Jag vill inte att det ska ta slut, inte att det ska försvinna.

Jag vill säga det men det går inte, det är som att det alltid kommer att finnas en mur mellan mig och min omgivning, och att den växer sig starkare när jag är rädd att mista någon.

"Du är min björn"

Det var det vackraste jag hört, men jag visste att det inte var helt sant. Varför kan man inte sudda ut all misstro, varför kan man aldrig sluta gömma sig?

Hej paniktråd.