Igår och idag har jag känt mig så isolerad och så "borta".
Jag får den här känslan ibland och då känns ingenting värt något shit alls, jag önskar att jag kunde komma över detta, det har pågått i ett tag nu, jag känner mig tom. Jag känner att alla runt omkring mig, har det så bra, det går bra för de, och jag är glad- för dem. Verkligen, det är jag. Jag önskar bara att jag kunde kände den lyckan som många kan känna, jag antar att jag snart ger upp hoppet, om vadsomhelst egentligen..
Ah I guess..well just, fuck it.
Du är inte ensam osv.
antrax:
Du är inte ensam osv.
hur känner du dig, när du har den känslan??
Dålig dag kanske?
Tomhet, ingenting spelar någon roll egentligen, vad är vi för något? Pyttesmå organismer i en stor oändlighet:P
Jodå, hopplöshetskänslor får nog alla ibland. För det mesta går det över, annars kan man alltid blunda och låtsas som att de inte finns! ![[bigcheers]](/img/smilies/bigcheers.gif)
Det är ju en väldigt vanlig känsla du upplever. Inget du bör låta gnaga.
inte ok
SHkid:
hur känner du dig, när du har den känslan??
Meningslös. Sämst i världen och sådant tjoller.
Jag vill åka någonstans långt bort där inga bekymmer eller obekymmer finns.
Sen kommer jag på att det kvittar vart jag än åker för det jag som är problemet, inte platsen jag befinner mig på.
Får dåligt samvete också, eftersom jag med så bra vänner, familj, trygghet osv borde vara nöjd.
Men jag tror inte att alla andra har det awesome pawesome hela tiden och att jag är den enda som mår dåligt. Det är rätt naivt.
Brukar lösa det med skriksångdans alt. sova på saken.
Är för det mesta glad och nöjd med tillvaron. Alla har skitdagar/perioder.
Vet du varför du känner som du gör?
Isolerad och borta, så känner vi alla ibland.
Don't we all.
Den bästa taktiken mot sådana sinnesstämningar är att försöka "acceptera läget" och föra en objektiv dialog med sig själv.
När jag får den känslan så brukar det hjälpa att skära sig lite i armen.
antrax:
Vet du varför du känner som du gör?
Jag vet inte just vad det kan bero på men det kan vara att ibland vill jag så mycket så mår jag dåligt eller att jag känner att många får vad de velat och att det går bra för de- och jag blir så glad för dem, verkligen.
och att min mamma bråkar med mig när hon är ledsen, eller att hon är ledsen och det går dåligt för henne eller att när jag försöker med något men så misslyckas jag medan det går så bra för vissa. det är ingen avundsjuka utan jag vill att dem ska må bra men att jag också vill må bra..
är det själviskt? 🙂
SHkid:
är det själviskt? 🙂
Nej, men du måste inse att alla andra inte mår bra och lyckas med allt jämt och ständigt.
Även om det är tungt och jobbigt så är det bara du som kan förändra din situation. Sätt upp mål.
