dazed:
Det är ganska spännnande del av den tidiga courtshipen när man skickar dom där inledande smsen och knappt vågar kika på svaret när telefonjäveln durrar till.
Ja, så är det....
elise999:
Okej så har nu gått och varit frustrerad osäker och olyckligt kär i tre månader. Inte nog med det så är jag kär i min bästa kompis.Hon är så jäkla fin att jag dör. Hon betyder otroligt mycket för mig och jag är verkligen kär i henne, no doubt.
Men som sagt, hon är min bästa vänn. Och jag vill inte förstöra våran vänskap eller så, men vill samtidigt ha henne så bad.
Det svåra är att jag inte vet om hon är intresserad, fast jag.skulle tro det då hon och jag rör varandra riktigt mycket. (kramas, pussas på pannor,kinder osv) inget som nån av oss gör med andra kompisar. Och det känns så naturligt med henne.
Men iaf, jag behöver era visa.ord kära medumare. Vad bör jag göra? Ska jag berätta hur jag känner? Vad skulle ni göra om ni var i min sits? Är det värt att satsa?
Kan man inte stava till vän ska man inta ha romanser, gå och lägg dig kära p12:a
BrädLek:
Kan man inte stava till vän ska man inta ha romanser, gå och lägg dig kära p12:a
T9
jag vet att det stavas vän men det råkar bli så, då jag skrev på mobilen.
elise999:
Visst gör det?! Aja, jag har bestämt mig för att shut, det får bära Eller brista
Du får meddela om hur det går sen!
Tycker du ska säga det till henne, hon blir säkert rörd. Men om jag hade varit du hade jag väntat lite med att berätta det. Om hon inte känner lika dant kan det ju på ett sätt förstöra er vänskap, men om du inte berättar får du aldrig veta. Och innan du vet ordet av det kanske hon redan hittat någon annan och då sitter du där och bah "Aha där rök min chans". Så vänta lite, men vänta inte för länge för annars kan det vara försent. Kärlek är fint, och om hon känner likadant för dig så är det ju bra då kan ni springa hand i hand på en blomster äng i slowmotion och kasta blommor runt om kring er 
SunRoseS:
Tycker du ska säga det till henne, hon blir säkert rörd. Men om jag hade varit du hade jag väntat lite med att berätta det. Om hon inte känner lika dant kan det ju på ett sätt förstöra er vänskap, men om du inte berättar får du aldrig veta. Och innan du vet ordet av det kanske hon redan hittat någon annan och då sitter du där och bah "Aha där rök min chans". Så vänta lite, men vänta inte för länge för annars kan det vara försent. Kärlek är fint, och om hon känner likadant för dig så är det ju bra då kan ni springa hand i hand på en blomster äng i slowmotion och kasta blommor runt om kring er
Haha, sista made my day
Lite uppdatering;
Jag har äntligen liksom fattat på riktigt att min kompis, som jag varit kär i i ett halv år, och jag inte borde bli ett par. och jag har nu börjat kunna släppa tanken på det.
Ja,jag är fortfarande kär,men jag har slutat mata det med tankar om att det faktiskt skulle kunna gå, för jag har insett nu att det inte är värt det.
Det är inte värt att jag kämpar mot min rädsla, för nått jag vet ändå antaglien aldrig kommer inträffa. Det är inte värt att bli krossad av henne. Det skulle riskera för mycket, jag vill inte förstöra våran vänskap...
Kan lika gärna långsamt försöka sluta elda upp mina känslor och få dom att bli ett ärr, ett minne blott det är mycket skonsammare!
Kärlek i min ålder är verkligen som en tändsticka, den tänds snabbt och intensivt, håller en kort stund och sen släcks den lika fort som den tändes.
Jag tror jag inte våga satsa för att jag visste att det skulle bli så här, jag visste att jag om jag började avvänja mig med tankar på att bli ihop med henne så sjunker suget efter det.
Jag är ung och har relationsskräck, jag skulle nog inte våga satsa allt, jag är så rädd att om det tar slut att jag inte kommer överleva, att jag kommer vara en levande död. Jag är så rädd för att bli skadad och jag vill inte heller vara den som skadar. Det är därför jag valt att göra som jag gjort och ska göra. Det är bäst så.
