Jag har sett på moln från båda sidor nu,
från in och ut och ändå ser jag nu bara molnillusioner
och nu minns jag har aldrig förstått mig på moln, inte det minsta.

Kom sommarnätter under stjärnor kom, med ensamheter dagen om
och om du behöver den finns aldrig gryningen har sett hur kärlek vunnit.
Försvunnit och förlorat, och du lämnar de skrattande när du gått
och om du brydde dig säg inte till nån ge inte bort dig själv.

Jag har sett kärlek från båda sidor nu,
från och ge och ta och ändå ser jag bara kärleksillusioner
och nu minns jag jag förstår inte kärlek, inte det minsta.

Och jag skulle ha ringt dig ikväll men handen fastnade framför mig,
och jag skulle sagt; "jag älskar dig" men stolthet kom i vägen.
Och du eller jag vem är konstigast, är det bara jag som förändrats
ja nåt är borta men nåt hittas, varje dag.

Jag har sett livet från båda sidor nu,
från upp och ner och ändå ser jag bara livsillusioner
och nu minns jag jag förstår inte livet, inte det minsta.