på den där festen. Tänker på att han sa "jag gillar tjejer från samma land som mig" efter att han sa "om 5 år har vi ett litet barn tillsammans", fastän han blev arg när jag berättade om killar som givit falska förhoppningar genom att prata om en framtid med mig samtidigt som de tänkt på någon annan. Han blev även arg när jag berättade om "rasisten", trots att han själv idealiserar kvinnor och tjejer från sin kultur/sitt land. Han låtsades väl bara.
Har hur som helst bestämt mig för att tycka om honom, precis som jag bestämt mig för att tycka om E - fastän han kallade mig kossa och andra, mycket värre, saker. R har sagt liknande saker och gjort lika äckliga saker som E gjorde mot mig men då E var taskig så var vi mycket yngre och R har en bakgrund som man kan klandra. ... Å andra sidan är det de gjort mot och med mig, även andra, oacceptabelt, jag har dock en förmåga att förlåta även om jag nästintill aldrig glömmer men det har med mitt hästminne att göra - jag minns verkligen (onödiga) detaljer och händelser.
iaf, jag blir inte lika arg när jag tänker på det nu för tiden. Jag tror att jag är över R men han tog så mycket utrymme att det är svårt att bara lägga honom åt sidan, ändå vill jag inte prata med honom - vill varken ringa honom eller få något samtal från honom, så har blockerat hans nummer.
fast, okej, jag ljög väl - jag blir arg, jag blir Väldigt arg men på något konstigt vis vill jag inte hämnas (som jag ibland ville förut), jag bryr mig inte lika mycket och kan skaka av mig ilskan väldigt snabbt. Jag skulle kunna träffa dem, skratta med dem och sedan säga hejdå på ett vänligt sätt - det kunde jag inte förut, inte med någon utav dem. Lite imponerad av att jag såg E kyssa två andra, utan att jag brydde mig. Jag kollade på honom och skrattade bara och nu när han frågar om vi ska "ta en fika" så känner jag inget som helst behov av att säga Ja för att få träffa honom. "Vem fan är han, liksom?" tänker jag fastän jag vet Vem han Är och hur mycket det kan betyda.
Antar att jag är kapabel till att komma över vem eller vad som helst och det visste jag nog men nu har jag äntligen insett det - behöver bara något eller någon som fyller tomrummet inom mig och jag tror att Js fina ord fyllde det... Och att han lite lätt slog mot min arm i form av en hälsning när vi sågs i bussen, efter att jag vänt bort huvudet i hopp om att han inte skulle lägga märke till mig, det värmde verkligen. Han mindes mig och han vet att jag kan vara fin, liksom att jag vet att han kan tycka det. Det kändes bra, jag blev så glad.
och min handledare sa att jag fått en begåvning och att jag kan läsa in mycket på kort tid bara allt fungerar som det ska runtomkring mig. Jag log när jag gick därifrån och min pappa log också när jag berättade vad handledaren sagt.
... Å andra sidan finns det nog många som är begåvade på det sättet att de kan läsa in mycket, på kort tid, även i en kaotisk miljö. Jag vill dock tro att de är skadade och känslomässigt "konstiga", själv är jag alltså mänsklig och ärlig mot mig själv - till skillnad från dem - och det i sig är väl ytterligare en begåvning.
Det kan inte vara normalt att vara 20 år och gå omkring med dom här smärtorna och stelheten i ryggen, Gud signe ibuprofen och renat brännvin i dessa kroppsliga skymningstider.
Sirjens:
Alltså, när det är en debattråd om något ämne och så skriver massa människor som inte kan någonting om ämnet, som om det vore tvång på att skriva sin åsikt i dessa trådar.
Chibibbi:
Det som förundrar mig mycket är hur människan med tiden bygger in sig själv i en återvändsgränd. Alla abstrakta system vi bygger, bygger vi på ett sätt som är extremt icke-flexibelt för oss själva. Om vi senare kommer på att: "Aj, det här var inte en så jäkla bra idé", är det sällan vi kan göra något åt det, för då har vi troligen strukturerar fenomenet på ett sätt som är extremt byråkratisk och överkomplicerat. Varför gör vi så?Skulle du bygga ett hus utan en dörr? Skulle du bygga en musikspelare utan stopp-knapp? Skulle du bygga en en TV utan en avstängningsknapp? Om inte, varför bygger du då ett samhälle du inte utan enorma svårigheter kan förändra?
Jag tror vår bild av vad vi vill åstadkomma är väldigt diffus. Samtidigt är vi inte riktigt införstådda med vad vi har att jobba med. Sedan har vi inte inte heller en klar bild av hur vi ska gå tillväga för att nå vårt diffusa mål. Vi arbetar med nålstick; förändringar som ändrar på specifika områden en specifik tid i ett specifikt rum. Men tar vi någonsin ett steg utanför bubblan och försöker se helheten? Alla dessa små nålstick, hur påverkar dom det stora hela? För dom oss närmare målet eller blir det bara ett kaos av blasé? Ser ni till att de ändringar ni gör på plan X, är kompatibelt med andra ändringar Y och Z? Allt hänger samman, därför kan vi inte se problem som enskilda komponenter, utan måste inse hur dessa i sin tur kommer påverka andra delar av vårt samhälle i förhållande till hur vi vill att samhället ska bli.
Skaffa en modell-stad. Börja bygga upp den här staden, och gör det inte bara rent materialistiskt praktiskt. Ni ska också bygga upp nya moraliska system och allt sådan abstrakt som finns i samhället. Man kommer ganska snabbt se hur allt på metanivå/micronivå påverkar macronivån och att det är så mycket svårare än att bara prata rent om "skolfrågor" och om huruvida vi bör ge brandkåren med pengar eller ej. Det finns så mycket att ta hänsyn till, och det är ett sådant typ av tänk jag saknar exempelvis dagens politik och i vårt samhälle.
Människor undrar varför det tar så långt tid att förändra t.ex mentaliteter ; det är för att vi omedvetet låser in vårt intellekt i den där lådan som vi inte sedan lyckas tänka utanför.
Klokt!
Min syster verkar vara mer exalterad över att jag tar studenten nästa år än vad jag är. "Åååååh får jag göra dina inbjudningskort till mottagningen? Du kommer ju inte ha tid du ska gå på massa skivor, vad kuuul, du är så stor waaaahwaah". Happ.
Ojsan, jag har en fil.kand nu 
(okej, först ska betyg sättas, uppsats publiceras, betyg registreras och sen kan jag ansöka om examensbevis. Men ändåååå)
Schism: haha. om du känner dig jätteempatisk och ohämmad så... jag började massera hänskapts rygg en gång, något som är far out annars. mer kärlek åt folket etc.!
haha, vad roligt! en kramgod schismy vore guld värt att se! lite annorlunda mot den något reserverade personen man annars ser. gillar't! 🙂
overthinking : Klokt!
Tack! 🙂
iddqd:
Gå på festival.
nej, på dom är det väsnigt även när man inte vill att det ska vara väsnigt! får släppa ut min inre afrodite på um-träffar! WATCH OUT!
passe aro :
tjena
på någon träff någon gång kan vi brottas och slåss, sen kan vi gå hem till dig och prata om känslor, lägga ansiktsmasker på varandra och måla naglarna 
tror det är helt din grej
